yxan, spikklubban eller svärdet, vilket är mest effektivt?

Ja trådstarten säger väl allt, men om vi utgår ifrån Europa under senantiken-medeltiden så lyder väl frågan vilket vapen som egentligen var det dödligaste och mest användbara i strid. Möjligen vilket vapen som lämpar sig bäst i olika situationer eller mot varandra. Det är vanligt att man diskuterar samurajsvärd mot riddarsvärd, men har yxan och svärdet jämförts? Vilka fördelar respektive nackdelar har de olika redskapen?


EDIT: vi bör diskutera dessa vapnens effekt på fiender klädda i någon form av standardutrustning som medeltidens soldater använde.

Yxor är antingen stora och otympliga eller så är det lätthanterliga nog men saknar räckvidd.

Beror väl väldigt mycke på vilken typ av skydd motståndaren har.

Lättare skydd typ vaderat/läder biter det mesta ganska bra på.

Ringbrynja, metallförstärkt läder borde tåla svärdets skärande attacker bra och stickande attacker ganska bra medans yxa/klubbans krossande verkan borde fördelas ut ganska smidugt, dock med brutna ben och sånt som resultat.

Metallrustningar borde klara stickande ganska bra med (sålänge man inte lyckas kila in i leder men dom skyddades väl med en ringbrynja), medans kombinationen av krossande och egg (stora 2handssvärd, yxa och spikklubbans taggar+vikt) borde göra ganska stor skada

En stor nackdel med yxan är väl också att den endast har en effektiv del längst ut på dess svängradie. Väl innanför är det lugnt och man kan t.o.m. ta tag i vapnet. Detta är ju inte situationen med svärdet.
Nu har jag ingen som helst aning om hur slag utkämpades förr länge sen, så denna aspekt kanske är värdelös. Menmen

Som alla vapen beror det på utövaren och som nämnts tidigare i tråden, vad man möter för skydd. För en helt grön person skulle jag tro att ett svärd är lämpligast med sina skärande eggar och vassa spets.

Jag kanske skulle gjort det tydligt: vi håller oss till rustningar/ringbrynjor.


Jag är inne på lite samma spår som dig, svärden i Europa är ju skapta för att kunna penetrera rustningar med sin spets. Problemet blir ju bara att ett utfall med svärdspetsen riktad mot sin fiende är lätt att parera och ökar risken att bli träffad av motattacken. Medan en spikklubba, oavsett om den är fäst på en kedja eller ett handtag borde ju kunna göra skada under rustningen. Den är även svårare att parera om man använder ett vapen med klinga.

Om inte annat så borde kombinationen av lite tyngre krossande effekt tillsammans med taggar (spikklubban) eller egg (yxa och tyngre svärd) borde buckla till rustningar ganska effektivt och om inte annat göra dom mindre effektiva eller tom hindrande (svårare att röra sig om man bucklar till leder mm på en rustning) så att du kan avsluta fighten lättare.

Ringbrynjan är ju lite smidigare så den ger ju med sig och fördelar ut trycket ganska effektivt, dock så går kraten igenom på ett annat sätt så du borde få krossskador (inre blödningar, brutna ben, muskelbristningar) som ganska snabbt tar dig ur stridbart skick eller öppnar dig för ett avslut med tex en dolk i strupen.

Vad för slags yxa pratar du om?
Är det en "bondeyxa?" (timmeryxa, byggaryxa osv) en kastyxa? en tvåhandsyxa? en stångyxa?

Sen vore det _mycket_ bra om TS ville, för diskussionens skull, fastställa en "standardutrustning" som soldaten i denna diskussion har.
För det enda som liknade "uniform" och "standard" på medeltidens slagfält var emblemet på skölden för det rike/kung/adelsätt/whatever som soldaten var satt att slåss för.
Ju bättre ställt man hade, desto bättre utrustning hade man.

Jag skulle då _inte_ vilja slåss med ett europeiskt enhandssvärd mot en motsvarande skicklig motständare som lirar en hillebard.
Övertaget i räckvidd är enormt inte till min fördel.

Kikar man på re-enactments av medeltida stridsteknik så inser man rätt snabbt att i händerna på en skicklig användare, så är yxan, och framförallt stångyxan ett fruktansvärt effektivt vapen mot både kavalleri och fotsoldater.


