Därför ägnar människan sin tid åt filosofi och medvetande

Vi människor är för smarta för vårt eget bästa.. jag tror att vi är dem enda organismer på den här planeten som besitter ett intellekt som mer eller mindre skapat sitt eget "liv" i våra huvuden. Det livet förstår för mycket, ibland så mycket att det hindrar organismens fortplantning, ibland gör intellektet det rent avsiktligt för att kunna bevisa för DNA:t att den inte låter sig äga och bli uttnyttjad som en "objekt" vars syfte är att reproducera. Vi lever i en värld där det är mer fördelaktigt för "organismen" att vara mindre intelligent, fokusera på tjäna pengar, få avkommor och göra saker obehindrat utan något hinder från ett högre medvetande som istället söker efter ett syfte och ofta har svårt med både jobb och rekreationer eftersom dessa inte uppfyller något högre syfte som intellektet (det här lilla livet) letar efter. Jag vill få till en snygg introduktion men ser att jag istället börjat skrivit massa blabber som lätt kan spåra ut och förlora sammanhang. Jag ska försöka vara mer konkret med det jag vill få sagt i den här tråden.

När vi vill veta något om oss själva som organismer så är den snabbaste genvägen då att kolla på vårt förflutna, flera tusentals år tillbaka. Där kan vi resonera kring varför vi har selekterats till att bli som vi har blivit. Det som många är överrens om är att människan har utvecklat en mycket stor intelligens som egentligen aldrig har behövts för överlevnad ute i naturen, nej inte äns i kalla Europa. Varför vi har utvecklat denna intelligens tror jag nu veta med stor säkerhet, som har en vetenskaplig och framförallt logisk grund och som jag kommer att återkomma till längre ner i texten, för jag känner att jag tog allt i fel ordning nu.

Vi har iallafall detta intellekt, som många gånger faktiskt skapar svårigheter för oss istället för att gynna oss. Men, varför har den då överlevt ända fram tills nu? Jag vet svaret.. och här är det bra om ni känner till termen epigenetik. Epigenetik sammanfattat; handlar om gener som ger upphov till olika fenotyper baserat på stimulans av yttre faktorer såsom miljö. Vi vet också att exakt samma fenomen äger rum i hjärnan och dess nervsystem, nästan alla funktioner påverkas utav yttre stimulans vilket leder till att nervsystemet beteer sig annorlunda i olika miljöer.

Detta avslöjar därför något intressant. Om våran hjärna under alla dessa år verkat under en en sorts miljö, då har alla egenskaper som varit fördelaktiga mer eller mindre blivit beroende av den här stimulansen (nästan som en koppling till den), eftersom den alltid har funnits och då har det inte skett någon bortselektion av detta förhållande mellan den specifika stimuleringen och respektive egenskaper i hjärnan. Tänk er epigenetik; en gen blir aktiverad i en sorts miljö, men inte i en annan. Det fanns en studie som visade hur flera hundra gener aktiverades och förändrades i samband med konditionsträningen, vissa av dem som annars skulle legat overksamma om inte den här typen av stimulans (i det här fallet träning) hade påträffats.

Vår hjärna har bytt miljö och saknar en viss stimulans som vi alltid haft, och som vår hjärna specifikt har anpassats sig till! Jag ska hålla mig kort på den här punkten, tänk er tillbaka inte så många år men iallafall innan civilisationens uppkomst. Människor levde i stammar, kunde vara några tiotal och ibland mycket större. För att överleva så krävdes att man höll ihop. Det krävdes att man slogs och försvarade sin egen stam mot andra stammar. För att detta skulle ske så krävdes samhörighet. Samhörigheten kom ifrån gemensamma vanor, kläder, utseenden, språk m.m. Människan har alltid utvecklats och fungerat i ett kollektiv, med en samhörighet till en grupp. Vår hjärna är byggd på att snappa upp på dem här signalerna och aktivera diverse funktioner i nervsystemet för att främja överlevnaden.

