Latrin från bostadshus till åkrar?

Hur många hushåll har torrtoaletter? Kan väl inte ens vara 1 % idag? Nu menar jag inte sommarstugor, utan hus som folk bor i över hela året.

Fast man hade ju funnit bla Bly + andra tungmetaller i nyare vattenkranar, alltså i dricksvattnet som passerat armaturen. Men det är som sagt var en väldigt låg koncentration ändå.

Så låg att journalisten inte använt sina räknekunskaper att räkna ut om hur mycket en genomsnittlig individ får i sig, dvs löjligt lite ändå.

Jo du har alldeles rätt i om muskötkulor att man kan tex gräva i skjutvallar och fastän vallen inte använts på 50-100 år så de blykulor och även mantlade kulor man hittar är så gott som intakta med avseende på korrosion. Det finns som sagt var bara ett tunt skikt av basiskt blykarbonat på ytan. Flera av våra kyrkor hade också blytak, och jag har för mig att Lunds domkyrka har ett sådant.

Även i Stockholm så var på många av byggnaderna där skorstenarnas toppbeslag gjorda av bly, detta berodde på att man fram till 1980-talet eldade med eldningsolja som hade rätt hög svavelhalt. Koppar tålde ibland inte detta utan man lade på blyplåt istället.

Jag har haft diskussioner med miljöpartister om detta men många av dem tror inte på vad man säger. De verkar ju mera rädda för ordet "bly" i tidningen än den faktiska metallen.

Likaså försökte jag diskutera med någon vettvilling om Vätterns skjutfält, att den ammunition som hamnar på bottnen blir antagligen bara liggande där, och löses aldrig upp.

Man ska ju ha hittat antika blyföremål ifrån romartiden som är i relativt gott skick, trots ca 2000 år i jorden.

Vad beträffar gamla och nya skjutvallar så tror jag att det blyet som trots allt löses ut antagligen inte kan vandra speciellt långt, blyjonen är ju en stor jon, och den därmed inte kan diffundera snabbt, det är en termodynamisk omöjlighet att så ska ske..

Det är ju helt riktigt att TetraEtylBly var ett stort problem, det har ju rätt så märkliga egenskaper och förvånansvärt stabilt ämne.

Tryckerier var också en blykälla även om den inte var så värst stor. De äldre sättmaskinerna hade blytyper för djuptryck som byggdes upp som färdiga rader. Faktiskt rätt imponernade att se i verkligheten, de har en imponerande mekanik.

Denna metod att trycka med var bra för stora upplagor, men lite bly följde med i trycksvärtan som hamnade på pappret. Men blyet lösgjordes först ifall pappret brändes upp.

Denna tryckteknik har ju nästan helt ersatts av digital fotosättning plus offset-tryckning. Offset tryckning kan numera trycka flera färger efter varandra, och förstås bilder och annat lull-lull, vilket det gamla djuptrycket med fasta typer inte kan.

Det stämmer inte att blyhagel skulle vara giftiga att svälja, Jag erinrar mig en pojke som svalt en ganska stor blykula men den kom ut oskadd den naturliga vägen, utan synbarlig påverkan på ytan, och pojken företedde inga tecken på förgiftning. OT: Däremot kommer jag ihåg en artikel om ett barn som svalt små magneter men dragit på sig en bukhinneinflammation, Magneterna hade klämt hål på tarmen.

Däremot så vet man att sjöfågel och även andra fåglar sväljer stenar för att hjälpa till att finfördela födan, dessa stenar hålls kvar inne i muskelmagen, tills de är utslitna. Hamnar blyhagel där så kan man påvisa blyförgiftning hos dessa fåglar.


Javisst är det ju ett spännande sätt att använda bioteknik på, men processen blir ändå diffusionsbegränsad, dvs den kan aldrig bli särskilt snabb, pga tungmetallerna är stora tunga joner. Upptaget blir alltså oundvikligen långsamt hos landlevande växter. Snabbare är dock säkert alger och tex musslor. Musslor har tydligen enastående förmåga att ta upp somliga sällsynta grundämnen, tex bla Niob.

Däremot om man har typ en autoklav med några bakterier som klarar en typ 300 - 400 C i temperatur och högt tryck förstås och vatten och någon lämplig redoxreaktion och näringslösning som kan hållas i cirkulation en tid så bör urlakningen bli enastående bra och förhållandevis snabb.

