Austro-Keynesianism!? Andra ekonomiska skolor mm

Tog och kollade in econlog och såg följande

http://econlog.econlib.org/archives/...-keynesia.html

Jag är ingen ekonom och skulle inte säga att jag placerar mig i något särskilt ekonomiskt fack, och är väldigt tveksam till ganska mycket av den (lilla) ekonomi jag läser. Men många libertarianer är österrikare. Vad är hönan och vad är ägget förövrigt? Och hur vanligt är det att vara libertarian och inte vara österrikare? Tex Bryan Caplan är ju inte österrikare, men är trots det anka. (Han håller förövrigt på och skriver på en bok "free-market keynesianism" vilket jag ser fram emot att läsa.)

Är det inte lite vanskligt att en ideologi är så tätt förknippad med en viss ekonomisk skola? Österrikarna kan ju ha fel. Vore det inte vettigt att ha argument specifikt för vissa ekonomiska skolor? Dvs ta en skolas slutsatser som givna och argumentera för frihet så långt det går. Eller ska man helt enkelt köra på argument oberoende av ekonomiska skolor (dvs inte köra med kalkyleringsproblemet tex)?

Det är nog svårt att vara österrikare och vara för alltför många statliga interventioner, när så mycket av det österrikiska fokuset ligger på att beskriva problemen av att skapa politik som är (på något plan) positiv, eller i de metodologiska svårigheterna att kunna veta om en politik lyckats eller inte. Så, för den som börjar läsa ekonomi och läser österrikiska böcker lär libertarianismen vara en ganska given slutsats. Men, de flesta, gissar jag, börjar inte läsa ekonomi och av en slump får tag på Kirzner, Mises eller Rothbard, utan man börjar väl läsa det för att man är intresserad av libertarianism. Så hönan är...libertarianism. Förutom för några få ekonomistudenter.

Jag håller med om att man, i en argumentation, bör visa på hur andras antaganden (eller teorier) inte nödvändigtvis leder till statlig intervention. Det neoklassiska ramverket exempelvis, tas ofta som argument för en stat (externaliteter och sådant), men etatisterna glömmer att kika på statens externaliteter (som exempel). Eller att avvikelser från en perfekt marknad skulle direkt ge argument för en intervention. Det är ju enklare än att gå in på frågan om deras antaganden eller teorier stämmer från första början.


Libertarianismen är även rätt förknippad med chicago-skolan och public choice-skolan (som kanske är 60% chicago och 10-20% österrikisk, det är ingen huvudskola), eller, det finns många frihetliga argument som kommer därifrån. Så, det finns ingen sådan risk och även inom varje skola har du några olika spår (inte alla i österrikiska skolan är praxeologer, och de som verkar forska numera är väldigt historiskt inriktade, och en del använder vissa datorsimuleringar och tester i vad de skriver om). Så, skolan är inte monolitisk och libertarianismen bygger, ekonomiskt, på många andra ekonomers bidrag.

Det viktiga, som jag ser det, är att vara medveten om varje skolas blinda fläckar och förutfattade idéer om sanning och metodologi. Sedan får man väl själv se vad som verkar stämma i ekonomiska frågor, och, egentligen, därefter se om man fortfarande tycker att ens politik är vettig. Rent filosofiskt borde man ha kommit fram till ett ekonomiskt perspektiv innan man börjar fundera på moraliska och politiska frågor.

Ekonomi är en objektiv vetenskap, kritisera gärna Mises på sakliga grunder!
Libertarianism är en moralisk värdering
Det är föga förvånande att libertarianer använder ekonomisk vetenskap (alltså Mises) för att värdera vilka ekonomiska beslut som får konsekvenser som är goda respektive onda, enligt den libertarianska moralen om att varje människa har rätt att leva i frihet från andras tvång.

Använder inte socialister gravitationsteorin när de försöker sätta sig ned? Är inte det en fara att de alla är så envist likriktade att alla socialister alltid bara använder en enda teori i det avseendet?


Och vilken värdelöst jävla pladder (som du länkat till)!

Centralbankerna är inte den enda källan till "instabilitet" i en ekonomi. Men eftersom hälften av alla varor i en ekonomi är pengar, de utgör ju hälften av varje transaktion, så är centralbanken den enda slags institution som systematiskt kan påverka en hel ekonomi och skapa konjunkturcykler. All "instabilitet" som vi alla vanliga människor orsakar när vi fattar alla våra tusentals beslut, kan omöjligen innehålla några systematiska störningar, de uttrycker mest bara våra individuella prioritering om vad att göra härnäst och längre fram i tiden.

