Searching for Sugar Man

Så du tycker inte att det med termen "dokumentär" följer ett visst moraliskt ansvar? Det är lika fritt fram att fabulera som i vanliga spelfilmer? Jag tycker att du genom att göra en dokumentärfilm har ett något större ansvar att försöka skildra faktiska omständigheter och att du bör försöka skildra de personer du har med i filmen på ett någorlunda korrekt sätt.

Om det kan vi dock naturligtvis ha olika åsikter men att hävda att någon är naiv för att den vill att filmskaparen - i möjligaste mån naturligtvis - ska försöka berätta en historia utan att medvetet tänja på historien för mycket tycker jag känns rätt löjligt. Är ju bara olika syn på vad man tycker att en dokumentär ska vara och att vinden just nu blåser mot det postmoderna förhållningssättet betyder naturligtvis inte att andra synsätt på dokumentären är naivt. Olika synsätt och ideal bara helt enkelt.

Man kan ju säga samma sak om spelfilmen. Dokumentärer är spelfilmer med ett visst stildrag. Man regisserar, vinklar, skriver manus osv. Produktionen går till på samma sätt som vid en konventionell spelfilm. Jag ser inte varför man har ett "[...] större ansvar att försöka skildra faktiska omständigheter [...]" bara för att man har skildrat ett historia dokumentärt än med en spelfilm. Det är också skillnad på det journalistiska reportaget och dokumentärfilm vilket man inte ska glömma bort.


Du pratar om dokumentärfilm utifrån från att dess syfte är att vissa en sanning eller äkthet, men då är man naiv. Det är en del av att göra dokumentären att medvetet tänja på historier för skapa en bra film. Kräver man att dokumentärer inte får tänja på historien kan man inte heller kräva att spelfilmer får göra det. Dokumentärer är spelfilmer med ett visst stildrag. Jag kan tyvärr heller inte se att det handlar om en viss syn som är rådande nu. Dokumentärfilmare har resonerat så här under hela filmhistorien.

Du är säkert också sett en "spelfilm" som är gjord i en dokumentär stil. Vad är det då för film? Är det en dokumentär där man har skapat en historia eller en spelfilm gjord som en dokumentär? Kräver du att en sådan film måste förhålla sig till äkthet och sanning på ett speciellt sätt?

Skillnaden ligger naturligtvis i att termen "dokumentär" innebär ett visst sanningsanspråk som inte t.ex. "action" eller "romantisk komedi" har men, visst, om en spelfilm har samma sanningsanspråk så har den naturligtvis också ett likadant moraliskt ansvar.


Nä, det jag pratar om är olika ideal. Självklart tror jag inte att alla dokumentärfilmare försöker skildra "sanningen", det faller naturligtvis på sin egen orimlighet med tanke på alla exempel som vi båda tagit upp under diskussionen som vittnar om ett helt annat synsätt hos många, utan vad jag gör är att jag för ett resonemang utifrån tittaren och dennas rätt att ha vissa ideal för en att h*n ska tycka att en dokumentär är bra (ett sanningsanspråk från regissören på samma sätt som vissa exempelvis tycker att en actionfilm bör innehålla ett visst antal explosioner för att vara bra) medan du anser att man måste tycka att det är fritt fram för regissören att förhålla sig hur fritt till sanningen som helst och att alla andra synsätt är naiva.

Sedan kan jag tycka att en skarvad historia ändå kan vara en bra dokumentär men vad jag menar är bara att det är fullt rimligt att tycka att den inte är det om man föredrar en annan utgångspunkt.

Gillade Searching for Sugar Man rätt så mycket. En härlig feelgood-historia, om en bra musiker som får sin bekräftelse tillslut. Sen att den är lite vinklad, och inte riktig går igenom allt stör med inte så jättemycket.

Har lyssnat ganska mycket på Cold Fact den sista tiden, bra skiva!

Skillnaden ligger i stilspråket inte i hur man förhåller sig till sanningen. Nu pratar om begreppet "dokumentärfilm".


Den naiva synen är att folk låter förvånade över att man i Searching for Sugar Man har undanhållit information för historiens skull. Det finns ingen anledning att vara förvånad över en sådan sak. Det finns ingen som angriper andra dokumentärfilmer på samma sätt. Stefan Jarl har aldrig fått den kritiken trots att Dom kallar oss mods är en spelfilm med amatörskådespelare. Har man idealet att en bra dokumentärfilm måste förhålla sig till sanningen så kan man inte uppskatta en enda dokumentärfilm som någonsin har producerats. Däremot kan man säkert uppskatta en spelfilm och då är man enligt mig inkonsekvent.

Jag tror att de flesta vill ha en bra engagerande story helt enkelt när de ser en dokumentär (det vill de även i en spelfilm) och då ska man inte vara naiv att tro att storyn är helt sanningsenlig.

Det är som att göra en dokumentär om Tysklands historia med utelämna Tredje riket.
Det blir en trevligare film, men den den speglar inte verkligheten.
Därmed så klarar den inte av kriterierna för att kallas för dokumentär.

Om inte en dokumentarfilms framsta mal ar att skildra sanningen , sa ar den snarare en propagandafilm.
Att vinkla och utelamna fakta ar inte vardigt nagot som ska kallas dokumentar.

Nämn några dokumentärfilmer som ni gillar.

Det är oklart hur han har bott.

56 minuter in i filmen säger äldsta dotter Eva Roudriguez att de bodde på 26 olika ställen. En del var inte ens riktiga hem. Hon ser ut att vara typ 40 år.

I eftertexterna (1:23) står det "Rodriguez still lives in downtown Detroit in the same house he has lived in for over 40 years"

Jag måste säga att jag tycker den var under förväntan.
En nerpundad indian som blivit blåst.
Stor i Sydafrika utan att vet om det. Ridå

Vad är problemet? mannen är 70+ och där han nu bor kan mycket väl vara det sista boendet för samtliga familjemedlemmar när de ännu bodde sammans , de flyttade och han stannade kvar.

Frågan är ju snarare i vilken mån dokumentären försöker skildra Rodriguez liv eller om det snarare är en berättelse om sydafrikanernas jakt på den mytomspunna Rodriguez?