Fråga barnmorskan

Hej!
Jag heter Madeleine och arbetar som barnmorska på förlossningen.
Har ni några frågor kring barnafödande får ni gärna ställa dem här så ska jag svara så gott jag kan!
Jag är inte världens mest erfarna barnmorska, jag blev färdig med utbildningen i januari, men jag tycker det är jättekul att få dela med mig av mina kunskaper.

Har du en sån där strut man sätter på den gravidas mage och andra änden i ditt öra?

Japp, tratten använder jag dagligen :-)

Fördelarna med att använda tratt jämfört med doppler är att man kan få en uppfattning om hjärtljudens styrka och "klang". Det är också lite lättare att hitta exakt rätt position med tratten. Fördelen med dopplern är att föräldrarna också kan höra hjärtljuden och att man slipper räkna frekvensen som visas på en skärm.

Okej jag tyckte det verkade lite gammelmodigt bara, men ibland är det enkla det bästa.

Ja det är lite gammalmodigt, men om dopplern visar något konstigt så tar jag alltid fram tratten och lyssnar själv. Jag litar mer på hörslen är på tekniska apparater.

Pappans roll i förlossningsrummet har förändrats drastiskt de senaste 20-30 åren. Tidigare var pappan utanför och nu har han en självklar plats bredvid kvinnan. Sverige har världens bästa pappor och jag har sällan några problem med att få en positiv stämning och en god kontakt med såväl kvinnan som mannen.

Äldre kollegor tycker av någon anledning att det var bättre förr, kvinnorna fick en annan slags gemenskap när de delade rum, de mer erfarna kvinnorna kunde hjälpa förstföderskorna med amning m.m. De äldre barnmorskorna menar att dagens blivande föräldrar är långt mycket mer otrygga och rädda än innan "pappornas intåg" ( En del skylls på internet, att dagens blivande föräldrar googlar för mycket, vilket skulle leda till denna rädsla/otrygghet.)

Hur känner ni män? Känner ni er ifrågasatta av barnmorskor, är det svårt att veta vilken roll ni har i förlossningsrummet med tanke på att rollen är såpass ny, era fäder var kanske inte ens med i förlossningsrummet och inte så engagerade i småbarnstiden?

Intressant fråga. Ja, jag kände mig ifrågasatt, inte utav "elakhet" från BMs sida, men mer utifrån perspektivet huruvida man som man verkligen tillför ngnting. Och jag kan hålla med, det är inte alls säkert att vi män gör det. Förlossning känns som en genuint kvinnlig företeelse.

Jo men om man frågar dagens föderskor vem de vill ha med på sin förlossning så är det i de allra flesta fall mannen. Vem som får dem att känna sig mest trygg- mannen, vem som känner dem bäst och därmed kan föra deras talan om de inte klarar det själva -mannen.

Männen är otroligt viktiga och har en roll som barnmorskan aldrig kan ta över. Förstagångspapporna är ju i en helt ny situation och samtidigt som de ska vara stödjande för sin kvinna så behöver de själva lika mycket stöd. Det är en svår och utmanande situation för barnmorskan.

Ledsagare är mkt viktigt. Men, måste det vara en man ? Många BM hyllar doula som alternativ och, återigen, jag är böjd att hålla med. Den kvinnliga dynamiken förstärks därmed positivt. Jag fick t ex (vänlig!) kritik av BM för att jag gav krystningsinstruktioner fel-tajmat. Tyvärr sant, de instruktioner jag gav blev onekligen lite fel. Återigen, för en man är förlossningssituationen svår att begripa sig på.

Det måste inte vara en man men det måste vara en person som är nära kvinnan och som hon känner sig trygg med. En förlossning är så mycket mer än den tekniska biten och att papporna inte har koll på tekniken spelar ingen roll, för det har ju barnmorskan. Både barnmorskan och doulan har ju betalt för att ge stöd men det går ju aldrig att jämföra med någon som bryr sig genuint på samma sätt som kvinnan. Till exempel om barnet föds med en missbildning, eller om barnet dör. Visst vi kan stödja och trösta kvinnan så gott vi kan men kvinnan behöver någon att dela sorgen med och bearbeta upplevelsen tillsammans med.

Du har ett intressant sätt att beskriva situationen, hur känner du så här i efterhand. Hade du hellre velat vänta utanför förlossningsrummet medan din partner fått stöd från en anställd doula?

Nej, jag är glad att jag var med. Jag har dessutom ett ganska starkt kontrollbehov, det är svårt att delegera till andra.

Men, min närvaro under hela förloppet gladde nog mest mig själv, några andra brydde sig nog inte och barnmorskan, ehuru mkt vänlig hela tiden (jag vill framhålla det), tyckte nog att jag förtog lite av hennes ledarskap under själva födandet. Jag gav instruktioner och hon gav motinstruktioner, osv.

Så är det jämt. Tryck på allt vad du kan, ropar mannen som bara vill att allt ska vara över. Nej, du ska absolut inte krysta nu, ropar barnmorskan som värnar om mellangården