Arvsskuld, en social konstruktion?

En eventuell koppling till judendomen finns väl i de tendenser som beskrivs i Yuri Slezkines The Jewish Century; d.v.s. att bl.a. media- och kommunikationsteknikens utveckling bidrar till att "göra alla folk till judar" eftersom våra personliga identiteter inte längre beror på var vi bor utan på vad vi "läser" (konsumerar via media). Identitetsupplevelsen får då ett större element av valfrihet med ty åtföljande grubbel och ångest och personligt upplevd önskan att slippa undan identitetsbestämningarna (samtidigt som dessa ändå utgör en trygghet). - Sålunda kanske vi i mediesamhället alltmer blir ett slags "bokens folk" som på samma sätt som det ursprungliga förknippar vår kulturella tillhörighet med "arvsskuld" och förbannelse, och pendlar mellan å ena sidan självironisk hjälplig acceptans av den egna gruppens kultur och historia och å andra sidan en fåfäng önskan att kunna slippa undan alltsammans med ett enda radikalt pennstreck.

Vänstern borde väl ha mer arvsskuld än de flesta med tanke på Stalin et al. Det glömmer de dock att ta upp.

Stor skillnad om man utkräver skuld eller man känner skuld.
Det är ett välkänt faktum att 40-tals generationen tyskar brottats med en stor skuldbörda, som varit speciellt svår för de av dem som känt sig helt främmande inför nazismens ideologi.
Att många Europeer som fått sina närmaste dödade i kriget eller Judar som förlorat familjen i koncentrationslägren aldrig kan helt förlåta Tyskland med de människor som nu lever där är heller inte svårt att förstå. Men att därifrån gå till någon typ av institutionaliserad arvsskuld vore befängt.
Mycket av de man idag hör, som till exempel vänsterns förvrängda bild I-världens skuld gentemot U-världen - Den fridsamma lyckliga vilden som våldtogs av kolonialmakterna - skall nog tillskrivas självföraktet hos dessa förvirrade gaphalsar

Du menar att tyskar födda långt efter andra världskriget inte kan förlåtas? Det ser ut som ärvd skuld utifrån antingen geografi eller släktskap i mina ögon. Om vi säger att jag hade identifierat mig med vita ryssar i samband med ryska revolutionen och all slakt, skulle det innebära att jag skuldbelägger dagens judar personligen för vad som skedde. Men det gör jag inte. Sedan förstår jag att man kanske inte alltid ser andra folkgrupper än judar direkt som människor eller lika mycket människor, men om vi bara låtsas att man gör det, så kan du se att även judar kan ses ha ärvt skuld för olika händelser. Sett ur någon annans perspektiv.

Det leder bara till att det alltid finns historiska oförrätter mellan alla, ingen objektivitet, och inga möjligheter till interaktioner som inte är (åtminstone lite) fientliga.

Ändå, naturliga mänskliga känslor som uppkommer och det brukar vara så inom alla grupper. I mitt fall (lång fred, inte så kraftig folklig identitet och mer framåtblickande än bakåtblickande) brukar dock känslorna främst handla om framtida resultat av olika saker som andra gör nu. Utöver de omedelbara resultat i nutid som jag reagerar på, förstås. Så det blir liknande känslor fast omvänt, framåt istället för bakåt. Men så brukar jag även ta hänsyn till avsikter, så om dessa var andra än resultatet, blir jag inte lika arg. Kanske arg över dumheten, men inte genuint arg såsom man blir på någon som verkligen avsåg det resultat som senare kommer.

Som du skriver har vänstern en alltför skönmålad bild av "den ädle vilden". Med det sagt tycker jag inte om det som skedde, men med tanke på att hövdingarna själva sålde slavar och var minst lika brutala, blir det en väldigt konstig bild som målas upp.

Jag skulle vilja vända på det och ifrågasätta moralisk och materiell arvsrätt.
Det är vanligt att människor tar åt sig av sina förfäders framgångar, tex min farfar kämpade i det kriget, min morfar uppfann det här, Sverige var en stormakt, osv, utifrån det så bör man även känna skuld för sina förfäders moraliskt klandervärda handlingar?

Vad som blir problematiskt är när den materiella arvsrätten kolliderar med en eventuell arvsskuld (moralisk/materiell). Om min farfar blev rik på judiskt tandguld, vilket lade grunden till familjens förmögenhet. efter hans och pappas dö, vad har jag för ansvar i detta? Är jag skyldig att ersätta eventuella efterlevande osv?

Om han blev rik på att solochvåra rika tanter, är det någon skillnad på kollektiv och individuell skuld/rätt. Har vi rätt till landet Sverige utifrån att våra förfäder bott här? Har vi då som folk någon skuld i vårt historiska agerande?

Om mitt land blev rikt på imperialism, har vi som folk någon kollektiv moralisk och/eller materiell skuld för det?

Frågan kommer väl ner till huruvida historiskt sätt "diskriminerade och utsatta grupper" av människor har rätt till kompensation. Från vem isf? Eller om man aldrig kan hållas skyldig för vad ens förfäder hittat på. Men om man inte har något som helst moraliskt eller ansvar för det så bör man ju kraftigt ifrågasätta den materiella arvsrätten.

Om man har en moralisk arvsskuld, hur "gäller" den? Hur många generationer bak gäller det? vem kan "förlåta" en sådan kollektiv skuld?

Kan man värdera historiska handlingar utifrån moderna moraliska ramar?

Rättvisan är ytterst subjektiv.


Klarsynt beskrivet.


Ang slavhandeln så är väl snarare problemet att "vi" (kolonialistiska västländer) skodde oss ganska rejält och det lade grunden till en stor del av Europas och framförallt USAs välstånd, vilket i förlängningen har gett oss den plats vi har i dagens globala ekonomi.
Men då hamnar man tillbaka till frågan, har vi i "väst" någon moralisk skyldighet gentemot övriga världen?
Om så, när är den betald?
Om inte, hur kan vi moraliskt berättiga vårt materiella välstånd i förhållande till övriga världen?

Arvsskuld är så klart ett helt absurt begrepp. Inom svensk rätt är en grundläggande princip att man ej kan ärva skulder. Överskrider skulderna, tillgångarna i ett dödsbo, avskriver man den resterande delen av skulderna. Samma princip måste gälla här. Man kan inte lasta nuvarande och kommande generationer för vad andra personer kan och inte kan ha gjort.
Är stora delen av kolonialismen, världskrigen och europeisk historia tragisk? Ja, det är den. Har jag eller övriga nu levande människor bidragit till den utvecklingen? Nej det har vi inte. Kan vi då lastas för den? Så klart inte.
Ett exempel med anknytningen till brottmål. Ett av dina förfäder var en seriemördare men han dömdes inte för brotten. Idag kan man bevisa att att han var den skyldige. Kan man då ställa dig till svars för dennes brott? Nej. Förstår ni nu hur absurt det är med begreppet arvsskuld. Var man är själv ansvarig för sina handlingar, ej dennes ättlingar.

Vad kan man säga? Vänstern är idioter helt enkelt. "Arvsskuld" är en metod att trycka ner folk med. Naturligtvis används det också selektivt och i vänstern/marxisternas fall bara mot vita människor. Att alla folkslag har gjort illdåd genom tiderna ignorerar man.

Det är lite lustigt att de använder detta då det är en grundpelare inom kristendomen, som de ju normalt hatar. Där har alla människor en arvssynd och enda sättet att betala av den är att tro på Jesus (vilket givetvis också är skitsnack).

Men det är ju ett effektivt vapen att använda för att trycka ner människor med, därför används det av dessa vidriga människor.