2012-08-31, 03:21
#1
Till att börja med vill jag tala om att det är första gången jag skriver en rapport och jag har skrivit den aningen påverkad. Så jaa, konstigheter och förvirring kan förekomma...
Substans: 6-APB Benzo Fury, 3x125 mg.
Kön: Kvinna
Ålder: 20
Längd: 173
Vikt: 65
Typ: Snygg
Status: Singel
Tid: 21.45 – 01.00
Tidigare erfarenheter: Cannabis, Hasch, Amfetamin, Kokain, LSD och Mdma
Jag hade precis flyttat in i en studentkorridor i en ny stad för att börja studera. Med mig hade jag köpt lite droger för att försäkra mig om att ha några trivsamma nätter i denna främmande stad. Vid 21.30 en torsdag (hade under dagen varit på upprop och introduktion, valde att inte följa med på nollningen som skulle vara under kvällen) kände jag mig något rastlös och lite ensam. Jag pratade lite med min kompis över facebook och kom fram till att jag skulle ta mina 6-apb, då jag ändå hade för få för att dela med mig till eventuella vänner och såg det här som ett ganska utmärkt tillfälle för en liten resa.
Då jag tidigare tagit 6-APB visste jag att jag borde stoppa i mig 3 st. (375 mg) för att få en skön effekt och eftersom jag ändå var ensam så fanns det inga hämningar
Nåja,
21.45 – Jag svalde sexorna med ett glas vatten. Smakade skit eftersom jag har alltid haft svårt för att svälja tabletter. Men ner gick dem!
22.15 – Pratade med min kompis över chatten, vi pratade om hur skoldagen hade varit och andra diverse vanliga samtalsämnen.
22.30 – Jag började känna ett litet skavande illamående och mina käkar började arbeta lite. Jag satte på John Frusciante – Montreal i högtalarna för komma in i lite skön stämning. Tog två stora glas med vatten, då jag varken ätit eller druckit mycket under dagen.
22.45 – Började komma in i en skön rytm. Började le. Lyssnade fortfarande på Frusciante men nu med stängda ögon och ett gött gung i kroppen. Kunde inte förstå hur någon kan vara så musikaliskt begåvad som herr Frusciante, vilket jag förvisso alltid känner när jag hör hans musik men denna gång var det överväldigande.
23.00 - Kände mig lite sällskapssjuk, lite tjackig, samtidigt som illamåendet började trappas upp. Min käke arbetade mycket mer nu än tidigare, men det var inget jag tänkte på. Leendet var fortfarande på sin plats och även några fnitter kom hjärtligt fram. Matade min kompis med samtal om hur min nya lya såg ut, hur den snart skulle se ut och hur den hade sett ut. Framför allt var jag väldigt noggrann med att tala om hur jävla skön min nya säng var. Citat: ”Den är som mjukaste mossa! Har aldrig tidigare legat, suttit, stått eller hoppat i en skönare säng.”
Läste även olika statusuppdateringar på facebook skrivna av olika vänner/bekanta, jag uppfattade de flesta vara enormt fina och harmoniska. Kopierade över dessa till min kompis vars enda svar var skratt och frågor om vad jag sysslade med. Hade alltså riktigt tjackiga konversationer som förmodligen inte var någon annan än mig till behag. Gjorde mellan alla dessa chattmeddelanden väldigt många besök till toaletten för att kräkas. Drack även nu stora glas med vatten för att inte senare börja spy galla. Trots detta hade jag en fantastisk känsla i kroppen, jag var euforisk och full av välbehag. Lyssnade på Kasabian – Acid Turkish Bath, blundade, gungade och fantiserade förstås lite om Sergio. Kände en enorm kärlek honom. Kände en enorm kärlek till allt.
23.30 – Jag bestämde mig för att gå ut och ta en cigarett. Frågade min kompis om det var en bra idé att gå ut med tanke på att jag bor i en studentkorridor och mina ögon var stora som tefat, men att mätta mitt sug efter lite frisk luft och en cigarett blev viktigare än risken. Satte mig på trappan utanför huset och njööööt av den kalla luften mot min hud, den vackra belysningen som gjorde natten levande, den avlägsna musiken som hördes från en nattklubb en bit från mitt hem och den lättrökta cigaretten. Jag gillade att titta på människor som gick förbi och kände verkligen för att hälsa på dem men hejdade mig ett flertal gånger och gav istället de flesta ett ganska fånigt leende. När jag suttit där ett tag upptäckte jag att det regnade, jag vet inte hur länge det hade regnat eller hur mycket det regnade, det enda jag visste var att regnet var nice. Att sitta där ute på stentrappan med en cigarett en regnig natt kändes för mig sjukt vackert och skönt. Jag tände en cigarett till men släckte den ganska omgående då jag förstod att det var en aning konstigt att sitta ute i regnet endast iklädd linne och byxor vid den här tiden. Gick in och berättade om känslan för min kompis, som erkände sig vara väldigt avundsjuk på min sköna resa.
