Dålig ovana/vana.

Jag har undrat över en sak ganska länge nu.

Det är så att jag stör mig oerhört mycket på folk som säger att de har "dåliga ovanor". Jag anser att man inte kan ha en ovana, men däremot kan man göra misstag på grund av ovana osv. Vanor kan man ha. Är det inte mer korrekt att säga "en dålig vana"? Jag tycker i alla fall att det låter mycket bättre.

Nå, o mäktiga språkvetare, vad är rätt och vad är fel?

Precis som inom matematiken så blir dubbla negationer positiva. Dvs att en dålig ovan är någonting bra, mao en vana. Så helt klart är din irritation berättigad- ovana ska det vara och inget annat

Hmm. Men du säger ju att jag har fel och därmed borde min irritation inte vara berättigad.

För att förtydliga:

Jag tycker att det låter bättre med "en dålig vana" när man pratar om till exempel rökning eller överkonsumtion av godis. Det är en vana och den är inte bra, alltså är det en dålig vana, inget annat.

Om man säger att man har en ovana så betyder det egentligen ingenting enligt mig, då o:et tar bort ordets mening när det står i den betydelsen. Man kan inte ha en ovana.

Tror att personen menar ungefär följande:
"en dålig vana = en ovana"
Jämför "ett inte troligt händelseförlopp = ett otroligt händelseförlopp"
Att säga "en dålig ovana" är som att säga "en dålig vana som inte är bra", dvs öl-på-öl-principen.

Däremot är det intressant med de nya betydelserna som vissa av 'o'-orden har fått: orolig betyder ju inte motsatsen till rolig etc.