Citat:
Ursprungligen postat av blown
Frågan är var gränsen går. Många kvinnor som bara spårat ut lite på krogen och knäat en kille i skrevet eller dylikt får säkerligen aldrig ens komma till åtal, och ännu mindre så långt att hennes psyke ifrågasätts.
Det finns knappt någon kvinna som inte någon gång slagit eller sparkat en man mellan benen, ofta av rentav löjliga anledningar. Det verkar allmänt ses som en kvinnlig rättighet att bruka våld mot män. Frågar man ett hundratal män hur många av dem som slagit kvinnor (i vuxen ålder) så får man snabbt reda på att mindre än 10 % av dem slagit en kvinna, och de allra flesta skulle inte under några som helst omständigheter lyfta en hand mot en kvinna, inte ens under fara för det egna livet. Motsvarande siffra för kvinnor torde med all säkerhet ligga över 90 %-strecket.
Det finns en spärr i varje mans hjärna när det kommer till våld mot kvinnor, en spärr som knappast återfinns hos kvinnorna. Ska man se det ur ett jämställdhetsperspektiv är det naturligtvis dåligt, men jag ser inte feminister klaga på den normen. Kan det vara för att den gynnar kvinnor?
Det är det som är det vidrigaste och mest vedervärdigt äckliga med feminism, att de vill ha både mäns och kvinnors fördelar. Sedan när man påpekar att det i så fall inte är jämställdhet de är ute efter, så menar de att så visst är fallet. De motiverar det så här: "män får kämpa för sina egna rättigheter". Vad feministerna inte förstår, är att om man är ute efter att bli jämställd någon, så kan man inte bara ta motpartens rättigheter, och tro att man då är jämställd. För det är man inte, då har man det själv bättre ställt än den man ville bli jämställd.