"Fattig" = en livsstil/tankesätt

Jag vill diskutera en teori om de som anser sig vara "fattiga".

I stort sett alla jag känner som anser sig vara "fattiga" fungerar på detta vis och det jag kommer skriva nu är en reflektion av hur det ser ut runt mig.

Jag vill veta om det ser likadant ut med era bekanta ?

Här kommer iaktagelserna så får ni svara nedan:

De som jag känner som anser sig vara "fattiga" har alla jobbat länge med en lön på minst 25.000 före skatt och har minimala buffertar på under 10.000kr.

De lyckas helt enkelt inte hålla i pengar.

De lever samtliga i en drömvärld "om jag vore rik", och "då jag någon gång får pengar" så skall de minsann bränna iväg dom pengarna på något som en utlandsresa eller dylikt och strunta i hushållets ekonomi.

De gnäller ofta på saker angående folk med skötsamma ekonomier, "dom där rika..... "

De köper väldigt mycket dyr mat och slänger kanske 30-50% av maten de köpt.

De handlar på impuls väldigt ofta och resonerar som "ja det var ju bara en femhundring, jag behövde det ju igentligen inte men det blev köp ändå".

De äter ute varje dag.

De har ofta flera dyra mobilabonnemang med långa bindningstider som de inte använder för att de bytt telefon och inte köpt telefonen kontant.

De kör runt i risiga bilar som de inte förstår något om alls.

De är i stort sett helt okunniga om ekonomi och anser det fult och blir väldigt irriterade och högljudda/aggressiva då någon kunnig/intresserad pratar ekonomi.

De kan vara runt 50-60 och i stort sett helt sakna livserfarenhet.

De röstar rött med anledningar såsom "vi fattiga röstar rött" , "vi som inte begriper oss på pengar har röstat rött i alla tider", "man kan ju inte rösta på de som är rika" .....

Upprepar min fråga igen: är det samma sak med era bekanta eller är dom jag känner helt jävla dumma i huvudet bara ?

Jag själv brukar kalla mig fattig, men jag är student och har inte så mycket CSN kvar så jag tar CSN under våren och lever på sommarjobbet under hösten.

Har en del bekanta som passar in perfekt på den beskrivningen. Löner runt 25 och boende som kostar under 10k och ändå "utfattiga" pga att de varje månad lägger singa pengar på skit!

Känner ingen som är sådär. Enskilda beskrivelser känner jag dock igen.


Jag tror att allt du beskriver bottnar i detta, d.v.s. dålig koll på (privat)ekonomi. Det kan ju faktiskt betyda på att man är dum i huvudet a lá lyxfällan.

Edit: Nej du har fel.

Tycker att alla dina punkter stämmer jävligt bra. Särskilt att många bränner 3-4 gånger så mycket pengar på mat som är nödvändigt genom att äta ute varje dag, och att köpa färdiglagad mat från butiker istället för att göra eget. Att käka dagens lunch för 85 kr varje arbetsdag 220 dagar om året kostar 18700 varje år. Jag kan äta gröt, filmjölk med macka, blodpudding eller något annat billigt för 5 kr varje gång istället och betalar under året 1100 kr istället, 18700 - 1100 = 17 600 kr per år att göra något roligare för, eller spara. 17 600 kr är en summa som många aldrig lyckas skrapa ihop på ett sparkonto någonsin under sin livstid.

Känner en del med denna mentalitet. De verkar ha gett upp och om det någon gång skulle bli en 1000 lapp över i månaden så köps det en ny handväska eller annat skit.

Många verkar ha svårt att förstå att småutgifter blir väldigt mycket pengar under en livstid. Så dessa "rika jävlar" är igentligen inte alls rika utan har bara planerat sin ekonomi bättre och därför kunnat spara.

Privatekonomikunskap borde förresten vara obligatoriskt under högstadiet.

Jag tror att problemet är att vissa inte kan spara om sparandet inte är avsett till en specifik sak (en ny bil, en resa, ny diskmaskin, osv). De ser helt enkelt ingen vits med ett sparande vars syfte inte är att konsumeras. De positiva effekterna av ett sådant sparande kommer helt enkelt bortom deras tankemässiga tidshorisont.

Min erfarenhet är dessutom att de ofta motiverar sina köp med att de vill leva medan de är unga. I själva verket vill de leva just nu, dvs i den åldern de för tillfället befinner sig i. De kommer därför bete sig likadant även när de blir äldre.

Mitt i prick!

"Nä, spara är så tråååååkigt, jag vill köpa saken nuuuuuuuuuuuu!"

Lite småbarnsvarning på det resonemanget.

Jag har flera bekant som lever för dagen, från lön till lön. De tjänar hyfsat men lyckas aldrig spara något. "Nej, du vet, bilen kostar, motorcykeln kostar, ungarna ska ha det och det och sen ska vi ju till Thailand i vinter... och sen måste sommarstugan målas om och ungarna ska till Gothia Cup..."

Då är det lätt att känna sig fattig. Själv tjänar jag mindre än dem men å andra sidan håller jag nere utgifterna så jag både kan leva gott ibland (vardagslyx: bio, restaurang etc.) och spara en summa varje månad.

som jag skrivit tidigare i en annan tråd så är mycket av problemet med att folk inte kan hålla i pengar det att dom har inget tålamod. ALLT ska handlas på avbetalning... skulle man ha ny tv eller soffa eller annat förr så sparade man tills man hade pengar och sen handlade. idag ska man handla så fort man får tanken på att köpa nytt och då tar på dyr avbetalning.

att spara pengar utan att ha ett mål att spendera dom på är dessutom ännu svårare än att spara till något. folk klarar helt enkelt inte att ha "pengar på hög" utan att det måste spenderas. att det kan komma en situation där man behöver akut pengar till en dyrare utgift finns inte i deras tankesätt.

dom flesta av mina polare är sådana som TS skriver om. har dom någon krona kvar när det börjar närma sig löning så måste allt spenderas innan nya lönen hinner komma. har försökt prata lite ekonomi med dom och typ coacha dom då dom jämt anklagar mig för att vara kapitalist. men det finns inget intresse alls eller förståelse.

ps. är ej kapitalist alls, är nog mer åt det fattiga hållet. ds.

Ja tyvärr, allt stämmer som du beskriver…..

Ts fråga var om vi andra hade bekanta med den livsstilen.
Eftersom man normalt umgås med likasinnade utgör dessa typer en bråkdel av mina vänner och bekanta.
Men givetvis känner jag igen beteendet till fullo.
Trots bra (iallafall helt okej) löner under lång tid så har de inga tillgångar alls och är dessutom avundsjuka på "de som har". Orsken är nog en genetisk barnslighet att inte vara beredd att ge upp lite nöje för stunden för att få igen det med råge senare. Vill ha nuuuuu! beteende.
Vaga argument som "vad ska man med pengar till - man kanske dör imorgon" har man hört - Men tänk om man inte dör imorgon utan lever och blir pensionär? Ska man då gnälla över sin usla pension då eller de höga hyrorna? (de har givetvis inte investerat i ett boende eller kapital)

Sedan när slösandet inte håller längre så ska det klagas om a-kassa och annat. Jag har däremot flera i min bekantskapskrets som är lågutbildade och inte tjänar märkvärdigt alls men ändå äger mer än banken av sina bostäder och har andra bestående tillgångar. Men dessa är ju dumma kapitalister som inte har planerat att leva på samhället...
Skit ska skit ha, men tyvärr fungerar slösa-livsstilen alldeles utmärkt i vårt neosocialistliberala samhälle.