Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 2
  • 3
2013-02-02, 11:21
  #25
Avstängd
Straybullets avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Vertere
Lite sent kommen i den här tråden, men en fundering:

Är det inte så att det är oordningen som har institutionaliserats? Alltså, de kombinerade idealen av 1789:års idéer och postmodernismens spridda tänkande. Att vara radikalkonservativ innebär således att man är kontrarevolutionär, om begreppet förstås i sin propra historiska kontext. Vill man kasta den institutionaliserade oordningen över ända, bedriver man således ingen revolution. Jag känner till ordet revolutions etymologi och det är ganska onödigt att ägna sig åt den här formen av semantik, men det bör likväl betonas att det är en naturlig ordning de flesta radikalkonservativa ämnar återskapa och inte ett utopiskt lyckorike.
Mycket bra inlägg, så är det naturligtvis. Samma sak kan sägas om den radikala nationalismen. Det handlar i grund och botten om att återställa en närmast uråldrig nordisk ordning. Det är dagens konservativa som ofta har anammat kulturmarxismen som sin egen ideologi, vilket ironiskt nog har skapat en icke-konservativ konservatism (ur ett historiskt nordiskt perspektiv) och det hela blir snabbt ganska bisarrt när konservativa försvarar diverse kommunistiska, judiska och kulturmarxistiska påfund som om det vore de själva som hade tagit fram dem.

Just därför är väl också konservatismen så sårbar och lätt att manipulera antar jag. Det konservativa stödde igår, vill de idag inte förknippas med längre. Rastänkandet är förstås en sådan uppenbar fråga.

Var hittar du konservativa idag som pratar om vikten av etnisk homogenitet och rasernas olika egenskaper? De finns ju inte.
Citera
2013-02-02, 13:06
  #26
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Straybullet
Mycket bra inlägg, så är det naturligtvis. Samma sak kan sägas om den radikala nationalismen. Det handlar i grund och botten om att återställa en närmast uråldrig nordisk ordning. Det är dagens konservativa som ofta har anammat kulturmarxismen som sin egen ideologi, vilket ironiskt nog har skapat en icke-konservativ konservatism (ur ett historiskt nordiskt perspektiv) och det hela blir snabbt ganska bisarrt när konservativa försvarar diverse kommunistiska, judiska och kulturmarxistiska påfund som om det vore de själva som hade tagit fram dem.

Just därför är väl också konservatismen så sårbar och lätt att manipulera antar jag. Det konservativa stödde igår, vill de idag inte förknippas med längre. Rastänkandet är förstås en sådan uppenbar fråga.

Var hittar du konservativa idag som pratar om vikten av etnisk homogenitet och rasernas olika egenskaper? De finns ju inte.

Det är lite det som mitt engagemang i konservatism-forumet handlar om - att diskutera historielösheten bland konservativa. Jag är förvisso kristen, men ser inte att detta krockar med en respekt för äldre seder, hur de nu tog sig uttryck. Alltså, att vara konservativ i egentlig mening kan aldrig någonsin handla om att acceptera 1789:års idéer - därmed basta. Det var mot själva Upplysningen som Edmund Burke vände sig, även om han naturligtvis uttryckte det genom att ta upp franska revolutionens mest avskyvärda händelser.
För mig är det hela mycket enkelt: antingen har man en helhetssyn på saker och ting, eller så ägnar man sig åt bekväm synkretism. Det finns inget mellanting. En synkretist kan vara bekväm med att bara prata om raser, vilket utmynnar i någon slags zoologi, som ingalunda är särskilt kulturstärkande. Andra abstraherar etniciteten för mycket och urholkar dess essens. Man kan faktiskt tolka Spenglers tankar om att "äga" sin ras i dylika termer: det spelar ingen roll om du är europé men beter dig som en "ädel vilde". Också Evola snuddade vid dessa tankar när han diskuterade "andlig ras". Nåväl, slutklämmen blir att många saknar tillräcklig kunskap om historien för att själva beteckna sig som konservativa.
Citera
2013-02-07, 14:54
  #27
Avstängd
Straybullets avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Vertere
Det är lite det som mitt engagemang i konservatism-forumet handlar om - att diskutera historielösheten bland konservativa. Jag är förvisso kristen, men ser inte att detta krockar med en respekt för äldre seder, hur de nu tog sig uttryck. Alltså, att vara konservativ i egentlig mening kan aldrig någonsin handla om att acceptera 1789:års idéer - därmed basta. Det var mot själva Upplysningen som Edmund Burke vände sig, även om han naturligtvis uttryckte det genom att ta upp franska revolutionens mest avskyvärda händelser.
För mig är det hela mycket enkelt: antingen har man en helhetssyn på saker och ting, eller så ägnar man sig åt bekväm synkretism. Det finns inget mellanting. En synkretist kan vara bekväm med att bara prata om raser, vilket utmynnar i någon slags zoologi, som ingalunda är särskilt kulturstärkande. Andra abstraherar etniciteten för mycket och urholkar dess essens. Man kan faktiskt tolka Spenglers tankar om att "äga" sin ras i dylika termer: det spelar ingen roll om du är europé men beter dig som en "ädel vilde". Också Evola snuddade vid dessa tankar när han diskuterade "andlig ras". Nåväl, slutklämmen blir att många saknar tillräcklig kunskap om historien för att själva beteckna sig som konservativa.
Och du gör ett mycket bra jobb, det ska gudarna veta. Överlag verkar du vara en intressant och intellektuell skribent. Du har PM.
Citera
  • 2
  • 3

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback