Libertariansk lag om man utgår från svensk rätt

Jag tänkte gå igenom svenska statens författningssamling, notera de icke-libertarianska lagarna och de lagar som libertarianer tvistar om för att få fram en samling lagar som man kan säga är libertarianska. Finns det någon som redan gjort det, eller något liknande?

Jag tänkte att det skulle vara bra att ha gjort det här av två anledningar. Först, det är bra att kunna peka till ett verk som säger "Det här är lagarna vi står för" och att då ha en lista på vilka balkar och författningar som är strykta i den svenska lagen är ett sätt att snabbt berätta det. Man skulle nu kunna säga något kortfattat som "99% av lagboken" eller något sådant, fast det är inte tillräckligt konkret. Ett annat skäl är ett specialfall av den anledningen, nämligen för OFUSS - tanken är ju att alla skall kunna bryta sig loss och ifall vi libertarianer gör det, eller bara presenterar en plan att göra det, är det av ännu större vikt att bara visa "Det här är lagarna vi står för". För extraterritoriellt utträde är det ett måste.

Ett annat alternativ är förstås att säga "Läs Ethics of Liberty", vilket borde räcka egentligen. Men det kan vara bra att precisera ordentligt att vissa författningar som svenska staten kommer med inte är något vi står för.

Så, hur att göra denna monumentala uppgift? Det finns en jäkla massa lagar och såvitt jag ser ingen bra översikt av det. Men, det går nog att korta ned det lite. På sidan jag kommer använda mig av lagen.nu så finns alla lagar listade i alfabetisk ordning. En hel del lagar går nog bara att stryka direkt, så för att göra det lätt börjar man med att ta upp vilka författningar, lagar, brev och balkar för varje bokstav som skall strykas (eller finnas kvar, vilket som nu är lättast), och sedan går man in på särskilda lagar, författningar, brev och balkar och visar vad som skall tas bort/finnas kvar där.

Det här känns som om det skulle ta lite tid, så hjälp uppskattas enormt.

Tänkte börja nu. Men, om någon känner till någon som redan gjort det här - för någon annan lagstiftning - säg gärna till!

Jag skulle gissa på att det är lättast att ange vilka man ska spara. För om 99% ska bort så är det ju onödigt att skriva ner 99 ggr mer saker än nödvändigt.

Enklast är nog att göra någon form av grov uppdelning först. Detta då lagar kan ha olika relevans beroende på hur man ser på ett liberalt samhälle och dess rättsväsende. Samt skillnader i olika juridiska traditioner.

Helt nödvändiga lagar är ju t.ex. en brottsbalk där den vi har idag är väldigt bra ifrån ett libertarianskt perspektiv. En del paragrafer skulle antagligen avskaffas men de flesta lagar som inte handlar om skydd för människors rättigheter finns i andra lagar än brottsbalken. Sen kan ju straffen så klart diskuteras. En eller flera grundlagar är ju också nödvändiga än en gång är de vi har idag faktiskt relativt bra även om de ur libertarianskt perspektiv nog skulle behöva stärkas lite. Samt antagligen göras lite mer ovillkorliga på sina hål.

Lagar som är nödvändiga för att resten av systemet ska fungera. Här har vi ju som typsikt exempel rättegångsbalken som berättar om hur rättsväsendet ska fungera. Här finns väl egentligen inget libertarianskt svar på många frågor. Det är vad jag kan se inte mer eller mindre liberalt att ha 20 kontra 25 eller 30 dagar på sig att överklaga så länge det är en inte allt för kort eller lång tid är den exakta tidsgränsen knappast relevant som jag ser det. Vilket ju talar för att nuvarande lag är bra i det stora hela.

