Ni som håller på en klubb, vad är det egentligen ni håller på ?

Uppväxt i norrort bland vissa gårdare men mestadels gnagare och i stort sett ensam Bajare i skolan.

Farsan och äldre brorsan var Bajare så jag följde deras fotspår. I skolan var det extremt tufft men för varje dryg tvilling så växte hatet bara mer för dem samtidigt som kärleken för mitt egna lag växte mer.

Det var tidigt ett val att antingen vara en i gänget i skolan och byta till gnaget eller stå upp för mitt Bajen och det var aldrig någon tvivlan.

Flyttade till slut ifrån skiten till Södermalm och därefter Söderort där Bajen är det enda som syns.

Är sanslöst stolt över min kärlek till Bajen och kommer så alltid vara.

Jag blev Djurgårdare när jag föddes. Det är ärft från farsans sida då han själv bodde granne med en spelare i Djurgården när han var barn. Så något aktivt val gjorde jag aldrig.

Däremot cementerades mitt supporterskap under uppväxten. Där jag växte upp var det drygt 50/50 mellan Djurgården och AIK. Vi spelade ofta bandy och fotboll mellan Djurgårdare och gnagare vilket stärkte identiteten som Djurgårdare. Min bild då som nu var att gnagarna oftast hade ett bekräftelsebehov och ville alltid vara lite tuffare än alla andra, medan vi Djurgårdare var snälla (ja, det är en grov generalisering). Under den tiden var det hockeybilder som var det coolaste som fanns, och jag fick gå på mitt första derby 1994, när Djurgården slog AIK på Globen.

Men det var inte förrän den 13 mars 1997 som jag på allvar blev Djurgårdare. Den dagen spelades kvartsfinal 2 i Globen inför fullsatta läktare. Jag, min bror och min farsa gick tillsammans med en annan dito som var gnagare. Vi hade fått platserna längst ner vid spelargången och kunde där hälsa på spelarna man sett på hockeybilderna. Matchen slutade 3-6 till gnaget. Men efter matchen gav Mikael Håkansson mig sin klubba, vilket var ett av mina starkaste minnen i sportsammanhang.

Sedan den dagen blev jag en mer och mer engagerad supporter och jag har verkligen upplevt allt från den dagen på Globen 1997. Året efter minns jag den bisarra förlusten mot Färjestad. Jag satt fastklistrad med mina Djurgårdskläder framför TV:n och höll andan vid finalerna 2000 och 2001. Jag var på plats när Djurgården säkrade sitt andra guld i följd mot Öster 2003 och fick se Källströms chipp. 2005 fick jag jubla då Bajen slog blåvitt och därmed säkrade guldet åt oss. 2007 gjorde jag lumpen och sov i samma logement som en Göteborgare när blåvitt snuvade oss på guldet i sista omgången. 2009 var jag på plats i Södertälje när Djurgården åkte på ett bakslag mot Assyriska i det Allsvenska kvalet. 2010 stod jag på läktaren när vi förlorade SM finalen mot HV71 och då Stefan Liv sa de bevingade orden att "vilket lag som helst hade kunnat vinna den här jämna finalserien". Sedan 2011 har vi haft en grotesk derbytorka utan dess like.

Vad det är som jag egentligen håller på? Jag håller på det laget jag föddes in i. En stor del av mitt liv har handlat om att engagera sig i Djurgården. Det är en del av mig, och denna kärlek står utanför det materiella, politiska, filosofiska, osv. Det handlar om kärlek till det laget ditt hjärta bankar för, inget annat.

På den gamla goda tiden jag valde lag var vi ett europeiskt storlag och det var liksom inget att välja på. Vi vann ju mycket och det lockar givetvis en ung grabb. Sedan tyckte jag våra vackra blåa och vita färger var betydligt vackrare än grönsvart och rödblått så då var det inget snack alls.
Sedan fastnade jag "På riktigt" vid ett derby mot gais där vi vann och efter det har jag varit på så många matcher att jag för länge sedan tappat räkningen.

Man växer ju in i supporterlivet med och det är mycket det som gör att man stannar kvar med, det är även anledningen till att det ter sig underligt för mig och många med mig hur man kan anse sig vara lika stor supporter bara via tv-n till ett utländskt lag man inte ens har en närhet till på något sätt.

Det enda som skulle få mig att sluta följa klubben vore om det sker en sådan där vidrig afc-flytt till en annan stad etc men det är ju så totalt omöjligt det bara kan bli vårt fall.

