Gibson kopior från Kina

Tjena!

Jag funderar på att skaffa en Kinesisk Gibson kopia. Anledningen till att jag vill ha en kopia är för att jag helt enkelt inte har råd med en riktig Sen så när man läser vad folk tycker om kopiorna så är det många som säger att dom är väldigt bra nu för tiden. Vissa säger till och med att det är det bästa man kan få för så lite pengar. Bla. han i denna videon: http://www.youtube.com/watch?v=abJWu...2&feature=plcp Kommer inte ihåg om det är i denna videon han säger det eller i en annan, han har många.

För under 3000kr kan man få vilken modell som helst hem till dörren ink hardcase.

Är det någon som har någon erfarenhet av dessa gitarrer?

Om någon undrar så är det en sån här gitarr jag funderar på: http://www.aliexpress.com/product-fm...olesalers.html
Kanske inte just från den säljaren för det finns väldigt många. En riktig sån kostar ca 35000.

Får jag fråga på vilken nivå du spelar? Är du med i band? Spelar själv? Trubadur?

Man brukar väl säga att det största som skiljer kopior från original är träslag och var dom är gjorda, jag har spelat i ganska många år och alltid spelat med allehanda kopior. Fender från kina, LTD istället för ESP osv.

Har man inte pengar så får man lov att kompromissa jag tror inte du kommer bli besviken precis.

Skaffa en Epiphone i stället. Finns hur många som helst på blocket för några tusenlappar. En Gibsonkopia från kina är med största sannolikhet bara skräp. Att det bara skulle vara träslaget som skiljer är nonsens.

Mickar, sladdar, pottar, banden, greppbrädan, truss rod, stall, sadel och allt du kan tänka dig är förmodligen skit och ihopsatt med ytterst dålig passform. Möjligtvis är den snygg att se på....när man inte vet att det är en kopia.

En fin Epi LP som du uppgraderar mickarna på är något du kan ha nytta av i många år. Sedan finns det Gibson original, Studio 50s och 60s tribute. Fina modeller som jag sett begagnade från 4500 upp till dryga 5000. Kanongitarrer och 50s tribute är behäftad med P90.

Det finns även 50's Tribute med humbuckers. Riktiga kanongitarrer.

Å det visste jag inte. Men för en 50s tribute hade jag föredragit P90 och goldtop. För bara några tusen får man en klassisk Gibson i original. Dessutom ligger det ute en ES135 på blocket nu för 7000, den hade man säkert kunna pruta till under 6000.

En original Gibson behöver inte kosta en förmögenhet.

Köp originalet istället. Det där verkar vara riktigt skräp... Nu har du dessutom chansen att göra en ganska bra affär pga en rekordstark krona.

Kolla på thomann.de får du se.

Jag spelar med några kompisar i ett "band". Vi spelar bara för att det är kul och tänker inte precis bli kända. Min nivå är väll sådär, är inte Zakk Wyld direkt men jag är absolut inte dålig heller

Jo, jag vet att det finns bra och billiga Epiphone, men jag vill ha just den modellen som jag länkade till och den kostar 32700kr på thoman: http://www.thomann.de/se/gibson_les_...k_wylde_bw.htm

Epiphone är inte alltid så bra och kan inte jämföras med originalgitarrerna även om de är lika till utseendet.

SG-kopian är riktigt usel i jämförelse med originalet till exempel.

Självklart är inte en Epi en Gibson, men de är ruggigt bra i förhållande till priset. Tittar man på de lite finare Epi så kostar de mer än Gibsons studiomodeller.

Ljudmässigt så ska de fina LP-modellerna vara jämförbara, uppgraderar man till Gibsonmickar vid senare tillfälle så är det i stort sett en Gibson LP.

Vissa årgångar av Gibson är av usel kvalite, vet inte vilka men det var en period när Gibson både kvalitetsmässigt och ekonomiskt var påväg rätt ner i brunnen.
Den periodens gitarrer är inte mycket att hänga i granen enligt en del Gibsonfrälsta.

Jag har spelat både på Gibson och Epiphone-gitarrer och känslan är helt annorlunda då man spelar på originalet. Det är svårt att förklara, men en Epi kan aldrig mätas med en Gibson. Huvudet ser annorlunda ut och gitarren stämmer ur mycket lättare. Övertoner är inte lika lätta att ta. Jag vet iof att Epiphone har ett gäng dyrare gitarrer och dessa har jag inte testat ännu.

Själv föredrar jag Gibsons standard-modeller. De behöver inte ens vara så dyra och just nu är det extremt bra pris eftersom kronan är så stark. Skulle jag vara i gasen och köpa en ny gitarr nu, hade jag sneglat på originalen framför kopiorna. Jag skulle aldrig hålla på att bygga om och uppdatera mic:ar mm....

Att en gitarr stämmer ur sig är inga problem att fixa. Till 99% ligger problemet i sadeln och den fixar man lätt. Det kan man behöva göra på betydligt dyrare gitarrer än Epi. Har flera Gretsch som jag filat till bensadlar till. Eller om det är horn?

Bygga om och uppdatera mickar är kul, det gör jag även på dyrare gitarrer. Handgjorda vintage mickar på en telecaster kan göra underverk!

Trådstartaren nämner något om Zack´s signaturmodell och att det är den han vill ha. Men att köpa den från länken han la upp, det vore bara korkat. Då, jämfört med kineskopian så är Epi´s Zack-signaturmodell rena supergitarren.

Tror nog han är mer ute efter ett utseende och att det står Gibson på huvudet. Man får vara glad att de stavat rätt. För det är inte alltid. Sett Gretschkopior som hetat Gertch.

Signaturmodeller överhuvudtaget är stundtals jobbiga. Ett par justeringar, ett klistermärke eller en speciell färg så är det en signaturmodell. Inte alltid dyrare, men vad är vitsen? Har flera Brian Setzer-signaturer men inte fan spelar jag som Setzer, inte låter de som Setzer om man ska hårdra det och dessutom är de oftast dyrare. (Gretsch)

Värst av skapare av signaturmodeller är nog Slash som redan innan första skivan skulle skapa sina signaturmodeller av stärkare och LP. Han kämpade enligt egen utsago i åravis med att försöka återskapa ljudet från en spelning, en spelning med en lånad Marshall som var modifierad. Skivbolag och investerare fick slänga ut hiskeliga summor på att få till en Marshall som skulle låta precis som den spelningen, en spelning där han även påstår att han var så hög och full att han knappt kunde stå. Då ska vi även tänka på att Slash var knappast något annat än en pårökt halvdan gitarrist som inte gett ut några skivor ännu. Ändå skulle Marshall och alla göra allt för att han skulle få sin förstärkare annars skulle han inte spela in skivan de hade signerat kontrakt för... Jag kan tänka mig att han var en jobbig jävel på den tiden. (Läs hans bok om ni vill veta mer detaljer)

Nej, jag tycker trådstartaren ska satsa på ett eget sound. En egen stil. Skapa sin egen modell. Skaffa en Gibson studio eller en Epi. Byt ut delar efter hand som det känns rätt. Det finns hundratals mickar och vem vet vilka som ger hans "egna" sound?

Om man ska satsa seriöst, och då menar jag även som källarband, så är inte kinakopior något att satsa på.
Skillnad är det på de såkallade lawsuit-modellerna från 70-talet där bland annat Ibanez var stora aktörer. Dessa modeller var ofta bättre än Gibsons egna. Finns fler tillverkare från den eran, bara att googla och dreggla över de på eBay.