Lagar som eventuellt är nödvändiga. Här kan eventuellt finnas väldigt få eller väldigt många lagar beroende på hur man ser på saker och ting. Ett problem som kan uppstå är ju t.ex. att A köper en cykel av B och de avtalar om ett pris på 500 kr som A betalar. Men de avtalar inget om leveransen, A antar att leveransen ska ske snarast men B vägrar leverera cykeln och menar att inget avtalats om exakt när det ska ske. Detta problem kan antagligen lösas genom att saken prövas i en domstol som sedan kommer fram till en slutsats som sen eventuellt blir vägledande för framtida domar. Eller har vi helt enkelt en lag som säger att om inget annat avtals eller på annat sätt kan sägas gälla ska leverans ske inom skälig tid.

Fördelen med alternativt med lag framför domstolsalternativet är att du då lätt kan samla saker på ett ställe så det blir lätt att överskåda istället för att ha 50 olika rättsfall att hålla reda på. Exempel på nuvarande lagar som fungerar enligt ovanstående princip är köplagen. Som jag ser det kan sådana här lagar därför platsa även i ett helt libertarianskt rättsväsende/samhälle. Nyckeln är som sagt att de bara gäller om något annat inte avtalats eller på annat sätt kan sägas gälla. Därmed är det inte ett sätt för staten att bestämma över hur avtal ska se ut utan ett sätt att förenkla att avtal sluts och ekonomiskt utbytte sker.

Sen har vi ju en rad enskilda delar av lagar och paragrafer här och var som kan vara/är värda att bevara även i ett libertarianskt samhälle. Lite beroende på ens utgångspunkt är ju t.ex. delar av miljölagstiftningen ett sådant exempel. Där återfinns t.ex. generella lagar om att den som utför verksamhet som kan skada miljön ska vidta skyddsåtgärder för att människor och miljö inte ska komma till skada eller drabbas av olägenheter. En sådan paragraf är ju något som rätt säkert ska finnas med i en libertariansk lagsamling, det samma gäller säker andra paragrafer med.

Sen ska man nog vara försiktig med att säga att för många lagar ska avskaffas 99% är en alldeles för hög siffra i min mening. Ta t.ex. "lagen om kallelse på okända borgenärer". Den som först hör om den kanske tycker att den är onödig men jag kan inte se varför den inte skulle finnas i ett libertarianskt samhälle, även där tordes finnas ett behov av regler kring okända borgenärer. Om en person t.ex. avlider och har okända borgenärer vars fordran inte kan hanteras på något enkelt sätt kan ju arvet inte fördelas. Lite jobbigt annars om det fördelas och någon kommer 8 år senare och kräver att få ut pengar ur dödsboet som ju inte längre existerar. Fanns många arvingar kan du ju hålla på rätt länga för att räkna ut hur mycket varje arvinge ska ge. Därav är en lag om kallelse på okända borgenärer ett betydligt smidigare alternativ.

Eftersom den är av central vikt tänkte jag gå igenom brottsbalken först. Det mesta här borde vara av libertarianskt intresse, så jag tar bara upp sådant som behöver kommenteras eller strykas från ett libertarianskt perspektiv. Jag tar även upp det som verkar tveksamt. Jag har kikat på balken förut och hittat några icke-libertarianska lagar, men vill minnas att det mesta är okej, förutom då alla straff. Men det är nog givet - alla libertarianska straff utgår från helt andra principer. Däremot borde deras straff väl vara vägledande för hur grovt ett brott är, men även där finns det ibland problem. Så jag tar bara upp och kommenterar om själva straffbarheten i sig. (Jag märker efter att ha skrivit ett tag att barn och gränsdragningsfrågor dyker upp några gånger, så jag slutar kommentera dem efter ett tag.) Så, här kommen den, i ordning:

1 kap. Om brott och brottspåföljder
Kommentar: Det libertarianska perspektivet är offer-centrerad så man har begått orätt mot någon genom att förstöra dennes cykel, exempelvis, oavsett om man var full eller inte. Men, den skillnaden verkar mest bli en skillnad i hur mycket man som brottsling blir skyldig offret (man får betala mer om man gjorde något med avsikt). Den svenska staten har väl någon annan paragraf där förstörelse och sådant är olagligt även för fyllon, antar jag.

