Språklig mångfald - varför?

Det är visserligen helt OT, men att fransmän skulle vara arroganta är nog bara en myt. Jag tycker snarare att den turist som åker till ett främmande land och väntar sig att lokalbefolkningen där ska anpassa sig efter honom är arrogant. Jag vågar nästan slå vad på att man ändå bemöts bättre i Frankrike om man kräver att tala engelska än man bemöts i England om man kräver att tala franska. Tyvärr har svenskar (och endast svenskar av alla europeiska folk) inställningen att engelska är språket som alla ska tala. Med den inställningen utomlands kan bemötandet förstås lätt bli kyligt. Men som sagt, det är OT och trådar finns redan om det ämnet.


Nu förstår jag inte riktigt hur du resonerar. Hur stor eller liten en etnicitet är spelar väl ingen roll) Om det skulle finnas ett litet språk som talas av hundra olika etniciter, men varje etnicitet skulle vara ett mindre stamfolk på hundra personer, så skulle väl inte det vara ett argument för att det skulle vara ett världsspråk. Dessutom är det direkt felaktigt att se på kinesiskan som ett uteslutande kinesiskt språk. Bortsett från att den förstås även är allmän på Taiwan så är kinesiska ett språk som talas och studeras i hela Sydostasien.

Vem/vilka eller hur många som har språket som modersmål är egentligen inte så intressant. Modern standardarabiska har exakt 0 modersmålstalare, men det är ändå ett prestigespråk - eller världsspråk om man så vill - som talas och förstås av många, främst i arabvärlden naturligtvis, men även på andra håll.

Man kan givetvis säga samma sak om engelska. Den engelska man lär sig i skolan är ganska olik den engelska som talas i exempelvis Skottland, men lik förbaskat kallar vi det fortfarande för engelska.

Det har du helt rätt i men det har ingen praktisk inverkan på just den här frågan. Ca 1,3-1,4 miljarder uppskattas kunna föra en normal konversation på mandarin, medan ca 650 miljarder uppskattas kunna göra det på engelska.

Sedan kan man på ganska goda grunder, baserat på vad du nämner, ifrågasätta om inte 650 miljarder är en för hög siffra för engelska. Kan faktiskt fem personer som talar flytande engelska sätta sig ner och diskutera om en talar skotsk engelska, en talar indisk engelska, en talar jamaicansk engelska, en talar ebonics och en talar svensk engelska? Det beror förstås på hur starka accenter de inblandade har, men självklart är det inte. Jag har för mig att mandarin inte har lika stora inbördes skillnader, men jag kan ha helt fel där.

Nä... tror du?

Räknar man hjärnceller så kanske det drar iväg mot 650 biljoner, i vilken valuta de då ska räknas.

Som varje intelligent läsare säkert förstod är det ett stavfel i min text och ska stå 650 miljoner. Tydligen fanns det minst två som inte förstod det, alternativt inte hade något bättre att tillföra diskussionen än att påpeka ett uppenbart stavfel. Synd på en i övrigt intressant diskussion.

Det verkar som att den här tråden har spårat ur en aning. Jag undrar, precis som TS, vad språklig mångfald har för egenvärde. Med tiden kommer nog ändå språken att konvergera mot ett enda då varje nytt ord får väldigt liknande namn (som t.ex. "internet").

Det förefaller ungefär lika troligt som att all världens människor i denna framtid kommer att tala i meningar i stil med "internet kadmium telefon hologram, seismograf smartphone".

Nu skrev jag att språken kommer att konvergera mot ett enda. Om du på något sätt missuppfattade vad jag skrev.

Ja, det kan man ju tolka på flera sätt. Men denna konvergens på grund av att "alla nya ord" heter likadant, kan jag sätta mina sista slantar på, är en flugskit i världsrymden jämfört med de olikheter som alltjämt kvarstår, uppstår och utvecklas. Den andel av vokabulären som utgörs av den typen av "internationella" ord är minimal.

Men vad skulle få gemensamma ord att börja divergera?

Internet kanske kommer fortsätta heta internet på alla språk i hela världen, min poäng var att den andelen ord som delas av flertalet språk är försvinnande liten jämfört med den delen av lexikonet som är unikt för varje språk.