Skumma grejer i mitt liv, vad kan detta vara?

Det är tyvärr mera än tjugo år sen, så jag kan inte hjälpa dig där.


Ingen sarkasm från mig, men vad är ett paradoxalt övrefenomen?



Och lite mer ???.

Om det är lättare för dig går engelska bra för min del, och jag vill minnas, att det är forum-acceptabelt.

Det var djup meditation, som fick mig igenom dom första hemska dagarne i mina senaste 'upplevelser'. Men....alas.... det är lite sent att lära sig meditation EFTER såna 'upplevelser' har börjat.

Inga avancerande saker utan försöka sitta still i en harmonisk ställning med en lugn musik i bakgrunden, spreja en parfym som man tycker om, lägga fram bilder, artiklar, böcker eller vad som helst som får en att må bra och lägga all focus på det som är bra och som gör en glad. Ibland kan det ta långt tid innan man känner att lugnet och harmonit har återvänt till kroppen men det får man räkna med.
Annars kan man göra det enkla vilket jag aldrig har rekommenderat till någon, att gå till läkare och få psykofarmaka.

Har du kollat i garderoben?

Det här är ett jättebra råd tycker jag.
Man kan också göra precis tvärtemot; släppa efter totalt och hänge sig åt fenomenet/n. Det som står ivägen är såklart rädslan, den kan verka helt ofrånkomlig, det är den säkert också, men med sina tankar kan man behålla en slags motvikt om man hela tiden rationellt scannar situationen( KBT antar jag) och man kan hjälpa sig själv i situationen.
We have nothing to fear but fear itself.
Jag kan känna igen det här i vissa av mina egna erfarenheter, visserligen har de alltid varit av inre karaktär, inga syner eller ljud )väldigt lite iallafall), utan som kroppsliga upplevelser. Jag kunde känna mig helt övertagen av något som placerade mig i olika yogalika positioner; mina fingrar och händer opererade helt av sig själv och konstruerade olika mudras, skrik trängde ur min kropp, attacker av skakningar i olika rytmer, långa rörelseserier av tai-chi liknande karaktär etc etc.


Det var väldigt skrämmande ofta. Att inte ha kontroll. Väldigt skrämmande, ovissheten.
Hjärnan sprutar ut möjliga scenarion för att täcka in alla möjligheter men man vet ändå inte vad som händer.

Jag tror att något måste kollapsa, något måste bara få nog och lägga av, inte orka, inte bry sig;
kom och ta mig, jag skiter i det här nu, give me your best punch Im beyond caring.
Sen märker man att inget egentligen hände, man sitter fortfarande på knä och trasslar ihop fingrarna och grimaseras vilt så man nästan dräglar och har konstiga ljud för sig.

Jaha? So be it. Det tar väl slut nångång. Och det gör det. Det är ingen 24/7 aktivitet. Livet pågår som vanligt i och omkring en. Man skapar en distans mellan sig själv och händelserna, man låter sig tas över av vad det nu är, man rider med men kommer så småningom ur det. Och ju mer erfarenhet man får av det ju lättare kan man bryta sig ur förtrollningen och ta tillbaka sitt normaltillstånd. Om man vill, när man blir av med rädslan genom att kapitulera för den så kan fenomenen i sig vara rätt intressanta.

Vad är det? Vilket är fenomenens ursprung? Varför dyker de upp? Har det nån mening?
Jag tror man gör bäst i att hålla de här frågorna öppna och inte intressera sig för svaren så mycket.

Verkar obehagligt. Eftersom du postat i religionsforumet så skall jag ge ett kristet perspektiv.

Som kristna så tror vi inte på att döda människors andar finns kvar på jorden. Däremot så tror vi att det ibland kan förekomma demonisk verksamhet.

Pröva att bjuda in en präst, en riktig gudsman, alltså inte någon från Sv. Kyrkan utan en frikyrka eller en katolik beroende på dina preferenser.

Be honom hjälpa dig att välsningna huset och be att eventuella demoniska krafter avlägsnar sig, i Jesus namn. Detta är den kristna lösningen.

Du måste nog be om det här på ett mycket seriöst och respektfullt sätt, i all ödmjukhet. Det hör ju knappast till vanligheterna för någon pastor alls. Det finns en risk att de skulle tro att du driver med dem.

Om du håller på med narkotika så har du förklaringen där, eller om du har psykiska problem. I så fall börja med att avlägsna detta från ditt liv.

Jag råder dig att inte börja blanda in medier eller liknande. Om det är någon form av demonisk verksamhet så blir det bara värre av det.

Egentligen hör nog det här bäst hemma i parapsykologi forum eller liknande.

Jag vill .... för argumentets skuld.... använda konceptet NEGs (~negatives = elakartade icke-materia entiteter av energi-parasiterande typ) som en tillfällig arbets-hypotes (oavsett vad såna är i 'verkligheten').


Komplext biologisk liv har en instinktiv, nyttig och funktionell 'rädsla'-komponent, som är en fördel i t.ex. rovdjur - byte situationen. Och det finns 'knapper' för denna rädsla i i rädsla-mekanismerna, liksom som det gör i andra reptilhjärna-mekanismer (t.ex. territorial-instinktet).

Men knapperna kan också aktiveras genom att skapa simili-situationer (~"Better dead than red", "du kommer till helvete"). Så användas dessa 'knappar' manipulativt utanför en autentisk överlevelses-situation är 'rädsla'-funktionen kontraproduktiv med mycket otrevliga konsekvenser (social orkestrering, religions-pådyvlande etc).




Tyvärr kan dessa (hypotetiska) NEGs upplevas som en yttra, mycket realistisk 'verklighet', som på intet sätt kan frånsorteras rationellt och som kan vara där i dagar, månader, år.


Tackar.
M.h.t. att "släppa efter totalt" rör detta sig slutligen om att kunne uppnå en distans från det mundane som 'bindar' oss (en distans som uppnås i exempelvis perfekt 'void'-meditation), men det är mycket få människor, som kan uppnå en sån TOTAL 'frihet' viljesmässigt. Det är oftast en approximation, och när man uppnår total frihet är det spontant för dom flesta.

D.v.s. att det fortfarande kan finnas 'rädsla'-knappar att manipulera med.


Och som alla rovdjur har NEGs sina speciella jakt-färdigheter. Dom kan sniffa sig fram till rädsla och rädsla-knapperna, och dom är experter på att manipulera dom.

'Förlora-kontroll' är én rädsla-knapp (blant andra).

Att .....från ett endast delvist rädsla-knapps-frigörande ....överge sig till den yttra 'verklighet' innehållande NEGs anser jag därför för riskabellt. Istället anser jag att överge sig till en inre verklighet, som man då skärmar av i en bubbla, är säkrare.


Säkert effektivt i en del situationer, men troligen inte där 'kampen' rör det 'näst-innerste' i oss.


För alla skeptiker som kanske principiellt avvisar sånt som hjärnspöken: Ni kanske har rätt, men samtidigt kan ovanstående vara en funktionell 'hjärnspöka-terapi'.

Desutom är mitt underlag erkänd premiss-baserad och hämtat från mera eller mindra anekdotisk information. Så jag hävdar inte, att det är objektiva konklusioner, men endast spekulationer.

Inte direkt sjyssta vibbar i hemmet.
Ska låta naturen lösa det på sitt eget vis, det var så det kom hit.

Låter som en bra ide

Jag vill gärna få kontakt med min pappa som precis gått bort. Tror du att hon skulle vilja hjälpa mig? Skicka gärna pm (kan inte skicka pm själv för jag inte är så aktiv här på FB).