Searching for Sugar Man

ffffffffff

Jag håller med.

Såg den på tv ikväll och den var helt klart under förväntan.

Det är obegripligt hur en så dålig dokumentär kunde vinna en Oscar, jag förstår det bara inte.

Det där trodde jag var självklart för alla men uppenbarligen inte.

Missade du stycket som dottern pratade om?


"Vi" syftar varken på enbart henne, hennes systrar eller hennes pappa utan i det här fallet är "Vi" hela tjocka släkten.


Såg filmen alldeles nyss efter att ha blivit tipsad av min chef och jag är uppriktigt sagt förvånad.
En bra feel-good film och killen kan verkligen sjunga och komponera låtar. Dokumentären är bra gjort också och visar perspektivet från sydafrikanernas sida och hur den fungerade som ett sätt att utrycka sig mot apartheiden. Favoritdelen av filmen för mig var när han gjorde sin första spelning i Sydafrika och där publiken bara skriker i ett par minuter och sedan brister han ut i sin sång "I Wonder".

Givetvis känns vissa saker överdrivna, t.e.x. hans "genialitet". Han var bra, men att han skulle vara på samma klass eller möjligtvis bättre än Dylan? Knappast.
Synd att man inte får veta mer om mamman/mammorna till döttrarna för jag får en känsla av att han har skilt sig ett antal gånger.

Håller inte med. Du hade säkert läst och hört en del om filmen innan du såg den? Själv såg jag den helt utan vetskap och jag kunde verkligen inte tänka mig att den skulle utspela sig som den gjorde, att han skulle få sin comeback och "upprättelse" var en ganska fantastisk filmupplevelse i biosoffan. Och jag sympatiserar med att en dokumentär bör försöka måla en hyfsat komplett bild eller åtminstone göra klart vad som utelämnas. Men samtidigt baserar sig ju filmen på verkliga händelser och är i sanning en dokumentär så blir den sämre bara för att man känner sig lite lurad? Nja.. mja.. det var ett misstag men alla skildringar är ju vinklade. I övrigt även ett fint hantverk så förstår inte att du kallar den dålig.

Jag tycker precis tvärtom.

Det var verkligen inte ett fint hantverk enligt mig, det var en hafs och slafsproduktion från början till slut.

Kul för dig att du uppskattade filmen, jag gjorde det som sagt inte.

Rodriguez var inte så okänd som filmen vill få en att tro. Han uppnådde framgångar i Australien och på Nya Zeland och turnerade där under 70 och 80 talen. Sen undrar jag egentligen vilka som skötte hans marknadsföring när skivorna släpptes? Om man han fick lysande recensioner borde det ju snarare vara en fördel, än att ligga honom i fatet?

Såg filmen för ett antal månader sedan och visst gjorde den intryck. Vad jag då inte visste var att Australienturnen utelämnats. Sveriges radio P1 ville ha en diskussion om filmen utifrån perspektivet hur pass mycket man kan utelämna utan att dokumentärformatet går förlorat. Malik Bendejelloul vägrade att ta den diskussionen. I min bok är man inte en seriös dokumentärfilmare med den inställningen. Tänk tanken att Stefan Jarl eller någon annan framstående filmare skulle inta samma hållning.

Searching for Sugarman är väl inte så mycket en historia om Rodriguez som om den Sydafrikanska mytbildningen om artisten och några hängivna fans försök att reda ut historien bakom honom. Jag tycker nog gott att man kan utelämna Australien utan att något i historien går förlorat.

Stefan Jarls hållning är att det inte är någon skillnad mellan dokumentärfilm och spelfilm mer än estetisk så han hade bara ryckt på axlarna. Det finns nog inga mer "fejkade" dokumentärfilmer än Modstrilogin.

Jag tycker inte Bendjelloul har någon anledning till att ta den diskussionen. Det ingår inte i en konstnärs uppgift att förklara sitt verk. Det får tala för sig och folk får göra sina egna tolkningar.

Ok, det är möjligt och det står alla fritt att göra film hur de vill. Poängen var att man värjer sig inte för diskussionen om man står för sin film. Det var mer det jag ville föra fram.

Det kan man väl göra. Man låter filmen tala för sig själv. Det finns ingen anledning för en regissör att behöva förklara sin film om man inte vill. Det var likadant med Call Girl där journalister krävde en förklaring av regissören och manusförfattaren, men varför var de tvungna till det? Sedan finns det ju de regissörer som vill vara mer framträdande, vill visa på koppling mellan sig själv och filmen och talar om filmen som ett personligt verk, men det gäller verkligen inte alla.

Sorgigt det som hände och jag tycker att "searching for sugarman" är sevärd. Men jag tycker också att i och med att det är en dokumentär så är den problematisk. Hela "Storyn" känns konstruerad och oäkta.

"Storyn" tycks ha spritts i mainstream massmedia innan Malik gjorde filmen.

Man fick intrycket att Sixto Rodriguez som gjort succe i S.A. utan att veta om det, försvunnit från jordens yta. Det var så svårt för hans hängivna fans i S.A. att hitta honom att det tog flera år.

Det visar sig att han bott i samma hus i Detroit (hippt medelklassområde) i 40 år, med både telefon och e-mail, han har flera barn, skaffat sig en universtetsexamen i filosofi, ställt upp i flera lokala val etc. Det bör inte ha varit särskilt svårt att hitta en sådan person. Lägg till skivförsäljning och turne i Australien etc.

För övrigt så tycker jag att hans musik som jag lyssnar på just nu är riktigt bra, men det är inte ett förlorat geni.