Determinism och verkligheten

Tillbaka till mina ursprungsfrågor,

Tror ni fri vilja finns? Om inte hur hanterar ni då determinismen i alla dess former (klassisk, kvantdeterminism mm)?

Hur ni hanterar att bigbang, inflationen, naturkonstanternas anpassning till liv, uppkomsten av liv, mm är ofattbart osannolika händelser och ”Boltzman brain” problemen. Hanterar ni detta genom att alltid hänvisa till den svaga antropiska principen?

Imorse, på väg till jobbet, såg jag en bil med registreringsnummer CMT155. Visst är det fantastiskt, vad är sannolikheten egentligen?

Jag hanterar den inte alls då det ändå är praktiskt taget omöjligt att göra någon form av förutsägelse av hur jag kommer reagera vid någon framtida tidpunkt baserat på ex. min hjärnas partiklars tillstånd.

För övrigt förefaller du religiös då du absolut tror på en existensen av en (omätbar?) storhet som sätter spelreglerna för ditt liv.

Jo, du börjar låta ganska så religiös. Du ger ingen anledning till varför fri vilja måste finnas för att evolution ska ske, och ärligt talat ser jag ingen koppling alls mellan dessa två begrepp, så det känns som du har en fix ide utan bra motivering som du sen gör allt för att hänga fast vid. Varför skulle fri vilja krävas för evolution? Och du verkar inte heller ha några argument eller belägg för varför liv skulle vara fundamentalt annorlunda från icke-liv.

Hmm, jag trodde det var det vi redan diskuterade. Jag ser ingen anledning att tro på någon mystisk fri vilja, och naturlagarna verkar inte heller tillåta det.

Alltså hur kan du veta att det är extremt osannolika händelser? Det är knappast så att vi har någon statistik över det, kanske finns det en orsak till varför naturkonstanterna är som de är (någon typ av "vakuum-väljande princip" som väljer ett visst strängteorivakuum som sen ger oss vår standardmodell, om man vill slänga sig med lite tekniska termer). Detta förefaller kanske inte så troligt och kanske kommer förklaringen från en antropisk princip. Den antropiska principen slår mig dock som ganska ovetenskaplig. Sen tror jag att vi fortfarande kan för lite för att seriöst kunna angripa frågor som dessa, så vi behöver nog lösa många andra teoretiska gåtor innan vi kan angripa dessa mysterier på ett vettigt sätt.

Till stor del håller jag inte med om dina liknelser! Men visst, vi lämnar det.

Än så länge har jag försökt förstå vad du menar i detalj. Vad jag tycker på rent fysisk nivå (eftersom vi är i fysikforumet) är att det inte finns något som är fritt i den bemärkelsen att det är helt oberoende av all tidigare information. Determinism tycks enligt alla experiment råda makroskopiskt - även inom hjärnan. För mig känns det absurdt att hävda något annat på "tro"- eller "tyck"-grund.

Läser man lite om hur hjärnan fungerar så kommer man fram till intressanta begränsningar som att medvetandet - högt räknat - har 40 bit per sekund som övre gräns för bandbredd. Man kan även läsa lite om human biases för att få lite perspektiv på hur bra en hjärna fungerar rent rationellt; det finns experiment där de tillfrågade har blivit utbildade om dessa biases och ändå har "fallit offer" för dem.

Vidare tycks det som att medvetandet inte har någon innovativ funktion överhuvudtaget. De enda beslut som påverkar agerandet som medvetandet kan utföra är begränsande i sin natur; sinnet bestämmer sig för något och i vårt medvetande kan vi överväga om vi vill göra det som är bestämt eller inte - medvetandet ger inte upphov till handlingsbesluten i sig.

Sen vad jag "tycker" är väl relativt ovidkommande? Kort sagt har jag inga problem med hur verkligheten förhåller sig - det vore absurdt. Jag menar inte att jag vet hur det ligger till, men jag är inte intresserad av att stödja någon mindre sannolik förklaring bara för att den tilltalar mitt psyke.

