Möte med en pedofil

Jo som vuxen har jag berättat, det blev ett himla rabalder, (önskar nästan att jag inte sagt något). Det hade jag inte räknat med, det hade ju följt med mig hela tiden, jag hade på något sätt lämnat det bakom mig. Om jag var hans enda offer vet jag ej, man får väl hoppas det Min inställning till att han inte var som han skulle har nog hjälpt mig en del genom åren, och att jag försöker att ha humor även i svåra situationer.

var det ditt enda möte med honom på det sättet?

Du har vårt stöd iaf!

Absolut!

Bra gjort av dig att berätta .Hoppas det hjälpt dig att gå vidare,och gjort det svårare för han att komma åt andra barn.

På vilket sätt upplever du den som snedvriden?
Vilka fler saker hände?
Hur tidigt vaknade din sexualitet upp och på vilket sätt ser du detta som negativt?
Vid vilken ålder är ett barn moget att upptäcka sin sexualitet? Vad krävs?

Nej.

Snedvriden på det sättet att sexet måste vara väldigt normalt eller vad man ska kalla det, det får inte förekomma några konstigheter.
Vill inte berätta om det andra som hände.
Jag var 6 år, jag fick inte komma på det själv.
Barnet är moget när det själv kommer på det, på egen hand, inte med hjälp av någon vuxen.
Tackar övriga skribenter för stödet

Så du anser att det är en störning att bara gilla vanlig sex?

Ok, jag förstår att du inte vill berätta det andra, fullt naturligt. Jag vill dock påpeka att det är viktigt att du är ärlig mot oss och inte hittar på saker.
Jag förstår inte varför barnen nödvändigtvis måste komma på det på egen hand, skall vi resonera så med matematik också?

Suck. Pluxor börjar genast antyda ljug. Ett barn som blev utsatt för en pedofil och inte tyckte om det?! Dags att börja misstänkliggöra, för det scenariot är ju komplett vansinnigt, eller hur? *kräksmiley*

Pluxor, om någon, borde veta att barnens sexualitet vaknar av sig själv när det är moget för det. Pluxor jobbar ju i skolan och borde ha läst en del om människans utveckling.
Nej, vi ska inte resonera så om matematik. Med sex ska vi göra det. Pluxor har själv tagit upp att samhällets (dvs. den övervägande delen av medborgare) syn på saken är att det är fel med sex med barn och jag undrar med vilken rätt vissa anser sig berättigade till att introducera sådant i ett barns liv? Samhällets syn på detta vet vi. Ska barnet stå med en vetskap om att det som hänt är fel och skämmas över det, ta på sig skuld för det och inte våga prata med någon därför att de i princip känner på sig att det var något fel? Fy attan, säger jag, för de som tar sig en sådan frihet med våra barn.

När jag var sådär fyra år var det en ung man på13-14 år som lurade iväg mig och tog av mig kläderna samtidigt som han visade mig hur man runkade.
Jag hajade inget.
När jag i tioårsåldern hamnade jag på barnpsyk pga att min mor bröt ihop och min far knarkade, då blev jag antastad av en herre som hette Side Simar och jobbade som barnsskötare på barnpsyk i jönköping.Han ville alltid följa med pojkarna och bada. Han var väl i femtioårsåldern och det var inget grovt mer än att han ville hjälpa till och tvätta en i duschen, speciellt ville han visa hur snoppen skulle tvättas.Dessutom satt han alltid med ståfräs i bastun.
Detta utspelade sig på sjuttiotalet och man var uppfostrad till att ha en ganska fri syn på sånt där. Nu för tiden så förstår man ju att det var en riktig pedofil man hade göra med.
Om jag blivit skadad av händelsen vet jag faktiskt inte, jag har inte blivit pedofil själv och jag har inte upplevt någon direkt ångest över det hela.
Däremot skulle jag kunna slå ihjäl någon som tror att han har rätt att ta sig såna friheter mot barn.
Skulle vara intressant om några fler har några erfarenheter av den här side eller sidde, han var väldigt populär både bland barn och personal.