Förutsätter man dessutom ett mycket högt syrgastryck så kan man kanske med någon annan komplexbildare än CN (cyanid-jonen) rent av kunna utvinna guld (Au) och ev platinametallerna ur lågvärdig malm, pga att man med syrgastryckets partialtryck hjälp överskrider guldets redoxpotential.


Ja fast just när det gäller de radioaktiva grundämnena så är de ju tacksamma på det sättet att man kan mäta extremt låga nivåer. Mycket mycket lägre än för de stabila tungmetallernas isotoper. De flesta radioaktiva grundämnen är ju dessutom stora atomer med mycket hög affinitet att binda sig i olika matriser. Polonium i tobak är nog ett löjligt miljöhot sett i det stora perspektivet. Skulle man ge sig fan på att ut och leta Polonium så hittar man nog det lite varstans, men det är ju jättekostsamt att göra stora mätserier så det blir ändå en väldig massa okända variabler vi har i vår miljö ändå.

Vart man än vänder sig så har man hela periodiska systemets alla grundämnen, de finns precis överallt.

Ja jag har varit där och de är otroligt uppfiningsrika i att hantera vatten där, men det är en flödesfråga, är flödet för litet så får man ändå mycket stora problem. Tex stopp och bakteritillväxt, järn/kalkutfällning mm. En fördel är ju förstås att ledningarna behöver inte grävas ner - eftersom det inte finns någon frostrisk.

Men den höga temperaturen (Döda Havet hade tex > + 45 C i somras) ställer till problem med bakterietillväxt osv. I öknen är det så ont om vatten att man bara får typ en halv hink med vatten att tvätta sig med svamp med, det räcker inte att tex tvätta håret med. Att tvätta kläder är inte att tänka på. Efter tre-fyra veckor i öknen så luktar man ungefär som en kamel, dvs rätt illa...

Sätter man sig och skiter direkt på marken så inte är det något problem, i den värmen är bajskorven torr som en klump kattsand efter några timmar och faller ihop som en hög aska när man petar på den. Inga insekter hinner lägga ägg där.

De små reningsverk som nämns i denna tråd är antagligen ingen bra lösning i längden, många försök med små reningsverk i tex stugbyar och liknande har haft stora problem, ett av de största är att belastningen är så ojämn, En stugby drabbades av ett omfattande avloppshaveri pga att den bara användes som mest vid påsken, det hade byggts på en mängd avlagringar som orsakat omfattande stopp., när flödet plötsligt ökade.


Jo det finns platser där man odlar tex ris i bräckt vatten, Tex så har man nyligen hittat tidigare okända rissorter som i Indien, bla Goa, som har högre salttolerans än några andra kända sorter. Provodlingar pågår nu i skrivande stund. Ett trettital nya sorter upptäcktes där för en 5-6 år sedan.

Huruvida de ter sig i förhållande till Arsenikupptag det vet jag inte. Men det är förmodligen angeläget att ta fram sorter som inte kan ta upp Arsenik lika mycket som en del andra sorter gör.

Somliga sorter av tex rödbetor lär ska gå att odla med bräckt vatten, man kan faktiskt använda rödbetor att utvinna tex socker ur.

Det är ju intressant den här iakttagelsen med muskötkulan som legat i hur länge som helst, Min polare fick låna min gamla metalldetektor när han åkte till Afrika och Madagaskar och han hittade faktiskt en muskötkula i vattnet vid stranden på Madagaskar och den såg ut som den var ny, alltså ytan, drygt 1 tum i diameter var den.

Bly är ju en sådan metall som inga koraller eller annat växer på, och man klädde alltså dåtidens träfartyg med blyplåtar ibland, men koppar blev allt smidigare att använda för det ändamålet, Det sades att kopparbeklädningen av fartygen kostade så mycket att det kunde ta upp 1/3 - 1/2 av kostnaden att bygga det. När man regelbundet började segla i isbemängda farvatten så fick man byta till stålplåtar istället.

För fosforåtervinning så skulle jag tro att de anaeroba (syrefria) bottnarna i Östersjön skulle kunna användas, kan man suga upp det slammet, borde man kunna skjutsa ut det som gödning direkt på åkrarna.