00.00 – Illamåendet började växa igen, men varje gång jag kräktes kändes det bra. Jag har aldrig tidigare njutit så mycket av att kräkas, det kittlade liksom till i hela ansiktet och jag spydde med ett leende på läpparna. Började äta havrepuffar för att minska illamåendet, men dessa växte sig bara stora och torra i min mun. Försökte istället fokusera på annat, så som hur skönt det var med beröring. Jag började pilla i mitt hår, vilket gav mig kittlande rysningar.
Lyssnade samtidigt på väldigt fin musik av Frusciante, Kasabian, The xx och Pink Floyd. Kärleken till musiken var obeskrivlig, den fick mig att må fantastiskt. Varje gång jag pausade blev det aningen tomt, ensamt och tråkigt. Musiken blev mitt sällskap och sysselsättning en stund. Jag började efter ett tag känna mig lite sällskapssjuk igen eftersom kompisen jag pratat med under hela kvällen hade gått och lagt sig. Jag tittade på min facebook-chatt om det fanns något lämpligt offer online och det fanns det såklart. Det fanns minst tre personer som jag kände stor lust till att snacka med, men nöjde mig med en gammal vän som flyttat till London som jag inte pratat med på över ett år. Perfekt! Vi snackade om allt vi gjort sen sist, vilket jag fann väldigt roande.
00.30 – Jag började tappa gunget. Ville verkligen inte erkänna det för mig själv då jag tyckte att ruset hade varit lite väl kort. Jag försökte göra saker som förstärkte känslan så som en liten psykedelisk dans (haha ja…), målade lite asgrym konst i mitt block, satte på trippig knarkmusik osv. Hittade emellanåt tillbaka till flowet men började långsamt acceptera att ännu en minnesvärd kväll började gå mot sitt slut. Jag började försiktigt smaka på verkligheten. Dess smak var bitter, vad annat kan man förvänta sig efter timmar dränkta av eufori?
01.00 – Käkspänningarna fanns fortfarande där, betydligt mycket mindre nu än under den bästa delen av resan men fortfarande i arbete. Illamåendet var som bortblåst och det enda som fanns kvar av ruset var att jag var en aning vinglig. Det var inte förrän nu man faktiskt förstod att allting under de senaste timmarna hade varit väldigt flummigt.
Bestämde mig för att gå ut och ta en sista cigarett för att sammanfatta kvällen i en utomhusatmosfär där jag lättare kunde acceptera min landning.
Sammanfattning av kvällen:
Min kväll blev helt klart en perfekt inspark för den kommande studietiden. Jag är ledsen över att resan blev aningen kort (ca. 2h?) då jag tidigare flygit lite längre. Jag har tidigare inte tagit 6-apb utan sällskap och blev definitivt positivt överraskad av känslan. Jag förväntade mig rastlöshet och känslan av att vara ensam men fel jag hade!
Sammanfattning av 6-apb:
Negativ:
Tefatsögon.
Man kan inte uppfatta irritation, ilska eller andra tråkigheter som i vissa situationer kan vara viktiga att urskilja. (Vilket förvisso kan ses som väldigt positivt för den som inte är på kasst humör.)
Den väldigt tydliga och bittra landningen.
Positiv:
6-apb är i mitt tycke en helt fantastisk drog, då den passar i många sammanhang (om man bortser från ögonen). Myskväll, spelning, festival, parkhäng, hemmafest osv. Jag har tidigare tagit sexan och har bara riktigt bra erfarenhet från den. Första gången jag testade var helt klart oslagbar, då min kompis tryckte i mig 3 stycken på Hultsfredsfestivalen, där jag helt utan några förväntningar på drogen fick se både The xx och Gorillaz under dess fantastiska rus. Solen sken under The xx och Gorillaz ägde natten. Euforin och kärleken var på allra högsta höjd. Vi gömde oss förstås bakom våra solglasögon.
Känslorna av denna substans är på alla sätt bra. Man blir enormt euforisk, kärleksfull, sympatisk, social, skön och full av självförtroende (på en sund nivå). Allting handlar om kärlek. Får man en klapp på armen är det bara en kittlande kärleksgest. Vad som än sägs och vad som än skrivs är bara tecken på kärlek. Det är verkligen leendets substans.
Tack för din tid. Det här var kul.
