Jesus är inte Gud! Bevis från självaste Bibeln.

Jovisst vet jag sanningen. Men å andra sidan talar präster inte alltid sanning. Jag själv vet att Jesus var gay och vi alla vet vad gud tycker om dom. Därför kan han inte vara gud. Gästerna vid hans sista måltid bestod nästan bara av män

Is är inte vatten, men det är fortfarande H2O

Jesus är inte Fadern, men de är fortfarande Gud

Många kristna tolkar Jesus, av någon konstig anledning, som en reinkarnation av Gud. Jag antar att det är dessa personer som TS försöker bestrida med sina bibelcitat.

Odet gud är enbart en titel.

2 Kor 4:4 Folkbibeln
” Ty den här tidsålderns gud har förblindat de otroendes sinnen, så att de inte ser ljuset som strålar ut från evangeliet om Kristi härlighet - han som är Guds avbild.”

Lycka till

Låt oss se vad det tidigaste kyrkfäderna säger:

Ignatius: "For our GOD Jesus Christ was conceived in the womb"
Polycarp: "believe on our Lord and GOD Jesus Christ"
Justin Martyr: "For Christ is our King and Priest and GOD and Lord"

Sen vad vet dessa personer egentligen?

Tja, då var ju givetvis den specifikt kristna tolkningen av verkligheten redan gjord och spridd.

Lite som att fråga en Nordkoreansk "kommunist" om Kim Jong Il verkligen var världens främsta golfspelare...

Gud är alla, Alla är Gud.

Nu är det så att kyrkan alltid trott på en treenig gud.
Och vad dessa citat visar är att så har fallet varit redan från 100-200 e.kr. I detta fallet Johannes egna lärjungar.

Hur är det med det som treenighetsläran förespråkar, att Jahve och Jesus är samme Gud? I numret för april–juni 1999 definierade tidskriften The Living Pulpit treenigheten så här: ”Det finns en Gud och Fader, en Herre Jesus Kristus och en Helig ande, tre ’personer’ ... som är ett och samma väsen ...; tre personer lika mycket Gud, med samma naturliga egenskaper, men likväl åtskilda och med personliga karaktärsdrag.”*
Varifrån kommer den invecklade treenighetsläran? Tidskriften Christian Century citerar i numret för 20–27 maj 1998 en pastor som erkände att treenigheten är ”en kyrkans lära snarare än en Jesu lära”. Treenighetsläran kommer alltså inte från Jesus, men stämmer den överens med vad han lärde?

Jesus lärde sina lärjungar att be: ”Fader vår, som är i himmelen! Helgat varde ditt namn.” Vår himmelske Fader, vars namn är Jahve, beskrivs i Bibeln som överordnad sin Son. Bibeln säger att Jahve är ”från evighet till evighet” men att Jesus är ”den förstfödde i hela skapelsen”. Jesus själv sade att Jahve är större än han: ”Fadern är större än jag.” (Matteus 6:9, 1917; Psalm 90:1, 2, Bibel 2000; Kolosserna 1:15, Bibel 2000; Johannes 14:28, Svenska Folkbibeln) Ändå framhåller treenighetsläran att Fadern och Sonen är ”lika mycket Gud”.
I Jesu böner kommer det också fram att Fadern är överlägsen Sonen och att Fadern är en egen individ. Jesus bad till exempel innan han blev avrättad: ”Fader, om du vill, ta då den här bägaren [dvs. en vanhedrande död] ifrån mig. Men låt ändå inte min vilja ske, utan din.” (Lukas 22:42) Om Gud och Jesus är ”ett och samma väsen”, som treenighetsläran säger, hur kan då Jesu vilja vara annorlunda än hans Faders? (Hebréerna 5:7, 8; 9:24)
Om Jahve och Jesus är samma person kan man dessutom fråga sig: Hur kunde en av dem känna till sådant som den andre inte kände till? Angående den tidpunkt då världen skulle dömas sade Jesus: ”Om den dagen eller timmen vet ingen något, inte ens änglarna i himlen, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.” (Markus 13:32)

Det finns inget stöd för att Jesu efterföljare i det första århundradet skulle ha trott på en 'treenighetslära'. Varken Jesus eller de första kristna lärde ut någon treenighet. Det är ”en kyrkans lära”. I tidskriften The Living Pulpit stod det följande om treenigheten i numret för april–juni 1999: ”Ibland verkar det som om alla tror att treenighetsläran är en allmänt erkänd kristen teologisk lära.” Men tidskriften tillade sedan att den inte är ”en biblisk uppfattning”.
I New Catholic Encyclopedia (1967) finns ett långt avsnitt om treenigheten, och där erkänner man: ”Treenighetsdogmen är när allt kommer omkring ett påfund från slutet av 300-talet. ... Formuleringen ’en Gud i tre personer’ blev inte helt fastslagen och förvisso inte helt upptagen i kristet liv och kristen trosbekännelse förrän mot slutet av 300-talet.”
Martin Werner, professor vid universitetet i Bern i Schweiz, konstaterade: ”På alla de ställen i Nya testamentet där förhållandet mellan Jesus och Gud, Fadern, behandlas är det tydligt att Jesus framställs som underordnad, och det oavsett om det gäller Jesu framträdande som människa eller hans roll som Messias.” Det är tydligt att det som Jesus och de första kristna trodde skiljer sig mycket från treenigheten, som lärs ut i kyrkorna i dag.