Att växa ifrån det gör man inte, dock ändras ju supporterskapet, man flyttar från lugn/familjesektion till klacken när man blir tonåring, från klacken till sittplats när man blir äldre osv. Man slutar åka supporterbuss med 50 pers som festar järnet till att resa i bil/minibuss etc med ett mindre sällskap där man bestämmer helt själva var och när man vill stanna etc.

Farsan som "tvingade" mig att hålla på Djurgårn.

Det finns inget givet tillfälle när jag gjorde ett aktivt val, man kan väl säga att det har gått i arv, min far tog med mig på matcher tidigt, sedan var jag fast. Kunde inte han gå på en match så fick min mor, trots sitt totala ointresse för sporten, hänga på. Sedan när jag blev lite äldre, yngre tonåren typ, började jag gå med vännerna istället, AIK hemma var den enda matchen som föräldrarna sa nej till, dom var nog överdrivet riskaverta i det hänseendet.

I ishockeyn, en annan sport jag praktiserade i mååånga år höll jag på Leksand, helt oförklarligt, kan inte komma på varför det blev just Leksand, jag var väl typ den enda killen i laget som inte höll på Frölunda... det fick man ju höra en del om(på ett glimten i ögat sätt), intresset för hockey har jag tappat totalt dock, kollar aldrig på matcherna, varken på tv eller live. Finns inte tid för allt heller.

Sedan har vi Tottenham Hotspurs, fastnade för dom 1994, då var jag 6-7 år, det valet handlade mycket om att Spurs vid tillfället hade Jürgen Klinsmann och Teddy Sheringham som anfallsduo, Klinsmann hade precis gjort ett fantastiskt VM, och sommaren 1994 var även första gången jag besökte London, det blev ett naturligt val sett till omständigheterna, det hjälpte inte att jag var yrkesverksam och boende i London från det att jag fixat universitetsplugget fram till 2014, gick på mycket matcher.

När jag var en tvärhand hög och ofta var hos farmor på landet så fanns det en kille där som syrran strulade med. Han var schysst och jag tyckte han var grym.
Nu var landet i Skärgården utanför Stockholm så han tog med mig en gång för att visa mig en sak.
Två urblekta affischer.
En på Djurgården.
En på Everton.
Sen var det klart. Från och med då och i all framtid.

Knepigt nog hamnade jag på Söderstadion strax efter och såg Bajen - GAIS.
Gillade ju inte Bajen som den Djurgårdare jag nu var. Så jag höll hårt på GAIS. Som vann.
Och har aldrig, lite paradoxalt, inte kunnat släppa hur det går för GAIS som ett slags andralag....

´

Val och val..uppväxt omkring Växjö och när farsan tog med en på match redan som mycket liten parvel samt att så skedde i vad som varit föreningens guldtid så känns det mera som om ÖSTERS IF valde mig än tvärtom.
Gällande WOLVERHAMPTON WANDERERS så är det Tipsextras fel...eller snarare Kenny Hibbitts.Har varit fotbollsintresserad så länge jag minns och lutade nog som sexåring åt Stoke City eftersom Peter Shilton var målis där då.Sedan sköt Hibbitt det DÄR målet emot Everton och sedan gick det inte att titta tillbaka.

De historiska förutsättningarna äro historiska.De gäller med andra ord för evigt.

Ingenting kan få mig att sluta hålla på ÖSTER och WOLVES.Inget.

Jag har givetvis aldrig ifrågasatt farsans utsökta val av ÖSTER.Däremot så håller han på Ipswich...

Ipswich blev även mitt val.
Anledningen kanske är lite ovanlig. När tipsextra började sina sändningar, så, mer eller mindre, avkrävdes man att ha ett favoritlag.
Vad visste jag om engelsk fotboll i åttaårsåldern, ingenting alls, men jag kände igen Ipswich från en av mammas trådrullar, så på den vägen blev det.

Annars är det Hammarby, född och uppvuxen på södra sidan, så vore det tjänstefel att ha en annan klubb.

Uppvuxen i Åtvidaberg inte långt från Kopparvallen. Började spela fotboll i Åff tidigt. Var aldrig tal om något annat lag naturligtvis. Började hålla på Tottenham tidigt. Ett naturligt val självklart.

Håller på Hannover eftersom det är staden jag bor i. Har gjort så sedan jag flyttade hit och kommer att fortsätta med det. En del fans överger klubben nu när man förmodligen kommer att kringgå 50+1-regeln (mer om detta finns att läsa i tråden om tysk fotboll) men jag inte ett av dem.

Ja, som nämns här...
Tipsextra har nog många supportrar på sitt samvete.