Fred ut!
Substans: 6-APB Benzo Fury, 3x125 mg.
Kön: Kvinna
Ålder: 20
Längd: 173
Vikt: 65
Typ: Snygg
Status: Singel
Tid: 21.45 – 01.00
Tidigare erfarenheter: Cannabis, Hasch, Amfetamin, Kokain, LSD och Mdma
Jag hade precis flyttat in i en studentkorridor i en ny stad för att börja studera. Med mig hade jag köpt lite droger för att försäkra mig om att ha några trivsamma nätter i denna främmande stad. Vid 21.30 en torsdag (hade under dagen varit på upprop och introduktion, valde att inte följa med på nollningen som skulle vara under kvällen) kände jag mig något rastlös och lite ensam. Jag pratade lite med min kompis över facebook och kom fram till att jag skulle ta mina 6-apb, då jag ändå hade för få för att dela med mig till eventuella vänner och såg det här som ett ganska utmärkt tillfälle för en liten resa.
Då jag tidigare tagit 6-APB visste jag att jag borde stoppa i mig 3 st. (375 mg) för att få en skön effekt och eftersom jag ändå var ensam så fanns det inga hämningar
Nåja,
21.45 – Jag svalde sexorna med ett glas vatten. Smakade skit eftersom jag har alltid haft svårt för att svälja tabletter. Men ner gick dem!
22.15 – Pratade med min kompis över chatten, vi pratade om hur skoldagen hade varit och andra diverse vanliga samtalsämnen.
22.30 – Jag började känna ett litet skavande illamående och mina käkar började arbeta lite. Jag satte på John Frusciante – Montreal i högtalarna för komma in i lite skön stämning. Tog två stora glas med vatten, då jag varken ätit eller druckit mycket under dagen.
22.45 – Började komma in i en skön rytm. Började le. Lyssnade fortfarande på Frusciante men nu med stängda ögon och ett gött gung i kroppen. Kunde inte förstå hur någon kan vara så musikaliskt begåvad som herr Frusciante, vilket jag förvisso alltid känner när jag hör hans musik men denna gång var det överväldigande.
23.00 - Kände mig lite sällskapssjuk, lite tjackig, samtidigt som illamåendet började trappas upp. Min käke arbetade mycket mer nu än tidigare, men det var inget jag tänkte på. Leendet var fortfarande på sin plats och även några fnitter kom hjärtligt fram. Matade min kompis med samtal om hur min nya lya såg ut, hur den snart skulle se ut och hur den hade sett ut. Framför allt var jag väldigt noggrann med att tala om hur jävla skön min nya säng var. Citat: ”Den är som mjukaste mossa! Har aldrig tidigare legat, suttit, stått eller hoppat i en skönare säng.”
Läste även olika statusuppdateringar på facebook skrivna av olika vänner/bekanta, jag uppfattade de flesta vara enormt fina och harmoniska. Kopierade över dessa till min kompis vars enda svar var skratt och frågor om vad jag sysslade med. Hade alltså riktigt tjackiga konversationer som förmodligen inte var någon annan än mig till behag. Gjorde mellan alla dessa chattmeddelanden väldigt många besök till toaletten för att kräkas. Drack även nu stora glas med vatten för att inte senare börja spy galla. Trots detta hade jag en fantastisk känsla i kroppen, jag var euforisk och full av välbehag. Lyssnade på Kasabian – Acid Turkish Bath, blundade, gungade och fantiserade förstås lite om Sergio. Kände en enorm kärlek honom. Kände en enorm kärlek till allt.
23.30 – Jag bestämde mig för att gå ut och ta en cigarett. Frågade min kompis om det var en bra idé att gå ut med tanke på att jag bor i en studentkorridor och mina ögon var stora som tefat, men att mätta mitt sug efter lite frisk luft och en cigarett blev viktigare än risken. Satte mig på trappan utanför huset och njööööt av den kalla luften mot min hud, den vackra belysningen som gjorde natten levande, den avlägsna musiken som hördes från en nattklubb en bit från mitt hem och den lättrökta cigaretten. Jag gillade att titta på människor som gick förbi och kände verkligen för att hälsa på dem men hejdade mig ett flertal gånger och gav istället de flesta ett ganska fånigt leende. När jag suttit där ett tag upptäckte jag att det regnade, jag vet inte hur länge det hade regnat eller hur mycket det regnade, det enda jag visste var att regnet var nice. Att sitta där ute på stentrappan med en cigarett en regnig natt kändes för mig sjukt vackert och skönt. Jag tände en cigarett till men släckte den ganska omgående då jag förstod att det var en aning konstigt att sitta ute i regnet endast iklädd linne och byxor vid den här tiden. Gick in och berättade om känslan för min kompis, som erkände sig vara väldigt avundsjuk på min sköna resa.
