Vissa hav kliniskt rena, vissa full av liv - varför?

De flesta badstränder jag besökt består helt enkelt av en massa sand. Ja, ibland är det klippor också. Men framförallt är det nästan kliniskt rena. Man kan hitta lite trasiga snäckskal. En smula tång. Men i övrigt är det bara ren sand. Man kan simma i och under vattnet i veckor utan att ens se en fisk.

Men på vissa ställen, som svenska västkusten, är det fullt av djur. Man kan knappt sätta ned foten för att det är fullt av sjöstjärnor och små krabbor. Varhelst det finns minsta sten så är den täckt av snäckor och olika växter. Vattnet är grumligt av små räkor, och överallt simmar det småfisk. Ibland kommer det formliga invasioner av maneter som sedan ligger som gele på strandkanten. Man kan inte simma fritt för plötsligt dyker det upp röda trådar från brännmaneter.

Varför denna skillnad? Hur kommer det sig att havet så ofta är sådär fullständigt rent från varelser, och på andra håll är det alldeles smockfullt?

Är inte alls säker på min sak, men jag kan tänka mig att det har med salthalten att göra. Västkusten har ju hög salthalt och jag utgår ifrån att "liven" gillar detta och har lätt att föröka sig och överleva.

Viktig styrande faktor för bentiska makroalger (dvs det kreti och pleti kallar tång ) är ffa exponering.

Exponeringen påverkar förmågan till fasthållning. Sedan påverkar i olika utsräckning även temperatur, morfometri, näringshalt, salthalt.

På lokaler där bentiska makroalger etablerar sig dår man sedan stor diversitet i andra trofinivåer (evertebrater, fisk, etc)

Tången exponeras för vad?

Vind/vågor och strömmar. Det är alltså den sortens exponering det handlar om, missade att skriva det.