Vill bara säga att jag VERKLIGEN uppskattar att folk ägnar en minut av sina liv till att skriva i min tråd och önska mig lycka till.. Kanske ska skriva lite om hur jag återföll för att andra ska förstå hur lätt det egentligen är (samt berätta lite om min bakgrund).
När jag var 15-16 någonting så insåg jag som så många andra att Cannabis inte alls är så farligt som staten och allmänheten gärna vill tuta i en, detta ledde till att jag började röka med två av mina närmaste vänner. Snabbt ledde detta in på en livstil där rökat stod i fokus på helgerna och jag kände mig nyfrälst. Många av mina dåvarande vänner drogs in i detta och vid 17 års ålder så hade jag ett järnfast gäng som på helgerna söp och rökte på. Grupptryck och annat gjorde att vi provade lite andra saker såsom HBW och kratom.. Jag minns så väl första gången jag provade etylmorfin (Cocillana/Hostmedicin) första gången, ruset, en värmade skön känsla i kroppen, gjorde att jag kände att jag kunde tampas med precis allt i livet..
Detta satte sitt spår och i samband med detta så började min då bästa vän att komma över Oxycontin ifrån hans mormor. Vi började experimentera med detta och jag hade verkligen ingen SUSNING om vad jag gav mig in på, om jag ändå vetat....
Följande året var det bästa i mitt liv, inget snack om saken... Jag hade ett tight gäng som drogade på helgerna och pratade skit och bara njöt av livet.. Jag gick verkligen in för att prova det mesta i drogväg men hade två regler, inget heroin och inga sprutor! Vi provade det mesta såsom svamp, DXM, tjack, benzo, kokain osv osv osv.. Åh vad livet var bra, jag hade odlat och hade 100g gräs i frysen varav hälften av det såldes till mina närmaste, vi tog min volvo 240 (ingen hade körkort) och körde runt på helgerna, drog på fester och rökte och drack, levde livet.. Knullade dom två fina tjejerna i umgängeskretsen regelbundet. Allt var på topp!
Saker började hända i livet men jag viftade undan det och insåg inte hur mycket drogerna då verkligen var en flykt från vardagen... Det började bli mer av en daglig grej än en helggrej att röka på och ta droger.. Dumt men ändå så oskyldigt. Opiaterna som slank ner då och då var bara en drog av alla (trodde jag....) och jag hann med att prova lite andra opiater osv. Vilket rus det var då för en hyfsat opiatnaiv. Det var ju ändå så oskyldigt!
2009 så började jag tycka att skolan blev jobbigare och jobbigare och jag hamnade mer och mer efter (visat sig på senaste att jag har ADD). Jag döljde dessa problem med röka och diverse droger..
Mina föräldrar skiljde sig någonstans här och det var verkligen oerhört jobbigt, men jag viftade undan problemen.
Jag har alltid varit en person som instället för att förlita sig på att andra ska fixa små rus åt mig, tagit tag i att styra kranar själv. Således fann jag en sida utomlands som sålde tramadol och jag beställde 56 gram tror jag.. Det var då jag sakta blev fast i opiaters järngrepp!
När posten kom med tramadolet så var jag överlycklig, det var ju ändå så oskyldigt!
Jag började att ta regelbundet och fast jag hade läst så otroligt mycket om hur opiater får folk att lura in sig själva i ett beroende så trodde jag verkligen att: näe men jag har läst på somfan så det händer inte mig! Ack vad fel jag hade...
Det blev mer eller mindre en vardagsgrej och sakta men säkert så tog just Opiaterna över... Mitt trogna gäng började att splittras och det blev mer och mer "tja kan du fixa nå opiater?" snarare än "tja ska vi hitta på något kul?". Men äsch, det var ju fortfarande ändå så oskyldigt!
Någonstans här så började jag märka att tramadolen inte gav samma effekt samt att när jag inte tog så började jag att nysa och känna mig krasslig.. Jag visste att detta var ett allvarligt varningstecken men av någon diffus jävla anledning så sket jag i det.. Det är så oerhört svårt att förklara för någon som inte varit i samma sits då jag trots allt läste på allt jag kunde om Opiater samt dess lömska missbruk, men lik förbannat så drogs jag in i skiten.. "Det var ju ändå så oskyldigt"
Här började jag även att låna pengar till droger och drog på mig skulder.. Livet började verkligen nästan enbart att kretsa kring Opiater.
