2013-02-02, 11:21
#25
Citat:
Mycket bra inlägg, så är det naturligtvis. Samma sak kan sägas om den radikala nationalismen. Det handlar i grund och botten om att återställa en närmast uråldrig nordisk ordning. Det är dagens konservativa som ofta har anammat kulturmarxismen som sin egen ideologi, vilket ironiskt nog har skapat en icke-konservativ konservatism (ur ett historiskt nordiskt perspektiv) och det hela blir snabbt ganska bisarrt när konservativa försvarar diverse kommunistiska, judiska och kulturmarxistiska påfund som om det vore de själva som hade tagit fram dem.
Ursprungligen postat av Vertere
Lite sent kommen i den här tråden, men en fundering:
Är det inte så att det är oordningen som har institutionaliserats? Alltså, de kombinerade idealen av 1789:års idéer och postmodernismens spridda tänkande. Att vara radikalkonservativ innebär således att man är kontrarevolutionär, om begreppet förstås i sin propra historiska kontext. Vill man kasta den institutionaliserade oordningen över ända, bedriver man således ingen revolution. Jag känner till ordet revolutions etymologi och det är ganska onödigt att ägna sig åt den här formen av semantik, men det bör likväl betonas att det är en naturlig ordning de flesta radikalkonservativa ämnar återskapa och inte ett utopiskt lyckorike.
Är det inte så att det är oordningen som har institutionaliserats? Alltså, de kombinerade idealen av 1789:års idéer och postmodernismens spridda tänkande. Att vara radikalkonservativ innebär således att man är kontrarevolutionär, om begreppet förstås i sin propra historiska kontext. Vill man kasta den institutionaliserade oordningen över ända, bedriver man således ingen revolution. Jag känner till ordet revolutions etymologi och det är ganska onödigt att ägna sig åt den här formen av semantik, men det bör likväl betonas att det är en naturlig ordning de flesta radikalkonservativa ämnar återskapa och inte ett utopiskt lyckorike.
Just därför är väl också konservatismen så sårbar och lätt att manipulera antar jag. Det konservativa stödde igår, vill de idag inte förknippas med längre. Rastänkandet är förstås en sådan uppenbar fråga.
Var hittar du konservativa idag som pratar om vikten av etnisk homogenitet och rasernas olika egenskaper? De finns ju inte.