2012-09-04, 10:27
#1
Hittade detta fall i London med en svensk anknytning
http://www.blogg.mindthegap.se/#home
"Hon var en 18-årig tidigare stripteasedansös, han en svenskfödd, amerikansk desertör! Utan att tidigare ha känt varandra kom paret att under sex dagar i oktober 1944 utvecklas till ett våldsamt rånarpar vars gärningar slutligen ”toppades” med ett grymt och meningslöst rånmord mot en taxichaufför.
Bägge dömdes också i en uppmärksammad rättegång i Old Bailey för mord. Men medan Elizabeth Jones två dagar före avrättningen fick nåd och istället ett 12-årigt fängelsestraff hängdes svensk-amerikanen i Pentonvillefängelset i februari 1945.
Hans namn var Karl Gustav Hultén, född den 3 mars 1922 i Stockholm, och i den brittiska kriminalhistorien känd som ”Taximördaren.” Än idag är den utlösande faktorn bakom dessa vansinnesdåd höljt i dunkel. Krigstider har alltid en förmåga att framkalla de sämsta sidorna hos vissa människor. Men i Hulténs fall var problemet snarare att han träffade en annan person med samma brist som han själv på mänsklig empati och att paret korsvis utvecklade de mörkaste sidorna hos varandra.
"Han var en snäll pojke"
Redan när Hultén var 20 månader flyttade han, tillsammans med modern, från Stockholm till Boston i USA. Där hade modern fått arbete som tjänarinna i en familj. Karl Gustav växte upp på en bondgård, gick på handelsskola och fick sedan jobb som kontorist och tekniker. Bland annat på Firestones däckfabrik. Han gifte sig tidigt och fick ett litet barn. I maj 1943 kallades han in till armén och placerades i 501:a fallskärmssregementet. Under de första veckorna 1944 kom hans regemente till England, för att börja förbereda sig för dagen D-invasionen, och man förlades i ett läger utanför Reading.
”Han var en snäll pojke innan det här hemska kriget började,” berättade Hulténs mamma i samband med rättegången. ”I skolan var han en duktig elev och hade många vänner. Han förorsakade mig inte en minuts bekymmer innan han blev soldat för två år sedan…”
De militära myndigheterna hade dock en helt annat syn på Karl Gustav Hultén; ”Oförbätterlig och slarvig” var omdömet och sex veckor innan morden hade han också avvikit från sitt regemente efter ett bråk med en officer. Med sig hade han också ett vapen, en stulen Colt 45 och bara några dagar innan han träffade Elizabeth Jones stal han dessutom en tiohjulig amerikansk militärtruck!
2000 desertörer i England - Hulthén var en!
Att vara desertör i London vid den här tiden var inte helt ovanligt och man räknar med att det under kriget fanns 2 000 smitare av olika nationaliteter i England. Av dessa uppehöll sig ungefär hälften i London.
Det var den 3 oktober 1944 som paret Hultén och Jones presenterades för varandra av en gemensam bekant, Len Bexley på ett litet cafe på Queen Caroline Street i Hammersmith Broadway i västra London.
Elizabeth Maud Jones, med artistnamnet Georgina Grayson, var ett problembarn redan från unga år. Uppfödd under till synes ordnade familjeförhållanden i Wales och under fem år också boende tillsammans med familjen i Kanada. Jones berättade dock under polisutredningen att hon alltid känt sig förbigången av modern. Detta eftersom hon hade en äldre, handikappad syster som var moderns favorit.
Om förhållandet till mamman var ansträngt älskade hon däremot sin pappa och när han kallades in i det militära rymde hon som 13-åring med en lastbilschaufför för att söka få tag på honom. Därefter blev hennes rymningar ett ständigt problem för familjen och i januari 1943 kom hon till London.