Tänk er om vi tog bort den stimulansen (samhörigheten) helt och hållet. Hjärnan snappar inte upp signalerna, och vissa gener får inte den "input" som de i miljontals år har lärt sig svara på. Vi människor är inte flexibla, våra gener har inget liv i sig, de kommer inte tänka "Vi har bytt miljö, jag ska lära mig själv aktiveras i den här miljön och klura ut en ny DNA-sekvens som passar bättre in". Det funkar inte så, det tar flera tusentals år av naturens egna selektering.

Så flera års förfinande av nervsystemet som skett, får vi kanske aldrig ta del av. Vi har den fysiska kapaciteten men vi kommer inte att kunna ta del av dessa förbättringar om de aldrig aktiveras, eller hur? Så intryck som en gång i tiden fungerat som nycklar till vissa kretsar i nervsystemet, blir nu passiva. Som kan ha gett upphov till att aktivera funktioner som försett hjärnan med energi och lust, motivation och syfte, skarphet och intiativtagande. Tänk er en fotbollsarena med fans som står och jublar och hejar på sitt favoritlag. Är de där för att faktiskt se några främlingar vinna matchen eller är de där för samhörigheten? Det kanske inte äns kommer i närheten av en riktig samhörighet men jag tror ni förstår budskapet.

I en sådan miljö så blir man driven till att bidra, till att skapa och till att på alla möjliga sätt hjälpa till, eller uttrycka något, allt för kollektiviteten eller för att man ibland helt enkelt är välförsedd med så mycket energi. Jag har faktiskt frågat många hur de känner sig efter de kommer hem från en hockey- eller fotbollsmatch. Alla jag frågat har mått riktigt bra, blivit lugna och faktiskt har för studenter hemläxorna gått riktigt bra just efteråt, känner helt enkelt en större tillgång på resurser i sinnet.

I BRIST på en sådan miljö, då är det massa kretsar i hjärnan som är passiva, och hjärnan finner sig i ett tillstånd den inte är skapt att vara i. Nu är jag ingen neurobiolog, men mycket saker kan faktiskt förstås med hjälp av simpel logik. Tänk er nervsystemet utan den stimulering den behöver, det skapar oordning bland förbindelserna och oreda i det stora hela, det leder till att vissa delar av hjärnan i avsaknad av andra (som ska ha varit aktiva) istället får mer energi, och energifördelningen mellan olika delar av hjärnan leder till olika benägenheter för olika tankegångar (ursäkta krånglig formulering). Detta i samband med känslan att det saknas något, kommer då få oss att försöka hitta något, vi vet inte vad, men som hjälper oss förstå livet. Vi vänder oss till filosofin och vi försöker hitta anledningar till att leva. MAN ska inte behöve hitta anledningar till att leva, vi har genomgått evolution i flera miljoner år, det ska te sig naturligt att göra det vi är bäst på och istället för att slösa vår energi på drabbel och syftesökande faktiskt uträtta saker, utforska, uppfinna och känna att vi vill gå upp ur sängen så fort som möjligt när vi vaknat.

Hur jag började tänka kring det här började ganska roligt nog med när jag började se klipp av Hitlers uttalande på Youtube. Jag satte mig mentalt in i publiken och låtsades att jag var där, och kände hur mycket motivation jag fick. Nu är inte jag av teutonisk ras men man kan alltid hoppas för en sån ledare för sin egen nation.
Ett sätt Hitler lyckades helt och hållet utplåna en arbetslöshet på 6-7 miljoner (tror dock fortfande inte själv på just den här faktan) var genom samhörigheten han skapade hos det tyska folket. Så ni kan tänka er hur starkt inflytande en riklig nationalism kan ha för landets invånare och dess välfärd. Ni som är insatta i konspirationsteorier kan också förstå varför man är ivrig med att införa kommunistiskt/socialistiskt eller något annat styre inom länder som underminerar dess kollektiva sammanhållning.