Gott, då är vi nog på samma sida mer eller mindre.

Ett mätinstrument ser jag som något som påverkas märkbart av ett fenomen. Vad som "avgränsar" det är förstås ingenting egentligen, annat än objektens skiljda historier och koordinater i rumtiden. Det är sällan någon avgränsning när systemen väl interagerar. Du får gärna specificera "avgränsning" lite mer.

I kvantmekaniken tillsammans med relativitetsteorin skulle man nog kunna hävda att en typ av avgränsning handlar om styrkan på interaktionen (som är noll så länge ljuskonerna inte överlappar). Det är min tolkning baserat på din fråga åtminstone.

Det hade du kunnat göra och jag hade säkert kunnat svara tillfredställande. Jag antar att du menar något i stil med "jo det är klart jag har"?

Jag tänkte att någon annan än du kunde svara på min fundering. Din åsikt vet jag redan

Nej vi har ingen statistik och det är just det som är problemet. Vad jag vet så har bigbang och skapandet av livet hänt en gång. Det är just det som är poängen med min fråga.

Nej, vad jag vet så är jag inte religiös. Men kanske du har en övernaturlig förmåga att veta vad jag är och tror på

Det känns som om jag diskuterar och argumenterar mot trolls. Jag bryter tråden här

Så du kan inte svara på varför du säger att fri vilja och evolution är relaterade?

Det var inte min avsikt att framstå som ett troll, allt jag skriver är oftast av allvarlig karaktär. Om jag ställer en fråga så är det för att jag är intresserad av svaret, jag brukar avstå från hånfulla och/eller ironiska inlägg.

Jag lämnar tråden så att någon annan kan bidra hellre än att du behöver känna dig tvungen att "bryta".

Kan verkligheten vara strikt deterministisk? Tillstånd F orsakades av tillstånd E, som i sin tur orsakades av tillstånd D osv. Man kommer till slut till ett starttillstånd som saknar orsak. Därmed måste delar av verkligheten vara indeterministiska.

Hur kan du vara så säker på att kvanteffekter i hjärnan förmodligen är små? Vad baserar du det på?

Från ett makroperspektiv kan jag köpa det, att människor tenderar att fatta specifika beslut i givna situationer men när man börjar borra ned sig i känslor, minnen, förmåga till tal och abstrakt tänkande m,m har jag oerhört svårt att vara så säker.

Vi simulerar liksom en verklighet mer eller mindre i realtid via fem sinnen och en fettklump.

Om vi tar 2 runda objekt som kolliderar med varandra, så kan man bara räkna till en viss tidpunkt vart dom kommer hamna tillslut. Och hurdant energin kommer påverkas av kollisionen.

Det är ju såklart beroende på hur många decimaler av pi universum kan lägga in i räkningen. Och allt restrerande. Men verkligheten har inte möjlighet att använda pi:s alla eviga decimaler för att kunna räkna ut exakt vart dom runda objekten kommer vara efter en viss tidsperiod. Hur lång den tidsperioden är, är relativ. Men att det krävs evigt med tid och plats att få fram dom decimalerna.

Många skulle säkert säga att universum inte behöver använda alla pi:s decimaler för att vara deterministisk. Att det funkar automatiskt på nåt konstigt sätt. Men om man inte räknar in alla pi:s decimaler i kalkylationen, kommer universum vara slumpmässig. För att när tiden passerar, desto mer decimaler av pi borde lagts in i räkningen. Annars kan man inte veta exakt vart bollarna kommer hamna.

Även fast på "kort" sikt kan universum verka deterministisk, men definitivt inte i det långa loppet av framtiden. Inte ens i närheten skulle jag säga, men det är väl relativt.

Men för oss människor skulle jag kunna säga att universum är lite som ett blandat kortlek. Deterministiskt, men slumpmässigt.