Den ljushåriga, blåögda Jones hade gift sig redan som 16-åring med en man som familjen känt i många år. Något lyckligt äktenskap blev det dock aldrig och paret bodde inte ens ihop. Under en tid efter det att hon flyttat till London arbetade hon som stripteasedansös på klubbarna ”Panama” och ”Blue Lagoon Club,” men det framkom dock aldrig att hon skulle varit prostituerad. Jones, uttråkad, utan jobb och utan sin make som rapporterats saknad i den brittiska expeditionskåren i Europa, levde på ett bidrag av ett pund, 15 shilling och sixpence per vecka.
Någon form av tycke måste i alla fall direkt ha uppstått mellan Jones och Hultén för paret bestämde att träffas senare samma kväll för att gå på bio. Hultén dök dock aldrig upp där, men när Elizabeth senare promenerade längs King Street körde plötsligt den två och ett halvt ton tunga armetrucken upp på gatan och Hulten ropade på henne.
Man ställde färden mot Reading och Hultén skröt enligt Elizabeth med att han var en ”välkänd gangster” hemma i USA, kände Al Capone och nu ledde ett gäng i London. Hur imponerad Jones egentligen blev får vi aldrig helt klarhet i. Under rättegången gick parets vittnesmål vitt isär. Klart var ändå att Jones en kväll uttryckte att hon ville ”göra något farligt.”
”Men jag menade något i stil med att åka i ett bombplan över Tyskland,” vittnade Jones medan Hultén ansåg att just flickan varit den drivande kraften bakom rånen och morden. ”Hade jag aldrig träffat henne hade jag aldrig råkat in i det här,” menade Hultén.
Under deras första kvällar hann paret med att utvecklas till en billig parodi på gangsterparet, ”Bonnie & Clyde.” Man överföll och rånade en ensam och försvarslös cyklande flicka, men bytet blev bara några shilling. Vidare lurade paret med sig en annan ung flicka in i militärtrucken, slog ner och rånade henne samt lämnade den till synes livslösa flickan att dö i ett dike vid Themsen. Hon hittades dock i tid av några förbipasserade och kunde räddas till livet.
http://www.blogg.mindthegap.se/#home
"Hon var en 18-årig tidigare stripteasedansös, han en svenskfödd, amerikansk desertör! Utan att tidigare ha känt varandra kom paret att under sex dagar i oktober 1944 utvecklas till ett våldsamt rånarpar vars gärningar slutligen ”toppades” med ett grymt och meningslöst rånmord mot en taxichaufför.
Bägge dömdes också i en uppmärksammad rättegång i Old Bailey för mord. Men medan Elizabeth Jones två dagar före avrättningen fick nåd och istället ett 12-årigt fängelsestraff hängdes svensk-amerikanen i Pentonvillefängelset i februari 1945.
Hans namn var Karl Gustav Hultén, född den 3 mars 1922 i Stockholm, och i den brittiska kriminalhistorien känd som ”Taximördaren.” Än idag är den utlösande faktorn bakom dessa vansinnesdåd höljt i dunkel. Krigstider har alltid en förmåga att framkalla de sämsta sidorna hos vissa människor. Men i Hulténs fall var problemet snarare att han träffade en annan person med samma brist som han själv på mänsklig empati och att paret korsvis utvecklade de mörkaste sidorna hos varandra.
"Han var en snäll pojke"
Redan när Hultén var 20 månader flyttade han, tillsammans med modern, från Stockholm till Boston i USA. Där hade modern fått arbete som tjänarinna i en familj. Karl Gustav växte upp på en bondgård, gick på handelsskola och fick sedan jobb som kontorist och tekniker. Bland annat på Firestones däckfabrik. Han gifte sig tidigt och fick ett litet barn. I maj 1943 kallades han in till armén och placerades i 501:a fallskärmssregementet. Under de första veckorna 1944 kom hans regemente till England, för att börja förbereda sig för dagen D-invasionen, och man förlades i ett läger utanför Reading.
