Första riktiga trippen; MXE

Tänkte egentligen bara skriva en kommentar på en annan tripprapport, men blev så mycket så här kommer min första tripprapport Jag är fortfarande lite lätt gungig i hjärnan men tror det ska gå bra

Substans: MXE

Dos: 30-40 mg kanske

Ålder: ca 20

Kön: Tjej

Vikt: ca 45

Tidigare erfarenhet; testat det mesta men inget hallucinogent då jag inte litar tillräckligt mycket på mig själv för att trippa

Beskrivning: Kort och gott; sitter hemma med några polare och dricker bärs. Kommer på att vi har MXE, så varför inte testa lite. Vi är två par. Låt oss kalla mina polare för Ariel och Alfons och min pojkvän för tja, min pojkvän.

Det börjar med att Alfons tar lite. När jag ser hur bra han mår vill jag också testa, och om jag kör vill Ariel också köra. Jag visste typ ingenting om MXE innan mer än att det liknade ketamin (vilket jag egentligen inte heller vet någonting om mer än det jag sett i Fear and Loathing in Vegas) När jag får reda på att det inte är visuellt så att säga, bestämmer jag mig för att köra. Sagt och gjort. Runt kl 22 snortar jag någonstans mellan 30-40 mg, Ariel som knappt har någon erfarenhet av droger tar kanske 20.

Jag har vääldigt dålig tidsuppfattning, men efter kanske 20 minuter börjar jag känna mig helt mjuk i kroppen. Jag ställer mig upp och känner mig som ett träd i en storm; fötterna står stadigt på marken men överkroppen och armarna "gungar med" vinden. Det känns som att kroppen går att böja och vrida hur som helst, och jag känner mig på något vis mjuk, blöt och lite tyngdlös. Fortfarande är min verklighetsuppfattning helt ok, jag är fullt medveten om vad som händer och kan avbryta när jag vill.
Jag får för mig att stå på huvudet i en fåtölj, vilket dock inte funkar något vidare men jag rullar runt lite för att försöka hitta en bekväm position.

Min nästa tanke är att det är som ett stort timglas över mitt huvud; mitt huvud var den smala delen där sanden rinner igenom och "sanden" som väntade på att rinna ner var en stor kapsel med tankar ovanför mitt huvud som bara väntade på att rinna ner till hjärnan och bli tänkta.

Någon timme framåt är allt frid och fröjd, jag njuter av den nya upplevelsen och skrattar med mina kompisar. Jag tror inte att jag tog mer, inte helt säker dock, men efter ett tag tappar jag greppet mer och mer. Fram tills nu har jag inte varit särskilt orolig; trots att jag har suttit och blundat och drömt mig bort har jag alltid bara kunnat öppna ögonen en liten bit och på så vis påminna mig själv om vad som är verkligt och vad som är en drömvärld. Men nu börjar saker runt omkring mig se konstigt ut. Jag får hela tiden för mig att jag letar efter något som jag tycker om, jag tror det är vatten och cigg jag är ute efter men det förstår jag inte nu utan fortsätter leta.

Jag går ut på balkongen som är högst upp i ett höghus. Dom andra satt där ute också tror jag. Det är mörkt ute men lampan på balkongen lyser upp och på någotvis får jag för mig att balkongen är något slags rymdskepp som hänger löst i luften, varpå jag blir rädd att vi ska störta eller ramla ner. Nu börjar jag tappa greppet om vilka mina kompisar är och vet inte riktigt om jag kan lita på dom, vilket jag säger flera gånger. Till slut säger Alfons att jag kan lita på honom, och eftersom han är jäkligt kunnig om droger och har tagit hand om mig innan så bestämmer jag mig för att han är ok.

Vi går in och nu börjar allt bli jäkligt konstigt. Han ber mig att titta på TVn som står avslagen, och eftersom jag ärvt den av min pappa som dog i höstas börjar jag tänka på det och blir asledsen. Alfons håller mig i handen och säger att allt är lugnt, och trots att jag är sjukt ledsen känns det som att jag är ledsen på att bra sätt och mitt i allt ledsna mår jag bra.

