Gravid vecka 18+2, abort?

Försöker att summera min situation så kort och gott som jag kan.

Var tidigare tillsammans med en kille (under en 6-mån period) och givetvis hände det då och då att vi hade sex med varandra, dock alltid med kondom som preventivmedel. Men när vi tidigt i maj detta år var på en mindre husvagnssemester så resulterade det i att vi i all upphetsning hade ett oskyddat samlag då vi inte hade tillgång till preventivmedel för tillfället. Vaknade upp dagen efter och tänkte att jag får ta ett så kallat dagen-efter-piller på måndagen när vi skulle åka hem (4 dagar senare) då min pojkvän hade läst att de hade effekt upp till 96h efter oskyddat samlag.

Sagt och gjort så köpte jag mig ett piller på hemresan på måndagen, svalde ner det och tänkte inte mer på det. Veckorna gick, sommaren smög sig på och jag funderade ibland över varför min mens var så sen... men lugnande alltid mig själv att jag alltid har oregelbunden mens och att den nog snart kommer snart. Jag kunde ju omöjligt vara gravid, eftersom jag alltid haft skyddat sex alternativt tagit det där "säkra" dagen-efter-pillret.

Som sagt, några ytterligare veckor hann passera innan det första varningstecknet dök upp. Jag började känna en sådan fruktansvärd illamående om morgonen, så påtaglig att jag emellanåt var tvungen att kräkas. Jag tänkte att jag var sjuk och sjukanmälde mig från jobbet...

Någon vecka senare började jag känna att brösten ömmade och att magen bubblade allt oftare än normalt... Och det var då jag reagerade! Jag tänkte inte att jag var gravid, utan att det var något annat fel på mig men som borde kollas upp. Jag åkte därför till närmaste vårdcentral och fick konstaterat att jag var gravid i vecka 17...

Gravid?...Jag?... Jag förstod ingenting.

Jag är nu i vecka 18+2 efter att ha pratat med barnmorska, genomgått ultraljud och specialistkontroller. Jag har fått förklarat för mig att jag måste söka tillstånd hos Socialstyrelsen för att få göra en abort. Jag är förtvivlad, livrädd för att bli nekad till abort. Jag är inte beredd att bli mamma. Jag har bokat resa till Norge för att jobba och bli inneboende. Jag jobbar stenhårt med att tackla ett hemskt spelberoende. Jag har blivit misshandlad av pappan till barnet vid två tillfällen, och skulle över min döda kropp inte vilja ha barn med honom. Jag har ingen säker ekonomi och bor för tillfället fortfarande hemma. Jag har rökt och druckit stora mängder under halva graviditeten då jag inte kände till det. Jag festar aktivt varje helg/reser flera gånger om året.

Jag vet inte hur jag ska förklara min desperata situation på annat vis än att säga; jag tar hellre livet av mig än att behålla detta barn.

Har ett inbokat möte med en kurator imorgon, vilket kommer att ha en betydande roll för vilket beslut Socialstyrelsen kommer att fatta... Kan någon snälla komma med eventuella råd inför detta möte? Jag klarar inte av att ta ett nej.

Blev rätt långt ändå...

Tack på förhand

Oj jösses vilken story.Jag är trötter ska lägga mig nu men jag fattar lite landet.
Har du inga föräldrar som kan stötta dig i denna situation.
Oftast är man aldrig förberedd på att få barn för det blir som det blir.
Tänk fler ggr innan du beslutar dig för abort.Barn förändrar mycket på psyket oftast blir det
alltid bra och man blir bara så förälskad i barn.
Hoppas du finner den rätta vägen du själv anser iallafall

Så bara för att det inte passar sig för dig så vill du döda ditt ofödda barn?
Ja, låter ju vettigt.

Du vill inte göra abort - du vill ta bort ett barn.

Edit:
Jag hoppas din förlossning gör tillräckligt ont så att du inte upprepar din egoism.
Nästa gång ser du till att skydda dig.

Stackare. Hoppas du får genomgå aborten. I värsta fall får du väl åka utomlands och göra den.

Det är nog en fördel om du påpekar att du faktiskt druckit en hel del under graviditeten.

Det är väl fan så mycket bättre att göra abort än att ungen inte får en morsa som kan ta hand om den?

Döda ett barn? Egoism? Vad är det för jävla påhopp ni kommer med. Jag anser mig själv ha varit jävligt ansvarsfull i och med att jag alltid haft skyddat samlag med ett undantag. Har alltid tänkt att "om jag inte vill ha barn så är det min skyldighet att inte bli med barn", men lik förbannat så är det jag som sitter i den här situationen nu.

Jag vill inte behålla barnet av den enkla anledningen att jag är ÖVERTYGAD om att det inte skulle vara ett bra val för BARNET. Jag har för det första inte kommit ur ett spelberoende jag tacklats med sedan flera år tillbaka. Jag fick senast för någon vecka sedan ett återfall och spelade bort 14 000kr av min sommarlön på en kväll, låter det som en bra mamma i dina öron? Jag har dessutom utsatts för våld samt olaga hot av killen som är pappan till barnet och ser därför hellre mig själv som död än att föda ut ett barn med vetskapen att det är han som är pappan. Det skulle vara en plåga att se sitt barn och ständigt påminnas om eländet jag blev utsatt för av honom. Det finns som sagt även andra faktorer som påverkar mitt val, så som jobb, ekonomi, sociala förhållanden, bostad.

Jag hoppas du får din dispans.

Och lyssna inte på flumskallarna, om du känner att du inte är redo att ta hand om ett barn så är det bättre att abortera om övht möjligt istället för att utsätta både dig själv och barnet för alla problem/lidandet det riskerar medföra.

Att få dispans utan att barnet bär på en sjukdom eller att modern gör det är oerhört oerhört svårt. Det ska mycket till innan SS godkänner ett sådant sent avbrytande. Bara för att man upptäckt det sent, destruktivt eller råkar gambla lite för mycket.

Kanske du ska tänka på fosterfamilj/adoption istället och försöka se möjligheterna på det sättet i stället.

Jag har förlorat ett barn i vecka 19 och fick genomgå en förlossning, barnet var inte heller planerat. MEN det var oerhört traumatiskt att föda fram det, se det och alla hormonella och andra känslor efteråt. Omtumlande är bara förnamnet.

Men du kunde ha 6 med aset?? Nu passar det sig inte..Tänk efter före. Men jag tror att det blir jobbigt känslomässigt iallafall, jag fick missfall i v 20 o det är flera år sen men ibland får jag otroligt ångest över det ändå. Så tänk dig noga för. Men lycka till med vad du än gör.

Idiot! Misshandeln ägde rum efter det att jag berättat om graviditeten för honom.

TS, när ska du få besked från Socialstyrelsen?