00.00 – Illamåendet började växa igen, men varje gång jag kräktes kändes det bra. Jag har aldrig tidigare njutit så mycket av att kräkas, det kittlade liksom till i hela ansiktet och jag spydde med ett leende på läpparna. Började äta havrepuffar för att minska illamåendet, men dessa växte sig bara stora och torra i min mun. Försökte istället fokusera på annat, så som hur skönt det var med beröring. Jag började pilla i mitt hår, vilket gav mig kittlande rysningar.
Lyssnade samtidigt på väldigt fin musik av Frusciante, Kasabian, The xx och Pink Floyd. Kärleken till musiken var obeskrivlig, den fick mig att må fantastiskt. Varje gång jag pausade blev det aningen tomt, ensamt och tråkigt. Musiken blev mitt sällskap och sysselsättning en stund. Jag började efter ett tag känna mig lite sällskapssjuk igen eftersom kompisen jag pratat med under hela kvällen hade gått och lagt sig. Jag tittade på min facebook-chatt om det fanns något lämpligt offer online och det fanns det såklart. Det fanns minst tre personer som jag kände stor lust till att snacka med, men nöjde mig med en gammal vän som flyttat till London som jag inte pratat med på över ett år. Perfekt! Vi snackade om allt vi gjort sen sist, vilket jag fann väldigt roande.
00.30 – Jag började tappa gunget. Ville verkligen inte erkänna det för mig själv då jag tyckte att ruset hade varit lite väl kort. Jag försökte göra saker som förstärkte känslan så som en liten psykedelisk dans (haha ja…), målade lite asgrym konst i mitt block, satte på trippig knarkmusik osv. Hittade emellanåt tillbaka till flowet men började långsamt acceptera att ännu en minnesvärd kväll började gå mot sitt slut. Jag började försiktigt smaka på verkligheten. Dess smak var bitter, vad annat kan man förvänta sig efter timmar dränkta av eufori?
01.00 – Käkspänningarna fanns fortfarande där, betydligt mycket mindre nu än under den bästa delen av resan men fortfarande i arbete. Illamåendet var som bortblåst och det enda som fanns kvar av ruset var att jag var en aning vinglig. Det var inte förrän nu man faktiskt förstod att allting under de senaste timmarna hade varit väldigt flummigt.
Bestämde mig för att gå ut och ta en sista cigarett för att sammanfatta kvällen i en utomhusatmosfär där jag lättare kunde acceptera min landning.
Sammanfattning av kvällen:
Min kväll blev helt klart en perfekt inspark för den kommande studietiden. Jag är ledsen över att resan blev aningen kort (ca. 2h?) då jag tidigare flygit lite längre. Jag har tidigare inte tagit 6-apb utan sällskap och blev definitivt positivt överraskad av känslan. Jag förväntade mig rastlöshet och känslan av att vara ensam men fel jag hade!
Sammanfattning av 6-apb:
Negativ:
Tefatsögon.
Man kan inte uppfatta irritation, ilska eller andra tråkigheter som i vissa situationer kan vara viktiga att urskilja. (Vilket förvisso kan ses som väldigt positivt för den som inte är på kasst humör.)
Den väldigt tydliga och bittra landningen.
Positiv:
6-apb är i mitt tycke en helt fantastisk drog, då den passar i många sammanhang (om man bortser från ögonen). Myskväll, spelning, festival, parkhäng, hemmafest osv. Jag har tidigare tagit sexan och har bara riktigt bra erfarenhet från den. Första gången jag testade var helt klart oslagbar, då min kompis tryckte i mig 3 stycken på Hultsfredsfestivalen, där jag helt utan några förväntningar på drogen fick se både The xx och Gorillaz under dess fantastiska rus. Solen sken under The xx och Gorillaz ägde natten. Euforin och kärleken var på allra högsta höjd. Vi gömde oss förstås bakom våra solglasögon.
Känslorna av denna substans är på alla sätt bra. Man blir enormt euforisk, kärleksfull, sympatisk, social, skön och full av självförtroende (på en sund nivå). Allting handlar om kärlek. Får man en klapp på armen är det bara en kittlande kärleksgest. Vad som än sägs och vad som än skrivs är bara tecken på kärlek. Det är verkligen leendets substans.
Tack för din tid. Det här var kul.
Fred ut!
__________________
Senast redigerad av siquiero 2012-08-31 kl. 04:12.
Senast redigerad av siquiero 2012-08-31 kl. 04:12.