”Han var en snäll pojke innan det här hemska kriget började,” berättade Hulténs mamma i samband med rättegången. ”I skolan var han en duktig elev och hade många vänner. Han förorsakade mig inte en minuts bekymmer innan han blev soldat för två år sedan…”
De militära myndigheterna hade dock en helt annat syn på Karl Gustav Hultén; ”Oförbätterlig och slarvig” var omdömet och sex veckor innan morden hade han också avvikit från sitt regemente efter ett bråk med en officer. Med sig hade han också ett vapen, en stulen Colt 45 och bara några dagar innan han träffade Elizabeth Jones stal han dessutom en tiohjulig amerikansk militärtruck!
2000 desertörer i England - Hulthén var en!
Att vara desertör i London vid den här tiden var inte helt ovanligt och man räknar med att det under kriget fanns 2 000 smitare av olika nationaliteter i England. Av dessa uppehöll sig ungefär hälften i London.
Det var den 3 oktober 1944 som paret Hultén och Jones presenterades för varandra av en gemensam bekant, Len Bexley på ett litet cafe på Queen Caroline Street i Hammersmith Broadway i västra London.
Elizabeth Maud Jones, med artistnamnet Georgina Grayson, var ett problembarn redan från unga år. Uppfödd under till synes ordnade familjeförhållanden i Wales och under fem år också boende tillsammans med familjen i Kanada. Jones berättade dock under polisutredningen att hon alltid känt sig förbigången av modern. Detta eftersom hon hade en äldre, handikappad syster som var moderns favorit.
Om förhållandet till mamman var ansträngt älskade hon däremot sin pappa och när han kallades in i det militära rymde hon som 13-åring med en lastbilschaufför för att söka få tag på honom. Därefter blev hennes rymningar ett ständigt problem för familjen och i januari 1943 kom hon till London.
Den ljushåriga, blåögda Jones hade gift sig redan som 16-åring med en man som familjen känt i många år. Något lyckligt äktenskap blev det dock aldrig och paret bodde inte ens ihop. Under en tid efter det att hon flyttat till London arbetade hon som stripteasedansös på klubbarna ”Panama” och ”Blue Lagoon Club,” men det framkom dock aldrig att hon skulle varit prostituerad. Jones, uttråkad, utan jobb och utan sin make som rapporterats saknad i den brittiska expeditionskåren i Europa, levde på ett bidrag av ett pund, 15 shilling och sixpence per vecka.
Någon form av tycke måste i alla fall direkt ha uppstått mellan Jones och Hultén för paret bestämde att träffas senare samma kväll för att gå på bio. Hultén dök dock aldrig upp där, men när Elizabeth senare promenerade längs King Street körde plötsligt den två och ett halvt ton tunga armetrucken upp på gatan och Hulten ropade på henne.
Man ställde färden mot Reading och Hultén skröt enligt Elizabeth med att han var en ”välkänd gangster” hemma i USA, kände Al Capone och nu ledde ett gäng i London. Hur imponerad Jones egentligen blev får vi aldrig helt klarhet i. Under rättegången gick parets vittnesmål vitt isär. Klart var ändå att Jones en kväll uttryckte att hon ville ”göra något farligt.”
”Men jag menade något i stil med att åka i ett bombplan över Tyskland,” vittnade Jones medan Hultén ansåg att just flickan varit den drivande kraften bakom rånen och morden. ”Hade jag aldrig träffat henne hade jag aldrig råkat in i det här,” menade Hultén.
Under deras första kvällar hann paret med att utvecklas till en billig parodi på gangsterparet, ”Bonnie & Clyde.” Man överföll och rånade en ensam och försvarslös cyklande flicka, men bytet blev bara några shilling. Vidare lurade paret med sig en annan ung flicka in i militärtrucken, slog ner och rånade henne samt lämnade den till synes livslösa flickan att dö i ett dike vid Themsen. Hon hittades dock i tid av några förbipasserade och kunde räddas till livet.
"Chicago Joe and the showgirl"