Kommentar: Vi har ju inte kommit fram till någon åldersgräns utan det får bestämmas lite i fall till fall, såvida inte någon kommer på ett system för att avgöra dessa frågor. (Ackrediteringsfirmor och sådant, kanske?)

2 kap. Om tillämpligheten av svensk lag
Kommentar: För minarkister finns väl inget att anmärka, men för oss ankor så skall den här paragrafen strykas eller ändras. Istället skulle det stå "...här i riket dömes efter kontrakterad lag och domstol när parterna har, själva eller via ombud, ingått sådan överenskommelse, och efter kontrakt mellan alla parter utom den åtalade ifall en sådan överenskommelse saknas". Randy Barnett berättar i The Structure of Liberty att det tidigare fanns en balk i tidigare europeiska lagböcker om vilken domstol ett fall skulle tas upp i när kungarikena inte hade monopol på rättvisa. Det här är nog ett undantag där vi behöver extra lagar än vad som finns nu. Hela det här kapitlet diskuterar den här typen av frågor, så det är också av mindre intresse. Paragraf 7a ger för övrigt särställning för utländska medborgare som begått medan i annan stats "allmän" tjänst; regeringen måste besluta om de skall åtalas eller inte. Dessa frågor om vilken domstol man skall gå till är väl okej för minkar, men inte för ankor.

3 kap. Om brott mot liv och hälsa
Kommentar: Det verkar som att den här lagen ger en extra skyldigheter som arbetsgivare än som vanlig individ, men jag är inte säker på om det är så lagen skall tolkas. Det kan vara att det bara är en skillnad på straff om samma oaktsamhet inträffat på ett ställe, och inte på ett annat. I det förra fallet skall paragrafen strykas.

4 kap. Om brott mot frihet och frid
Kommentar: Vad menas med "utsatt"? Om det är ekonomiska svårigheter - vilket jag gissar att det kan handla om - så borde just den undermeningen strykas.
Det andra stycket berör en åldersgräns, där den libertarianska gränsen nog är annorlunda, fast obestämd.

Kommentar: Är det värt att kommentera? Den här frågan borde bli olika beroende på om man homesteadat oljudet - är ganska inbakat i ordet "ofredande", och då är kommentaren överflödig.

Kommentar: Jag tar upp det här för att i vanliga fall har man enligt libertarianismen ingen skyldighet att berätta om någon utfört ett brott. Det finns ett uppenbart incitament som lagen skapar - frågan är hur stark - och som bestämmer vilken sorts ordning man är i, i en med människor som måste tvingas till att hjälpa andra. Estetiskt otilltalande, men möjligheten att någon blivit bortrövad ett tag och en som kunde berättat om det, inte gjorde det och fortsätter att njuta av livet är inte heller helt tilltalande. Sedan kan ju den personen vara rädd för sin egen säkerhet och vågar därför inte berätta. Jag är något tveksam, så jag faller tillbaka på den libertarianska rätten.

5 kap. Om ärekränkning
Kommentar: Det första kriteriet är omdiskuterat, men inte det andra, så det senare borde strykas.

Kommentar: Jag visste inte att förolämpningar var olagligt! Halva internet borde nog bli dömda av den här lagen (som borde strykas).

6 kap. Om sexualbrott
Kommentar: Återigen har vi en gränsdragningsfråga. Oavsett vilken gräns som libertarianismen drar är den nog inte lika rigid och galen som den svenska.

Det senare har nog aldrig diskuterats här, men det borde enligt libertariansk logik strykas.

Kommentar: Det första gäller alltså inte barn som är minderåriga. Båda borde strykas.

Kommentar: Strykes. Notera även ordet "tillfällig"; permanent är okej.

Kommentar: Strykes.