Det finns gott om medeltida dokument som ingående beskriver stridstekniker med tjogvis av vapentyper, så man har väldigt god insikt i detta.

http://www.youtube.com/watch?v=gcDCMhyOLAc
En genomgång av de olika typer av yxor som kunde ses på ett medeltida. Lite populärvetenskapligt, men fullt tillräckligt för att skapa en grundläggande inblick.

Det är detta en sådan här kul tråd som enklast besvaras med "beror på"...
Ett vapen är bara en del i den helhet som utgör effekt på slagfältet.
Det är naturligtvis en hel uppsjö av parametrar som har minst lika stor inverkan på den effekt som soldaten kan leverera i striden

Svärd är effektivt all-round vapen, och dessutom väldigt stylish att bära, särskilt med det korsformade fästet under kristendomens högtid.
Det är också dyrt att tillverka och blir därför ett vapen exklusivt för de med pengar och krigarklassen och blir en symbol lika mycket som ett vapen. Och dessutom mycket enklare att bära vid sidan, än en yxa med lätt klumpiga huvud och vassa egg som inte går att stoppa ner i en skida lika lätt som ett svärd och inte heller kan dras på ett sådant imponerande sätt som ett svärd.

I strid så har ett enhandssvärd ett övertag i räckvidd mot en enhandsyxa eller stridshammare, och har fördelen att det kan stöta utöver att hugga, och stöten är ofta snabbare än hugget och svårare att parera, och dessutom med längre räckvidd (modern fäktning har tagit detta till sig och där är nästan alla attacker enbart långa stötar).
Men i hugget har en yxa mer kraft, och framförallt mer kraft på kortare håll, vilket är en fördel i strid i formationer och tighta utrymmen (notera att svärd för strid i formationer som t ex romarnas, var korta, breda stötsvärd istället för långa, eleganta saker).
En yxa koncentrerar också kraften bättre, då det är en kortare egg som slår i jämfört med ett rakt svärd.
De flesta stridsyxor från medeltiden hade också en järnspik på "baksidan" av yxhuvudet, vilket fungerade utmärkt för att slå hål på ringbrynjor och plåtrustningar.

Stridshammaren å sin sida var gjord just för att handskas med ringbrynjor och plåtrustningar.
Hjälmkrossaren har sitt namn ganska självförståeligt, inte minst eftersom huvudet är känsligt just för trubbigt våld och genom att platta till hjälmen så kudne man också slå ut sin motståndare.
Mot ringbrynjor var de särskilt effektiva, eftersom ringbrynjor är extremt effektiva mot just skärande eggar, medans det genom sin flexibilitet är nästintill värdelöst mot krosskador.

Det är rätt talande att man mot medeltidens slut allt mer övergick till stridsyxor, hjälmkrossare och tvåhandsvapen, medans det vanliga enhandssvärdet alltmer blev ett sidovapen för riddarna.

Det beror även mycket på vem som håller i vapnet. Om han är mer stark/robust kan ju yxan eller stridsklubban vara schyst men jag har alltid gillat svärdet mer av någon anledning.

Spikklubba är det enda vapnet du räknar upp som har någon som helst effekt mot en motståndare i rustning, såvida du inte är en väldrillad svärdsman som kan stöta genom hjälmvisir och dyl. Mot en motståndare med lätt alt. ingen rustning skulle jag föredra svärd, enhands- eller tvåhands, eftersom det är ett snabbt och mångsidigt vapen. Yxor kan vara dödligt effektiva i rätt händer, i synnerhet de långa vikingatida danyxorna, men de kräver mycket träning att bemästra.

Skulle dock i alla lägen föredra en pålyxa, om du nu inkluderar den under yxkategorien.

Jag minns inte vad programmet heter men det går ut på att jämföra vapen mot varandra och väga för- och nackdelar. Det kan heta Deadliest weapons. Där jämförde de en stridsyxa med ett långsvärd (personlig favorit) genom att hugga rakt i ett griskadaver. Yxan gjorde ju mer mos av organen på ett barbariskt sätt och svärdet gav en renare snittyta som förmodligen skulle ha gjort att offret förblödde ganska snabbt. De utropade i alla fall svärdet till vinnare.