Citat:
Ursprungligen postat av
godhetsaposteln
Tror miljön spelar större roll än gener. Ta kattdjur t.ex. Dom lever ensamma bortsett under parningen. Med undantag för lejonen på savannen. Dom måste helt enkelt samarbeta för att få nån mat därute i det öppna landskapet. Hade antagligen hellre bett varandra dra åt helvete om dom kunde.
Jag tror inte att det finns någon art som alltid ställer upp på att hjälpa. Men ibland kan ju solidariteten även omfatta andra djurarter. Ett hund-djur kan adoptera alla möjliga djur om dom lever med människor...men i sin egen flock är dom otroligt råa egoister.
Den finns en otrolig naivitet när människan tittar på andra djurs beteende...
Jag vet inte vad du menar med "naivitet när människan tittar på andra djurs beteende".
I tråden har sådant som tex "känslor" och "empati" kommit upp, så jag misstänker att det är det du (och andra i tråden) vänder dig mot?
Du/ni missar då en ganska viktig sak, nämligen att den biologiska kroppen till stor del har samma organ. Det finns på det sättet inte så stor skillnad mellan tex en katt och en människa, för vi har samma organ.
Bland organen hittar vi tex körtlar. Körtlar som producerar hormoner osv. Hormoner som ger upplevelsen av Känslor i hjärnan.
Det betyder at det vi människor kan uppleva (som är producerat av våra organ), det kommer också de djur som har samma sorts organ att uppleva.
och just angående det TS tar upp, att skilda arter kan ta hand om andra arters ungar, det är inte särskilt ovanligt.
Det har inte ens varit uteslutande tal om ungar, utan vi har tex sett exempel på hur vuxna Människor har blivit omhändertagna av stora djur.
Tex elefanter har observerats skydda skadade människor, och även ömmat för medvetslösa människor.
Vi kanske inte heller ska glömma bort de fall av "vilda barn" som har vuxit upp bland djur.
Tex apor har väl varit vanligast som surrogatföräldrar till dessa "vilda barnen".
Även vargar har visat sig kunna adoptera människor.
Både som försvarslösa små barn - men också vuxna.
Vuxna som frivilligt sökt sig till vilda vargar och försökt bli upptagna i flocken.
Det finns en känd amerikan som lvde tillsammans med en flock vilda vargar ute i storskogen under en hel sommar.
Vargflocken adopterade honom fullt ut, och tillät honom ta del av flockens byten.
Det du menar är att man inte ska "förmänskliga djuren".
Men till det vill jag svara att vi inte bör glömma att vi människor är djur vi med.
och på samma sätt som tex hundar lär sig att förhålla sig till dess ägares beteende, så gör vi detsamma med våra hundar.
Dvs vi känner igen sådant som vi själva gör - och det gör vi eftersom det är Samma biologiska orsaker som ligger till grund för det.