Fick gå på särskola - Utan någon rimlig grund

Hej alla!
Jag vet inte riktigt vart jag ska börja, men när jag gick på lågstadiet så fick både jag och min tvillingbror byta till särskola. Min tvillingbror går idag fortfarande på särskola, då han är utvecklingsstörd. Problemet är att jag också fick gå på särskola i 4 år med honom. Det finns inga bevis alls, som tyder på att jag skulle ha något problem med min hjärna. Jag har då aldrig haft det svårt för att lära mig saker heller. Så vafan gjorde jag på särskola då? (Retorisk fråga) Jag går idag på gymnasiet på ett teoretiska program, och det är för mig fullständigt orimligt att en "särelev" kan klara av något sådant program med hyfsat bra betyg. Det verkar som att psykologerna, som utredde min tvillingbror antog att jag var likadan bara för att vi var tvillingar. Detta finns då inga bevis för, att jag skulle va som min tvillingbror.

Jag har idagsläget tagit kontakt med en jurist, och gjort en anmälan till skolinspektionen. Enligt min jurist så finns det goda chanser för mig att vinna i domstol. Det jag undrar är, vad är en rimlig summa att kräva i skadestånd? Vad hade ni krävt om ni hade blivit felplacerade, och suttit bland imbecilla människor i 4 år? Jag kanske bör poängtera att det har varit 12 år av lidande, alltså från dag ett tills idag då. Bara för att man slutade särskolan så betydde ju inte det att allting var lugnt. Det var ju 4 år utan utveckling, och att försöka ta igen det har inte varit lätt alls.

Har du tagit igen det eller är du äldre än dina klasskompisar?

Jag går idag tredje året, och är en 93:a. Jag går då med 94r, vilket kanske inte är så speciellt farligt. Jag gick ett år på IV, vilket var det värsta jag någonsin har varit med om. Jag och socfall går inte ihop alls Dock har jag förlängd kurs i Engelska B och Matte B, vilket är dom ämnena som har tagit mest stryk. Engelskan började jag med när jag gick i femma när alla andra börjar med det i en tidigare ålder.

Med sverige skadestånds skala skulle jag gissa någon stans runt 100k-1m. Man brukar inte få så jättemycket men eftersom det påverkat ditt liv så pass lång tid så. Är dock bara lekman.

Reagerade inte dina föräldrar eller någon annan? Lärarna måste märkt att du inte var efterbliven om du nu inte var det, kanske har lossnat nu

Gällande skadestånds skalan där så har man i princip tänk detsamma. Jag tror det kostar 375 000 att sätta någon elev på särskola per år, och funderar på att yrka (när det bli aktuellt) 375 000 x 4 vilket blir 1,5 miljoner. Summan kanske låter mycket, men jag ser den som rimlig.

Jo, min mamma reagerade, och vissa lärare. Under dessa fyra åt så bodde jag på tre kommuner, och i en kommun så reagerade några lärare, vilket jag då fick börja gå till en "normal" klass för att ha vissa lektioner. Dock så gjorde man inte så speciellt mycket under denna tid på sär, så det fanns ju inget direkt att utgå ifrån.

Jag vet inte om detta är sant, men jag har läst någonstans att så fort ett "särbarn" flyttar till en annan kommun, så ska en ny utredning ske. Detta skedde aldrig när jag flyttade

Det märkliga är ju att varken föräldrar eller pedagoger noterade att du utvecklades snabbare? Kan du få ut journalerna från din "begåvningsutredning"?
Undrar om man kan ha haft något konstigt resonemang kring att inte separera ett tvillingpar?