Snart försvinner jag iväg ut i rymden igen; min kropp känns som en liten svart boll som jag försvinner in och ut igenom. Antagligen är det nu jag är i "k-hole", eller börjar vara där iallafall. Efter det här är det riktigt luddigt; jag förstår verkligen inte vart jag är eller med vilka och är livrädd att lägenheten, eftersom den ligger så högt upp, ska trilla ner, välta eller försvinna på något sätt. Min vana trogen när jag är totalt lost loggar jag in på fb-chatten då datorn och internet känns som den enda förbindelsen jag har med riktiga världen.

Lite utdrag från det jag skrev;
[23:47] redroom: nu ska jag berätta
[23:47] redroom: varför
[23:47] redroom: jag vet inte om jag är hemma eller på ett rymdskepp
[23:47] redroom: men jag kan inte vara här
[23:47] redroom: hejdå
[23:48] redroom: ska leta efter sanningen
[23:48] gagoff:
[23:48] redroom: vem är du
[23:48] redroom: har du rätt
[23:48] redroom: vad letarjag efter
[23:48] redroom: hur pratar man
[23:48] kevin123123: lol
[23:48] redroom: jag mår bra
[23:48] kevin123123: vad fan har du tagit
[23:49] redroom: jag hade något jag tyckte om


[23:57] redroom: jag förstår ingenting
[23:57] redroom: jag glömmer att jag finns
[23:57] redroom: så det förvånar mig hela tiden


[23:59] redroom: allt är fel
[23:59] redroom: och jättekonstigt
[23:59] Fiffelquist: skit i att skriva då. njut av vad det nu är
[23:59] redroom: men det värsta är
[23:59] redroom: att jag inte förstår någonting
[00:00] redroom: jag förstår inte hur det funkar
[00:00] redroom: men jag är inte rädd
[00:00] Fiffelquist: gött
[00:00] redroom: konstigt
[00:00] redroom: jag har glömt vad jag letar efter
[00:00] redroom: men jag måste fortsätta leta
[00:01] redroom: det är så klart
[00:01] jimps: du letar efter det du vill finna
[00:01] kevin123123: lol
[00:01] redroom: men jag förstår det inte

På chatten börjar någon fråga om K-hole och eftersom jag inte hade någon aning om det var (läste om det först nu på morgonen) tog jag för givet att det var farligt. Jag går ut och frågar Alfons vart k-hole ligger och hur man kommer dit. Han berättar att han har varit där och att det är nice, men jag är helt övertygad om att det är något slags svart hål och eftersom jag misstänker att jag är ute i rymden är jag rädd att jag ska försvinna in i det och bli uppäten.

Ariel frågar om hon ska massera mig och jag blir överlycklig. Vi går in i sovrummet och jag lägger mig sängen. Känslan är helt fantastisk och jävligt skum; hon masserar liksom genom mig och jag säger åt henne att vara försiktig så hon inte gör sönder något i mig. Hon tröttnar efter ett tag och då går jag och hämtar min pojkvän och ber honom göra samma sak.

Det börjar droppa av nu och jag försöker sova. Det går dock sådär med alla tankar som virrar runt samtidigt som det står helt stilla. Efter några timmar somnar jag dock med ett leende på läpparna. Jag känner mig hel, som att jag har utforskat och "blivit sams" med massa delar av mig själv. Jag tänker mig även människan i tre delar som måste vara hela för att man ska fungera och må bra; det yttre alltså det man ser (och enklast att "hålla ihop", det inre alltså organ osv (hyfsat lätt att "hålla ihop" samt det psykiska (den verkliga utmaningen) och jag kommer fram till hur jag ska "reparera" det som är krångligt rent psykiskt och på så vis bli hel och lycklig.


Utvärdering: Vilken upplevelse Trots att jag ibland var helt lost och förvirrad mådde jag aldrig dåligt. Tidigare har jag fått ångest/"sneat" på röka och lyckats skrämma slag på mig själv, men detta kändes på någotvis mycket tryggare och snällare.

Well, antar att texten är lite såsig men vill hela med mig av min upplevelse som får 5/5 toasters