2012-08-08, 14:37
#1
Jag bor med min fru på en ganska stor gård utanför stan.
Vi har alltid haft gott om utrymme och egentligen mer boyta och tomt än vi hade användning för.
Därför var det självklart att ställa upp för en gammal vän som precis skiljt sig och dessutom hamnat i ekonomisk knipa.
I början var det tänkt som en temporär lösning men med tiden har det uppstått problem som blivit alltmer oroväckande.
Efter några månader lät jag även min väns bror och hans fästmö flytta in eftersom de var "mellan två lägenheter". De har tre barn i förskoleåldern och vi hade inte hjärta att hänvisa dom till socialen eller annat hjälpboende.
Inte långt efteråt kom fästmöns föräldrar på ett besök som skulle vara en helg men har nu pågått i över ett år!!!
Deras två vuxna barn som tidigare var utflugna har nu flyttat hem till oss och den ena familjen bor i vår husvagn på tomten och de andra tre personerna bor i garaget som jag och frugan hjälpligt möblerat om för att det ska vara någorlunda trivsamt.
Eftersom vi står för alla kostnader som mat, kläder, husrum, el, vatten, försäkringar, de använder jämnt bilen etc etc har vår ekonomi blivit katastrofal och vi har tvingats låna på huset två gånger de senaste 6 månaderna. Förhållandet mellan mig och frugan har blivit minst sagt ansträngt på grund av alla problem som uppstår.
Så plötsligt igår får jag på omvägar höra från en vän som sitter i kommunstyrelsen på orten att två av våra inneboende har varit uppe och talat med en kontaktperson socialnämnden och hört sig för om de kan få igenom en tvångsförvaltning av mitt hus. Med hänvisning av att de har barn och därför är i större behov av huset än jag och min fru.
När jag konfronterade min vän så erkände han till slut och sa att det inte var tänkt att gå såhär från början men att det antagligen blir den bästa lösningen.
Vidare lovar han dyrt och heligt att om de får rätten av myndigheterna att överta vårat hem så lär det förmodligen alltid finnas en plats åt oss där. Eventuellt kommer de bygga en friggebod, modell större som vi kan flytta in i.
Jag känner mig väldigt kränkt, lurad, överkörd, förd bakom ljuset, som en riktig idiot som låtit mig luras och duperas av dessa människor.
Hade de måntro redan planerat detta från första början?
Mår så dåligt av allt det här. Finns det något att göra åt saken?
TL;DR - Några "vänner" flyttade in hos oss, de blev allt fler och nu försöker de vräka mig och min fru.
Vi har alltid haft gott om utrymme och egentligen mer boyta och tomt än vi hade användning för.
Därför var det självklart att ställa upp för en gammal vän som precis skiljt sig och dessutom hamnat i ekonomisk knipa.
I början var det tänkt som en temporär lösning men med tiden har det uppstått problem som blivit alltmer oroväckande.
Efter några månader lät jag även min väns bror och hans fästmö flytta in eftersom de var "mellan två lägenheter". De har tre barn i förskoleåldern och vi hade inte hjärta att hänvisa dom till socialen eller annat hjälpboende.
Inte långt efteråt kom fästmöns föräldrar på ett besök som skulle vara en helg men har nu pågått i över ett år!!!
Deras två vuxna barn som tidigare var utflugna har nu flyttat hem till oss och den ena familjen bor i vår husvagn på tomten och de andra tre personerna bor i garaget som jag och frugan hjälpligt möblerat om för att det ska vara någorlunda trivsamt.
Eftersom vi står för alla kostnader som mat, kläder, husrum, el, vatten, försäkringar, de använder jämnt bilen etc etc har vår ekonomi blivit katastrofal och vi har tvingats låna på huset två gånger de senaste 6 månaderna. Förhållandet mellan mig och frugan har blivit minst sagt ansträngt på grund av alla problem som uppstår.
Så plötsligt igår får jag på omvägar höra från en vän som sitter i kommunstyrelsen på orten att två av våra inneboende har varit uppe och talat med en kontaktperson socialnämnden och hört sig för om de kan få igenom en tvångsförvaltning av mitt hus. Med hänvisning av att de har barn och därför är i större behov av huset än jag och min fru.
När jag konfronterade min vän så erkände han till slut och sa att det inte var tänkt att gå såhär från början men att det antagligen blir den bästa lösningen.
Vidare lovar han dyrt och heligt att om de får rätten av myndigheterna att överta vårat hem så lär det förmodligen alltid finnas en plats åt oss där. Eventuellt kommer de bygga en friggebod, modell större som vi kan flytta in i.
Jag känner mig väldigt kränkt, lurad, överkörd, förd bakom ljuset, som en riktig idiot som låtit mig luras och duperas av dessa människor.
Hade de måntro redan planerat detta från första början?
Mår så dåligt av allt det här. Finns det något att göra åt saken?
TL;DR - Några "vänner" flyttade in hos oss, de blev allt fler och nu försöker de vräka mig och min fru.
Något är lurt