Jag var hos BUP(?) för typ en vecka sedan, och bad dom skicka hem alla utredningar som dom har på mig. Det lär väl komma nu i veckan, och det ska bli riktigt intressant att se vad dom skrev om mig, om dom nu har något. Det enda jag har hört är att jag skulle ha fått en feldiagnos som ADHD-barn som liten. Detta har jag då aldrig hört någon läkare säga till mig eller så personligen. Min Storebror har ADHD och jag vet mycket väl att den diagnosen ligger jävligt långt bort från mig. Sen brukar man väl inte sätta ADHD-barn i sär, eller? Jag och min tvillingbror var mycket nära varandra som små. Detta var bara för att jag visste att min bror inte var som alla andra, och han kunde ha svårt i vissa situationer. Jag ville ju då hjälpa min tvillingbror så mycket jag bara kunde!

Låter lite väl mycket i mina öron. Sverige har väldigt låga skadeståndsbelopp i jämförelse mot andra länder.

För att ta mitt egna fall som jag anser vara sjukt:

Jag satt i ett familjehem i 6 1/2 år mot min egna vilja, det var en frivilligt placering även fast jag inte visste att det var det då ingen av socialsekreterarna pratade med mig enskilt under alla dessa år. Dom fikade därefter åkte hem. Så jag fick sitta kvar där tills ett kommunbyte skedde och då fick jag en socialsekreterare som faktiskt som pratade med mig, och därefter upptäcktes allt och den psykiska misshandeln som jag var med om, således så flyttade jag hem redan nästa dag utan att jag tog farväl av mina klasskamrater som jag gått med i nästan fyra år..

65000:- stämde vi kommunen på, och jag förlorade rättegången så nu sitter jag med lite drygt 90000:- i rättegångskostnader, plus nästan 10% ränta som jag måste betala till kommunen. Jag pluggar på gymnasienivå och har ingen inkomst, så vettefan hur detta ska sluta. Jag ska träffa den ansvariga chefen på kommunen från måndag för att prata om kostnaderna. Man kände sig väldigt säker på att man vinna skulle innan och speciellt när alla sa "det kommer då bra", under och efter rättegången tills domen kom och då dömde domarna att det inte ligger inom lagens så kallade ram och att kommunen inte är skyldig att ersätta mig, plus att mina bevis var lite svaga tror jag, fast det var dom ju inte då jag hade 2 psykologer och 1 socialsekreterare samt en nära anhörig som vittnade plus min 7 år gamla dagbok där jag hade antecknat en hel del i. Så ha starka bevis och va 100% säker på att du vinner om du ger dig in i en sådan process, för mig som var säker så sket det sig :/

Jag är inte ett dugg rädd för att förlora i en rättegång. Om det nu skulle gå till rättegång, så måste kommunen bevisa att jag är utvecklingsstörd, vilket kommer bli jävla svårt för dom.

Okej. Men ville bara att du skulle veta vad som skulle kunna hända om man inte är helt säker, och även om man är säker som jag var (annars hade jag aldrig ställt till med en rättegång), så kan man förlora. Men ditt fall så låter det ju ganska otroligt att kommunen skulle bevisa att du är utvecklingsstörd fast du inte är det, men dom kommer att göra allt i deras väg för att få domarna att tro det. I mitt fall så läste kommunjuristen upp saker som hade hänt innan min familjehemsplacering alltså helt irrelevanta saker och menade på att detta har gjort att jag har upplevt detta och att det faktiskt inte har hänt i verkligheten eller att jag hade mått ännu sämre om jag inte hade bott i familjehemmet, men det är ju omöjligt att säga.. Men dom skiter fullständigt i om det är känsligt, kommunjuristen läste upp utdrag ur journaler där två av mina närmaste anhöriga som gick bort bara ett par månader innan rättegången nämndes väldigt negativt som fick mig bryta ihop totalt och domaren frågade om jag vill ha en paus och fick till och med säga till kommunjuristen att lugna ner sig och säga att dom hela tiden lyssna och att han inte behöver säga "nu vill jag att rätten lyssnar extra noga", innan han skulle läste upp utdrag ur journalen.

Och att den summan som du funderade på lät väldigt mycket, men jag kan är inte insatt så jag ska egentligen inte säga något, fast jag har svårt att tro att man skulle kunna få såpass mycket trots det som har hänt dig. Hursomhelst hoppas att det går bra för dig!