Citat:
Ursprungligen postat av Jethrel
Tack för svar!
Det förklarar varför det blev mindre stridsvagns slag och mer "gammaldags" krigsföring. Dock borde väll "tänktet" om hur man skulle kriga vara mer utvecklat för dom officerer som var kvar efter nedrustingen måste till stor del vart veteraner från tidigare krig?
Nu var det ju fler som slogs i koreakriget än USA så bara utgå från dom blir ju bara en del av kriget man ser på. Det var ju ordentilga attacker innan 51 som bör ses på.
Sen var ju sydsidan med allierade rätt utnumrerade när kinesen kom in så dom kunde ju inte vara så aggressiva (även om General MacArthur ville det).
Amerikanska armén lyckades aldrig skaffa sig den institutionella kompetens som tex tyskarna hade, utan mycket satt i de enskilda soldaterna. Augusti 1945 försvann dessa soldater, nästan alla kompetenta underofficerare och massor av snabbutbildade men kompetenta lägre officerare. Sedan vidtog fem års "ockupation" av Japan (nyckelord: prostituion, korruption och sightseeing). Och det var dessa ockupationstrupper som sattes in först i Korea. Dessutom sög flottan och flygvapnet de smartaste rekryterna, och marinkåren stridisarna. För US Army återstod vad som blev över. Och det var armén som slogs i Korea.
Visst deltog andra länder. Sydkoreanerna var störst till numerären och britternas enheter hade nog högst stridsvärde. Men det var amerikanerna som a) hade mest eldkraft och b) var ledande (samt inte att förglömma c) amerikanerna betalade huvuddelen av notan).