Snubblade på en bild på en gammal hagelbössa (?) samt denna text:
Citat:
Föralltid tänker jag vänta, längta efter undergång.
Jag tänker separera mitt hjärta från min själ, och låta kylan ta över, styra mig.
Det är enda sättet att undvika smärtorna som orsakats i mig, skärrat mig, format mig.
Ni ska veta att allt är erat fel, men jag har bara mig själv att skylla.
Den enda att lita på är jag, för jag är ensam, jag är övergiven, jag är ensam, ensam är stark.
Ingenting berör mig. Tack, jag det nu klart, den enda vägen ut...
Lämna mig ifred.
Låt mig vara.
Låt mig gå.
Jag måste klara mig ensam.
Jag är hat, ilska och ångest.
Kasta vatten på en eld släcker den bara om den brinner, jag är den jag är, jag behöver inte dö.
Insikt kommer efter erfarenhet, jag är levande, men död.
Farväl.
På bildforumet/communityt bilddagboken/dayviews.
http://dayviews.com/poisonmemory/509101868/
Är det bara jag som uppfattar texten i kombination med bilden som ett självmordsbrev?
Vad ska/bör/kan man göra?

Av användaren att döma verkar det vara en kille i dryga 20årsåldern vilket gör att det sänker chansen att det är något rop på hjälp.
edit: bilden verkar dock föreställa ett jävligt gammalt vapen afaik, men de går väl att ta livet av sig med den också om man så skulle vilja?