7 kap. Om brott mot familj
Kommentar: Utgångspunkten är att det är monogant äktenskap och att det första äktenskapet eller partnerskapet säger att det skall vara monogant, och då är lagen densamma som den libertarianska; det är en fråga om kontrakt. (Historisk kuriosa - det här brottet bestraffades med döden mellan ca 1606 och åtminstone till 1719, kanske längre.)

Kommentar: Vad är "otillbörlig" ersättning? Det är väl pengar det handlar om, och det borde då strykas.

8 kap. Om stöld, rån och andra tillgreppsbrott
Kommentar: Igen, underlåtenhet är en tveksam fråga.

9 kap. Om bedrägeri och annan oredlighet
Kommentar: Svenska myndigheter är däremot okej att blåsa, eller? Konstig lag. Ivf, utan kontrakt med staten är det okej att ta pengar ifrån dem ifall man blivit utsatt för brott av dem eller om man ger pengarna till någon som har blivit det.

Kommentar: Det är oklart vad som menas med beroendeställning, men trångmål gör inte handel ogiltig - det kan omöjligtvis uppenbarligen ha funnits bättre affärer att få, för då hade den förståndige personen tagit det istället.

Kommentar: Den här lagen bygger på att man borde kunna lita på offentlig information, men det verkar som ett oförsiktigt antagande. Normen borde vara att man inte kan lita på någon förrän bevisad (jag antar att det tänket också ligger bakom argumenten mot att förbjuda falska anklagelser om brott). Med det argumentet skulle dock det här inte vara en lag som man kan ändra direkt, givetvis. Det här skulle nog klassas som ett brott i ett fritt samhälle, men som ett brott mellan den som påstår sig ge ut äkta information och mottagarna, det är då ett fall av bedrägeri, eller falsk marknadsföring; alltså, man måste utge sig för att tala sanning för att kunna begå det här brottet.

30 kapitel kvar. Inte alla är intressanta, men är för trött för att fortsätta.

Din uppdelning är vettig när man behandlar varje lag, hur man skall tänka på den. Exemplena du tar upp är inte alltid relevanta från ett polycentriskt perspektiv (som lagar hur staten beter sig), men väl för den som önskar en stat.


Boudreaux och Roberts diskuterar detta i ett avsnitt av Econtalk, där de tog upp det något löjliga exemplet med hus och dörrhandtag. Boudreaux påpekar att man lika väl kan sälja hus med eller utan handtag till dörrarna, och att det inte står i kontraktet. Däremot så utgår man från detta när man ingår ett avtal och skulle det hamna i en domstol skall domaren (efter Hayek, som de båda utgår ifrån) döma efter vad en rimlig person borde ha förväntat sig är seden. Lagsystemet skall upprätthålla förväntningarna, för att göra det smidigt. Ett problem med lagstiftning där är att den processen är något segare än domstolar och förväntningar kan förändras med omständigheter.

Men, vissa principer kanske är så bra och välkända så att varje avbrott från dem måste skrivas ned i kontraktet - som med köplagen, möjligtvis (jag har inte kikat på den).


Naej, för libertarianism följer "coming to the nuisance"-doktrinen, så att om man orsakar miljöskador på en oägd plats är det helt okej. Och om någon flyttar dit, så att denne sedan skadas, är det denne som får bära kostnaden.


Hehe, jo, 99% är väl för stort, jag bara drog till med något. Just den sortens lag är dock inte vad jag tänkte på utan sådana som "Förordning (2010:543) om anmälningsavgift och studieavgift vid universitet och högskolor". Men jo, i det generella håller jag med om att bakom varje lag finns det ett visst socialt spel som har fått sin specifika lösning i den här lagen. I många fall tänker jag mig att det fria samhället skulle bli ganska annorlunda från dagens system att många lagar ändå skulle ändras, för den kunskapsgrund som de byggde på har förändrats drastiskt. Jag tänker mig att just sådana lagar diskuteras bland libertarianer, som frågan om ärekränkning. (Som också kan ses utifrån andra perspektiv; skulle rationella individer verkligen lägga ned tid på att stötta personer som medvetet ljuger om andra?)