*Den athanasianska trosbekännelsen, som fastställdes några hundra år efter Jesu död, definierar treenigheten på följande sätt: ”Så är Fadern Gud, Sonen Gud och den Helige Ande Gud, och likväl icke tre Gudar, utan en enda Gud.”

Är Jesus Gud?

MÅNGA betraktar treenighetsläran som ”den centrala läran i den kristna religionen”. Enligt den läran är Fadern, Sonen och den heliga anden tre personer i en Gud. Kardinal John O’Connor sade följande om treenigheten: ”Vi vet att den är ett outgrundligt mysterium, som vi förstår ytterst lite av.” Varför är treenighetsläran så svår att förstå?
Ett skäl till det nämns i ett bibliskt uppslagsverk, där det under rubriken ”Treenighet” sägs: ”Det är inte en biblisk lära i den bemärkelsen att den finns formulerad i Bibeln.” (The Illustrated Bible Dictionary) Eftersom treenighetsläran ”inte [är] en biblisk lära”, har treenighetsanhängare förtvivlat sökt efter bibeltexter – också förvanskat texter – för att få stöd för den.

En text som stöder treenighetsläran?

Ett exempel på en bibelvers som ofta används felaktigt är Johannes 1:1. Enligt Bibel 2000 lyder den här versen: ”I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud [grekiska: ton theọn], och Ordet var Gud [theọs].” I den här versen förekommer två former av det grekiska substantivet theọs (gud). I den första förekomsten föregås substantivet av ton, en form av den grekiska bestämda artikeln, och i det här fallet avser theọn den allsmäktige Guden. Men i den andra förekomsten står theọs utan bestämd artikel. Var det ett misstag att artikeln utelämnades?
Johannes evangelium skrevs på koinégrekiska, dvs. allmängrekiska, som har särskilda regler för användningen av den bestämda artikeln. En kännare av biblisk grekiska, A. T. Robertson, uppger att om både subjektet och predikatsfyllnaden (det substantiv som står predikativt) har bestämd artikel ”är båda orden bestämda, ska behandlas som identiska, betyder ett och detsamma och är utbytbara”. Robertson tar Matteus 13:38 som exempel, där det sägs: ”Åkern [grekiska: ho agrọs] är världen [grekiska: ho kọsmos].” Den grammatiska konstruktionen här gör att vi förstår att orden är utbytbara. Man skulle också kunna vända på det och säga att världen är åkern.

Men hur blir det om subjektet har bestämd artikel men inte predikatsfyllnaden, som i Johannes 1:1? Bibelforskaren James Allen Hewett nämner den här versen som exempel och säger: ”I en sådan konstruktion är subjektet och predikatsfyllnaden inte ett och detsamma, inte jämställda, inte identiska.”
För att belysa det hänvisar Hewett till 1 Johannes 1:5, där det står: ”Gud är ljus.” På grekiska har ordet för ”Gud” bestämd artikel – ho theọs. Men ordet för ”ljus”, phōs, föregås inte av någon artikel. Hewett säger: ”Man kan alltid ... säga om Gud att Han kännetecknas av ljus; man kan inte alltid säga om ljus att det är Gud.” Liknande exempel finns i Johannes 4:24, ”Gud är en Ande”, och i 1 Johannes 4:16, ”Gud är kärlek”. I båda de här verserna har subjekten bestämd artikel, men inte predikatsfyllnaderna ”Ande” och ”kärlek”. Subjekten och predikatsfyllnaderna är alltså inte utbytbara. Man kan inte vända på det och säga att ”Ande är Gud” eller ”kärlek är Gud”.

”Ordets” identitet?

Många bibelöversättare och kännare av biblisk grekiska bekräftar att det Johannes 1:1 framhåller inte är ”Ordets” identitet, utan en egenskap hos ”Ordet”. Bibelöversättaren William Barclay säger: ”Eftersom han [aposteln Johannes] inte har någon bestämd artikel framför theos, utgör det en beskrivning. ... Johannes identifierar inte här Ordet med Gud. För att uttrycka det mycket enkelt och klart: han säger inte att Jesus var Gud.” Jason David BeDuhn, docent i teologi, säger något liknande: ”Om man på grekiska inte tar med den bestämda artikeln framför theos i en mening som den i Johannes 1:1c, så kommer läsarna att utgå från att man menar ’en gud’. ... Genom att theos inte har någon bestämd artikel skiljer det sig helt från det bestämda ho theos, precis som ’a god [en gud]’ skiljer sig från ’God [Gud]’ på engelska.” BeDuhn tillägger: ”I Johannes 1:1 är Ordet inte den ende Guden, utan en gud eller ett gudomligt väsen.” Eller som teologen och språkforskaren Joseph Henry Thayer, som var med och utarbetade bibelöversättningen American Standard Version, säger: ”Logos [eller Ordet] var gudomlig, inte det gudomliga Väsendet självt.”
Måste Guds identitet vara ”ett outgrundligt mysterium”? Jesus menade inte att det var det. I bön till sin Fader gjorde han tydlig åtskillnad mellan sig och sin Fader, när han sade: ”Detta betyder evigt liv: att de lär känna dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” (Johannes 17:3) Om vi tror på det Jesus säger och förstår vad Bibeln klart och tydligt lär, kommer vi att respektera honom som den han är – Guds Son. Vi kommer också att tillbe Jahve som ”den ende sanne Guden”.

Sen kan man ju vara lite mer öppen än fördömande då man betraktar sitt varande. Inte sant Ior?