Marcus Priftis nya bok "Främling vad döljer du för mig", en bok om rasism

http://www.svd.se/kultur/litteratur/...sm_7453080.svd

"Längre fram i boken ställer Priftis frågan: ”Vad skulle hända om all aggression mot islam plötsligt upphörde?” Ja, varför kan vi inte bara behandla varandra som människor? Vardagsrasismen återkommer Priftis ofta till. Trots att Sverige har lagar som förbjuder diskriminering blir människor vars utseende och namn uppfattas som avvikande bortvalda när det gäller jobb och lägenheter. Inte för att någon egentligen är rasist …
Fast rasism, det är precis vad det är. Och det är den här typen av konkreta frågor den politiska debatten enligt Priftis borde handla om: segregationen på bostadsmarknaden, svårigheterna för de med svarta skallar att ta sig in på arbetsmarknaden.
Det är inte en fråga om mångkulturens vara eller icke-vara, som Sverigedemokraterna vill få det till. Den är redan här. Det finns inget vi och dom. Vadå typiskt svensk? Alla försök att definiera det blir lätt löjliga. ”Svenskkontrakt” och ”temporärt medborgarskap” är förslag som nyligen florerat, men varför ska det ställas andra krav på dem som har valt det här landet – jämfört med dem som råkar vara födda i det? Sveriges rikes lag är det enda kontrakt som behövs. En inställning som nog hade fått somalierna i Forserum att känna sig mer välkomna.
”Främling, vad döljer du för mig?” är en otroligt viktig och aktuell bok som alla borde läsa för att bli bättre på att undvika rasism. Tack Marcus Priftis, för att du har skrivit den.

JOHANNA MO"

Vad anser ni om denna bok och recensionen?

Det enda positiva med artikeln var kommentarerna. Begreppet rasist är så urvattnat att det inte liknar någonting...

Sveriges rikes lag är det enda kontrakt som behövs skrev skribenten var kontentan av boken och borde genomsyra vårt tänkande. Problemet att är att i dagens samhälle räcker den inte till, polisen och myndigheterna har för länge sedan retirerat från lagbokens bedömning gällande klanerna och de segregerade områden.
Lagstiftningen och domstolen underlättar/särlagstiftar indirekt och direkt för invandrare/flyktingar oavsett om dom är brottsliga eller icke. Så lagen är inte lika för alla.
Sen förstår jag inte problemet varför författaren drar upp muhammed teckningarna igen inget olagligt är skett så varför bry sig? Vem som helst får reta vem som helst? Alla rättigheter och skyldigheter gäller alla även muslimer...
Boken verkar inte till föra ngt nytt gammal 90-tals skåpmat a la expo/Mona Sahlin/Pedofil-Kurdo trodde bättre om wannabe-huliganen priftis som gav ut en halvrolig diktsamling för ngt år sen.

Jag fick intrycket av att Johanna Mo möjligen var en ung gymnasietjej eller förstaårsstudent vid Södertörn som fått tillfälligt vik på SvD, men blev tämligen förvånad när det visade sig vara en kvinna född -76. Att förment bildade, yngre medelålders kvinnor kan uttrycka sig så patetiskt och infantilt i skrift är både sorgligt och alarmerande, men bör inte ha kommit som en förvåning med tanke på den smärtsamt låga intellektuella nivån i bland dagens svenska mediokrater.

Intressant f.ö. hur produktionen av rent histrionisk litteratur som beskyller svenskar för rasism endast tycks eskalera; i dagsläget ser vi väl minst en nyutgiven titel i ämnet per vecka, mer eller mindre.

När man tvingas uppfinna trams som "osynlig rasism" etc så har man inte mycket att komma med. Kan det helt enkelt vara så att denna rasism är osynlig helt enkelt för att den inte finns?

Tycker denna bok luktar personmarknadsföring lång väg. Priftis ser väl en chans att komma åt Gringo-snubbarnas plats vid köttgrytorna. Boken kommer säkert att köpas in till samtliga bibliotek i landet och Priftis själv lär få exponering i TV-sofforna och status som expert på rasism.

Digerdöden var också "redan här", det innebar dock inte att man inte gjorde allt i sin makt för att få bort den. Jävla kosmopolitiskt skitresonemang. "Ni har aldrig fått rösta eller bestämma själva om Sverige ska vara ett mångkulturellt, icke-vitt och dystopiskt skitsamhälle, men nu är det redan det så nu är det för sent att göra något."

Även i övrigt blir jag inte särskilt imponerad, men jag kommer nog ändå att köpa den i studiesyfte. Hittills har jag bara läst två svenska böcker om nationalism/rasism skrivna av icke-nationalister som är värda att läsa.
Nämligen Gods of the Blood av Mattias Gardell och Radikalare än Hitler av Göran Dahl, allt annat har varit total och fullständig skit.

Det verkar vara något fel på den här Marcus Priftis, han har något komplex gentemot högermänniskor och nationella. Läste inledningen utav hans fotbollsbok som jag trodde skulle vara en rolig läsning men nej, han var tvungen att klämma in direkt i början att protagonisten varit och hetsat mot nationella i Uppsala innan de hade match, han var bara helt enkelt tvungen att framställa huvudkaraktären som en i stenkastarvänstern.

Seriöst, varför måste man inkludera politik i allting?

Helt sanslös recension det här. Ngn som vet om den där Prifti är jude?

Talas det någonstans i boken om invandrares rasism mot varandra och etniska svenskar?

Jag anser att hens bok borde brännas på bål tillsammans med alla annan antivit smörja.

Johanna Mo låter som det var en ko vilket kanske stämmer. Hennes omdömesförmåga verkar härstamma från detta kreatur om man får döma av texten.

I SVT's morgonsoffa liknade han Sverige idag mer med Argentina än vad Sverige var på 80-talet. (som om Argentina vore ett gott exempel?)

Judinnan Helle Klein satt även med i soffan och spydde som vanligt ut sitt antisvenska och mångkulturella budskap.

Namnet torde nog vara grekiskt (Πρίφτης), men jag har ingen kännedom om skribentens bakgrund i övrigt. Är han släkt med den Alexis Priftis, som Dagens Handel lyfter upp som ett exempel på mångkulturens lönsamhet?



Ja, det är häpnadsväckande. Det finns tydligen ett omättligt behov av böcker som bedriver folkbildande verksamhet genom att analysera rasismen och granska Sverigedemokraterna med mera.

Redan 1999 kunde man på Fri information läsa ett beskt litet inlägg om Antirasismen som födkrok, och några år senare publicerade nätprojektet Nationens Änglar en artikel - tyvärr ej mera på nätet - där det raljerades över antalet böcker om rasismen, kolumner om rasismen, TV-debatter om rasismen, utredningar om rasismen, informationskampanjer mot rasismen, temadagar mot rasismen ... och hur det jämt och ständigt framhålls att det inte talas tillräckligt om rasismen, hur rasismen inte debatteras tillräckligt.

När man läser flera recensioner av Priftis' magnum opus i snabb takt - den här och den här och den härna och denna - börjar man nästan tro att det är sant - att det svenska samhället är genompyrt av rasism, att svenska folket allmänt sett kan delas in i öppna rasister och smygrasister, samt att rasismen aldrig diskuteras eller analyseras.