För en del väldigt grova brott finns i svensk lag en skyldighet att anmäla eller avslöja brott om det inte redan utförts om det kan ske utan risk för den som anmäler eller dennas närstående. Ett exempel är att du ser ifrån ditt hus hur någon blir grovt misshandlad nere på gården. Du är då enligt lagen att anmäla eller avslöja det. Eftersom det gäller pågående brott skulle man ju ur ett libertarianskt perspektiv kunna se det som en del av skyldigheten att respektera andra människors rättigheter.

1. Dörrhandtag är väl ett exempel som är mer lämpligt för domstol än lag då det är ett sådant specifikt exempel. Det blir ju närmast en avtalstolkningsfråga vilket ju domstolar har till uppgift att lösa. Medan exemplet med leverans är ett mer generellt problem, i slutändan blir ju resultatet antagligen det samma men fördelen med att åtminstone ha en del i lag framför rättsfall är ju som sagt att lagar är betydligt enklare att kolla upp och överblicka, de går dessutom lättare att ändra än att dra ett helt mål genom hela domstolsprocessen upp till högsta domstolen.

2. Nu tänkte jag i och för sig närmast på grannarnas egendom även om det inte framgick tydligt, sen håller jag inte med om oägd mark men sen är ju jag inte heller 100% libertarian.

3. Jo det är väl ett bra exempel på en lag som snabbt blir onödig i ett libertarianskt samhälle. Min poäng var ju som du själv tar upp närmare att det är lätt att glömma att många lagar har en poäng även ur ett strikt libertariankt samhälles synvinkel förutom brottsbalken och grundlagen. Vad händer om A säljer sin cykel till både B och C vem ska få cykeln då är ett annat exempel. Eller vad händer om A lånar sin cykel till B som säljer den till C. Eller om A har slut på pengar och har pantsatt egendom A för ett lån till B medan C vill utmäta A:s egendom för en skuld A har till C, vad händer med egendom A? Många lagar handlar just om sådana här problem. Vilket ju är problem som kommer finnas även i ett libertarianskt samhälle och även då kommer behöva lösas på något sätt.

Ett tredje alternativ som inte ska underskattas mellan att avskaffa en lag och behålla den är som jag tidigare var inne på att helt enkelt göra den dispositiv. Dvs lagen gäller i X fall om inte annat kan sägas gälla pga något annat eller för att citera köplagens 3 paragraf "Lagens bestämmelser tillämpas inte i den mån annat följer av avtalet, av praxis som har utbildats mellan parterna eller av handelsbruk eller annan sedvänja som måste anses bindande för parterna." Detta är i min mening ett bra mellanting som o ena sidan garanterar parterna avtalsfrihet men o andra sidan underlättar handel, många lagar är ju som skrevs ovan inget annat än ett sätt att läsa ett problem som uppståt i samhället.

Tja, det blir ju upp till de som hamnar i positionen att de kan välja frihet att bestämma det. Men det låter rätt rimligt att tillsammans utlysa att man tänker fortsätta följa en lag om man inte säger annat, för att, som du säger, underlätta mänsklig samvaro.

Här blir det ju dock viktigt att skilja mellan de som vill ha en stat med ett gemensamt rättsväsende och lag klassiska liberaler m.m. kontra de som förespråkar anarki anarkokapitalister m.m. , det blir ju två väldigt olika system med olika förutsättningarna. Sen kan ju svaren tänkas skilja sig lite beroende på situationen också. Om utgångspunkten är att Sverige förändras till att vara ett helt libertarianskt samhälle om 50 år eller om utgångspunkten är att vi vaknar upp i morgon och ska skapa lagboken för det nya libertarianska Sverige, i det senare fallet tordes behovet av dispositiva lagar antagligen vara betydligt större än i det föra.

För egen del tror jag inte på det scenariet; jag tror att, rent praktiskt, så kommer friheten att komma genom någon form av secession. Och det är ur det perspektivet jag tänker på det.