Mycket hände under den här perioden som satte sina spår. Min far som flyttade till Sthlm då han mött sin självfrände fick reda på att hon hade fått leukemi, och vi såg henne sakta tyna bort in i döden.. Min granne som jag var bra vän med blev även mördad 3 timmar efter att jag umgåtts med henne och legat i min säng och kliat henne i håret och hört på hennes framtidsplaner. Jag har nog aldrig mått så dåligt i hela mitt liv! Men med Opiater i kroppen så gick det att stå ut... Såhär fortsatte det med främst tramadol så jag tänkte snabbspola tills det verkligen drog iväg åt helvete!
i slutet av 2010 så kom jag över en grej jag aldrig provat tidigare som kallades Fentanyl, jag läste på en hel del om det och det verkade som att ruset inte var så uppskattat bland opiattorskar så jag tänkte, äsch i'll give it a shot! Det jag då inte förstod var att rökningen av Fentanyl som dom flesta på min ort höll på med var BRA mycket mer beroendeframkallande än att bara ha plåstrena på sig/snusa dom!
Jag provade det några gånger och mina vänner likaså, det var verkligen oerhört skönt och starkt! ett djupt halsbloss av ett 100ug-plåster och man var nästan fullt påverkad (ruset var borta inom en halvtimme dock).
Tillslut när jag skulle köpa Oxy i lite större mängd så kom jag över en Fentanylkran som under hela 2011 försedde mig med stora mängder Fentanyl, detta var verkligen inget bra då jag alltid fick 5-6 plåster över till mig själv två gånger i månaden.. Fysatan vad beroende jag blev av dessa! När jag sedan fick slut så fick jag en avtändning som var så oerhört stark att jag bara ville gråta och slå i väggen för att få kroppens smärta att centreras till näven, det fungerade inte!
Sakta men säkert så började livet gå åt helvete och jag blev tagen av polisen flera gånger och fick sitta på stationen och lämna pissprov. Verkligheten som slår en när man sitter där med allvarliga vuxna män som ser en som en pundare, den är inte kul.. Det "oskyldiga" var inte längre så oskyldigt!.
Såhär höll det på under lite mer än ett år och priset gick upp ifrån 6500 för 16st plåster till 12000kr, ABSURT! Under denna tiden så smög min dåvarande flickvän in i min lägenhet och snodde plåster av mig, jag blev rånad/lurad när jag skulle deala över plåster i en bil (H*n körde iväg med bilen med mig innanför rutan så att jag blev utkastad i farten). Allt var bara så sjukt overkligt och jag kunde fan inte fatta att det här verkligen ÄR livet jag lever just nu, det är MITT liv...
Detta gjorde såklart att jag bara ville bedöva mig mer och mer och i samband med att missbruket blev djupare så började ajg även med stölder samt diverse småbrott för att komma över mer, blåste folk på pengar osv...
När jag lurat min far på pengar i slutet av 2011 så kände jag att det får fan vara nog, nu ska jag sluta.. Sagt och gjort, november 2011 så slutade jag.. Vilken underbar och befriande känsla, jag höll mig i 5 månader och skaffade mig en praktik, började plugga osv.. Livet skulle verkligen börja för mig!
I April någon gång så kände jag att jag kunde prova lite lyrica, väldigt dumt beslut! Under påverkan av detta så besökte jag en gammal pundarbrud till mig och det slutade med att jag snortade en fet lina oxy.. Detta ledde till att jag började igen med Oxycontin och så småningom Fentanyl! Sen dess har jag tagit regelbundet och för 3 veckor sedan ungefär så fick jag tag på en Heroinkontakt och klev över på det istället.. Har sedan dess gått på det tills nu och är tillbaka där jag började ÄN EN GÅNG.. Allt som en än gång bara var så oskyldigt...
Lång läsning och många stavfel samt att jag nog missat väldigt mycket och blandat ihop tider och så då jag ändå regelbundet varit påverkad under den här perioden, men antar att det inte är så noga..
Tack för mig!