Någon sådan här svensk och ev finsk forskargrupp har forskat på fosfor-balansen i Östersjöns bottnar, och det ser väl ut att finnas goda utsikter för agronomisk användbarhet på något sätt.

Förmodligen kan man direkt använda sådant slam att direkt utvinna rent konstgödselfosfor ur. Detsamma gäller alla insjöbottnar. Man måste bara uppfinna ett mudderverk som kan dra upp stora volymer utan att öka turbiditeten alltför mycket. Plus en slags centrifugalseparator för att avvattna slammet. Men sett ur ett energiperspektiv kanske det blir ett dyrt fosfor.

Men å andra sidan så vet vi inte om vi skulle kunna hitta nya stora fyndigheter av fosfor runtom i Världen - Det är ju bara en ytterst liten del av jordklotet som man tagit upp borrprover ur.
Det kan ju finnas fler lättillgängliga fyndigheter på många fler ställen, det vet vi inte.

Man bör bygga jättehelikoptrar som kan lyfta en hel borrigg i ett svep med all utrustning som behövs, och så flyger man ut en typ 10000 sådana i tex Lappland och Sibirien och borrar en jävla massa hål så får vi mera överblick av vad som finns.

Likabra att borra upp Södermalm också så miljöpartisterna får lite gruvor alldeles intill sojalattestugorna

Tack för ditt svar.

Om att svälja blyhagel. För människor är det i princip ofarligt om man inte gör det varje dag. Det är skillnad med fåglar som plockar i sig sådana från grunt vatten. Det hamnar i deras muskelmage tillsammans med stenar, för de använder små stenar för att mala ned maten. Nu kommer blyhaglen ligga kvar länge i magen och gnuggas mot småsten och finfördelas så att den reaktiva ytan blir stor och ytskiktet också nöts av hela tiden och kan reagera med saltsyran i magen eller andra ämnen. Så förbud mot blyhagel vid våtmarker och andra grunda vattenområden är säkert befogat för att skydda fåglarna.

Kanske ngt. off-topic, men jag varnar den som gjuter saker av bly. Har man inte bra utsug eller arbetar utomhus, är det synnerligen ohälsosamt, för blyångorna är skadliga när de kommer ned i lungornas sura/oxiderande miljö. Och så bör man helst inte lägga in snus med blysvärtade fingrar heller. Det gör inget enstaka gånger, men det ackumuleras. Man dör ju inte av en enda cigarett heller.

Ett sätt att bli av med rötslammet om man just nu inte vill lägga det på åkrar eller bränna det, det skulle kunna vara att lägga det på skogsmark som är näringsfattig. Det går att analysera marken och rötslammet först, så ser man om det tillför oönskade metaller i skadlig mängd. Det bör ske i samband med plantering.

Om urlakning från åkrar till vattendrag, oavsett om åkrarna är gödslade men ammoniumnitrat eller koskit.

Ett intressant faktum är att 1/3 av världens befolkning är helt beroende av användning av konstgödsel för sin levnad, även om all tillgänglig naturlig gödsel redan används. Inte så lätt att avstå ifrån kanske.

Det stora problemet är att åkrarna ofta sträcker sig hela vägen fram till stranden. Fanns det en ridå av naturlig vegetation av tillräcklig bredd, skulle problemet minimeras. Med moderna metoder, så kan man även dosera näringsämnena bättre. Jag menar att stora framsteg har gjorts på senare tid.

Inte vet jag, krav på rening av industrier som hanterar tungmetaller finns ju redan idag. Jag är som sagt var lite skum på att de tungmetallerna som finns i rötslam har ett annat ursprung än ifrån industrier. Tex ifrån rörledningarna själva. Vi vet också att det inte var så längesedan man slutade med bly i bensinen - Och dessa blypartiklar måste tagit vägen någonstans, och förmodligen sköljs ner med regnvattnet i avloppsbrunnarna etc. Asfalten som ligger på våra gator har också den antagligen en hel del tungmetaller i sig, tex Vanadin vet man att det finns i asfalt. Men Vanadin är knappast skadlig. Efterhand som asfalten åldras och autooxideras av tex solljus och ozon och syre så bör ju dessa tungmetaller att komma i rullning.


Tack för ett mycket insiktsfullt och bra svar, ja vi kan nog anta att detta är riktigt, och mycket möjligt att det är orsaken till höga blyhalter hos fåglarna - Men finns det verkligen sjöfåglar där man faktiskt hittat blyhagel i magen ?