Under ett nationalistiskt styre så kommer man kunna försäkra sig om allas överlevnad och välmående samtidigt som man helt utan någon kraftansträngningn medverkar till att nationens folk eller ras blir mer intelligentare över längre tid (evolutionärt sätt). I en sådan miljö sker detta helt naturligt utan någon som helst inverkan från någon tredje part. Det är nu jag ska komma till varför vi människor är så "oproportionerligt" smarta om man ser till vad vi behövde för att överleva. Jag ska iallafall förklara för dem som inte redan känner till det:

Anledningen till att vi människor målat, skapat musik och sjungit sedan urminnes tider har inte varit p.g.a. någon överlevnadsfördel. Dessa har varit och är fortfarande starka sexuella attraktioner. Geoffrey Miller förklarar det här fenomenet i sin bok "The Mating Mind". Det ter sig för vissa ganska logiskt. Vi skulle inte bära på enorma huvuden (vi har faktiskt det) om det inte fanns något som selekterade för det.

Ha detta i åtanke nu när vi återgår till stammarna för att se hur detta kan relatera till människans intelligens. Ni kan tänka er flera tiotals stammar under ett område, som i brist på föda ibland också var i krig. Endast de stammar där invånarna höll ihop och hjälpte varandra överlevde. Så i grupper där alla skulle föröka sig och till vilket pris, var det också stor konkurrens mellan medlemmarna, därför också lägre överlevnadschans. I stammar där den direkta konkurrensen var mindre och den största selekteringen istället gjordes utav det kvinnliga könet så var det mindre rivalitet mellan medlemmarna och en bättre sammanhållning (fler i antal) och därmed större överlevnadschanser.

Detta beteende har därför nu efter flera tusentals år lämnat ett stort avtryck på vår genetik. Vi försöker imponera kvinnor med vår intelligens och det uttrycker vi genom konst, genom lyrik, genom dans eller genom något annat kreativt. Detta leder till ett successivt uppbyggande av vår intelligens.

Klockan är över tre redan, jag vet inte om jag lyckats fått fram det jag velat säga eller om det blev mest nonsens. Men jag orkar iallafall inte vara vaken längre. Det jag alltid kommer fram till är att:

Där det finns nationalkänsla, där finns det hopp!

Är det någon som finner något vettigt eller ovettigt i det jag säger kan kommentera, jag skulle vilja se diskussioner kring detta om någon förmår sig på att läsa allt

Ett fel av mig där, då jag skrev socialistiskt där jag hade i avsikt att skriva kommunistiskt/marxistiskt, och det förstår vi enklast genom att (klichéaktigt nog) ta upp Sovjet som exempel. Sen har vi kapitalism och alla andra förgreningar som inte heller kan upprätthålla en kollektiv sammanhållning.

Jag förstår verkligen inte vad du menar, läste allt mer eller mindre. Om vi nu ska ha ett nationalistiskt styre för ''sammanhållningens'' skull vad tjänar det för vidare syfte? Jag menar att människan har en naturlig nyfikenhet som yttrar sig i filosofin och den behöver inte vara destruktiv. Man kan tycka att livet är helt poänglöst eller helt ofattbart, både påståenden stämmer lika bra, enligt allt vi ''vet''. Förstår inte varför du blandar in nationalism och den moderna människans samhållning. Tanken är ju att vi ska utvecklas, som personer och samhällen. Så i moderna tider så är det inte så jävla praktiskt att ha nått tredje rike och nej, Hitler är inte den smartaste tänkaren i världshistorien

Lokalkänsla, nationalkänsla, globalkänsla, universalkänsla.

National för små tänkare. Universal för stora.

Lokalkänsla för frihetligt sinnade och pragmatiker.

Första stycket var rätt intressant faktiskt, du kan ha en poäng där

Eller för dumma för vårat eget bästa.