Om jag nu inte är felunderrättad så brukar de ju välja en viss storlek på stenen de plickar i sig, Tittar man tex på höns så duger inte de minsta stenarna utan de plockar i sig sånt som är typ 5-6 mm och större,
När stenarna nötts ner så bajsas de ju ut den vanliga vägen.

Och blyhagel är ju vanligen mindre än dessa 5-6 mm. Dessutom så bör de ju sjunka ner i dyn på en gång.

För övrigt så är jag ju en aning fundersam på denna fråga. Historiskt sett så har ju det allra mesta av blyet kommit ifrån bensindrivna fordon genom att bensinen var blyad.
Detta upphörde väl helt på början av 1990-talet. Jakt med hagelvapen har ju inte spridit så mycket bly i jämförelse, ids inte kolla siffrorna.

Så min fundering är om näringskedjan har anrikat detta bly någonstans så att sjöfåglar/rovfåglar blir extra utsatta ?

Bly är ett sådant grundämne att dess kemiska rörlighet vanligen är mycket låg, det är bland de allra tyngsta jonerna. I varma vulkaniska källor så förekommer det dock mycket frekvent.


Ja precis, de mest utsatta är ju dem som arbetar på blybatterifabrikerna.

Jag skulle nog inte ta för givet att bly har särskilt stor förmåga att avdunsta ifrån en smälta. Ångtrycket av blyångor ovanför en blysmälta måste rimligtvis vara mycket lägre än ovanför tex en kvicksilveryta.

Däremot när man gjuter bly så kan det sprätta och det verkar som att det då och då bildas pyttesmå blykorn, och visst kan man råka få ner sådana i lungorna. Det mesta som hamnar i lungorna hamnar i slemmet som harklas upp, och sväljs och hamnar i magen till slut. Men händerna är nog den vanliga inkörsporten till att få det i kroppen.

Kort sagt så har bly bara ett ångtryck av 10^-7 atm vid normal smälttemperatur och vet inte vad det blir omräknat i mg/m3 men det måste ju rimligtvis handla om löjligt små mängder. Ångtrycksdiagram här:
https://www.powerstream.com/z/vapor-press1-big.png

Diskussion om smältning av bly till kulor finns på amerikanska vapenforum. De anser inte att ångorna skulle vara ett större problem.

De enda hantverkare som hanterar rätt mycket bly om dagen är däckverkstäderna, varje hjulbalansering man gör så brukar man regelmässigt byta motvikterna mot nya. Dessa motvikter är gjorda av bly. Varför gör man det då ? Jo det är i regel allra bäst för balanseringen att plocka av alla de gamla vikterna först och sätta på nya. De nya vikterna har bättre spänst i klämmorna. De gamla vikternas klämmor blir "trötta" med tiden.

Jag vågar påstå att ganska mycket bly sprids varje år i naturen genom att dessa vikter lossnar. Men i likhet med muskötkulan som Knivur-273 nämner så har de antagligen en mycket marginell inverkan på naturen annat än ytterst lokalt


Jag vet ej om metaller skulle vara ett problem i skogsmarken, Det finns ju redan en uppsjö av metaller i skogsmark, eftersom vi har den berggrund som vi har. Nu är ju de flesta "låsta" i mineralerna och cirkulerar ju inte.
Det är ju klart att om man plockar svamp, blåbär, hallon och lingon så kan ju rötslammets metaller hamna i dessa.

Om rötslammets metaller skulle mineraliseras så tar det ju vanligen mycket lång tid.

Egentligen är jag väl generellt inte för någon slags skogsgödsling överhuvudtaget. Det verkar ju som att skogen klarar sig ändå med sina djupa rotsystem. Och skulle man gödsla så hamnar väl huvuddelen av den näringen i undervegetationen. En del studier har ju visat att man måste gödsla under lång lång tid, för att det ska bli markerad tillväxt, men i och med att skogen tar så lång tid på sig att bli färdigvuxen, så verkar det inte spela mycket roll.

Tillväxten hos skogen beror framförallt på om sommaren blir torr eller inte och även tex om hösten blir lite längre och varmare än vanligt. Att växtsäsongen blir en aning längre har tydligen betydelse