När utbudet av pengar dikteras av bara en enda individ (centralbankschefen som ju skapar alla pengar och dikterar vad räntan måste vara), så blir halva ekonomin kaotiskt beroende av den individens psykologi. När pengar skapas av alla, i den mån man investerar i guldbrytning, så blir penningutbutet och räntan däremot extremt stabilt. En uranatom kan falla sönder om en mikrosekund eller om en miljard år. Ingen vet. Men om du har ett gram uran, så kan du använda sönderfallsfrekvensen så exakt som den exaktaste ur som finns här i världen.

Hayeks verk är kanske ännu tydligare än Mises i det avseendet, att han poängterar att information är distribuerad. Ett distribuerat system kan inte centraliseras. "Psykologi" är ett spöka som socialsiterna kommer dragandes med för att försöka använda failet med sin centralisering som argument mot att individer ska tillåtas leva i frihet. För enligt socialisterna (alltså keyensianerna) är "psykologin" ett centralspöke som styr varje individs handlingar hela tiden.

VERKLIGEN!?
Ge gärna nån källa eller exempel på det absurda påståendet!!!

Då är de historiker, den österrikiska skolan handlar inte om historia, utan tvärtom om ekonomi.

Ja, det är väl möjligt att använda simuleringar. Men inte "istället"! Praxeologin är en logisk julgran som man kan lägga empiriska (eller simulerade) data i. Men utan praxeologi så är man inte österrikare. Då är man bara statistiker eller simulant.

Det var kanske dåligt formulerat, menade att det finns de som använder sig av empiriska tester för att kolla sin teori. Var i en artikel där någon från den senare generationen argumenterade för att det var legitimt, minns inte var den är.

Skulle vara intressant om man någon gång fick höra från t.ex en socialliberal ekonomistudent som anser sig vara österrikare. Det är ju fullt möjligt i teorin, det finns inget i den österrikiska teorin som omöjliggör ett samhälle med total näringsfrihet, inget valutamonopol och ett grundläggande skyddsnät. Finns det kanske en motvilja bland högutbildade ekonomer att befatta sig med en skola som utgår från simpla principer som "alla" kan förstå efter relativt korta egna studier på Youtube och Wikipedia, när man själv har ägnat flera år åt att traggla sig igenom makroekonomisk teori?

Caplans kommande bok låter också rätt intressant, ser fram emot den!

Ser för övrigt inte hur det finns någon motsättning mellan att använda sig av empirisk bevisföring och praxeologi samtidigt. Däremot så kan jag svårligen förstå hur man kan vara österrikare om man inte också är praxeolog.

Jag tror väldigt få kommer i kontakt med den österrikiska skolan som inte är libertarianer. Jag började studera nationalekonomi innan jag var "riktig" libertarian, ens av den minarkistiska varianten. Men det var först när jag blev mer intresserad av politisk filosofi som jag började läsa Mises och Rothbard m.fl. Jag skulle inte heller kalla mig österrikare, främst av den anledningen att de österrikiska ekonomiska teorier som faktiskt stämmer mycket väl får plats inom ramen för nyklassisk mikroekonomi. Det finns inte tillräckligt mycket som särskiljer den för att berättiga dess ställning som en egen mikroekonomisk skola. När det kommer till makroekonomi så kan man med rätta tala om olika skolor, främst för att det i högre utsträckning handlar om gissningar, byggda på lösa grunder. Jag tror mycket väl att de ekonomiska samband som bygger upp den österrikiska konjunkturcykelteorin finns. Men kan de förklara de ekonomiska upp- och nergångarna vi ser lite då och då? Vet inte, kanske.

För att svara på din frågeställning så finns det definitivt en fara med att en ekonomisk skola blir för tätt kopplad till en politisk filosofi. Det kan vara negativt för vetenskapen, om nationalekonomer drivs av politiska motiv. Och om det påvisas ett hål i den ekonomiska skolan så kan det användas för att motbevisa även den politiska filosofin. Och tvärt om, mer politiskt lagda personer utan större förståelse för det ekonomiska kan bli defensiva och otrevliga när någon ifrågasätter olika ekonomiska teorier som "deras" ekonomer ställer sig bakom. Men över lag tror jag det mest är positivt, eftersom det uppmuntrar många till att lära sig mer om ekonomisk teori. Även om den ekonomiska teorin samtidigt då kommer att tendera reduceras till politiska slagord som lätt kan spridas över internet i bilder på katter. Det leder också definitivt till att libertarianer avstår från att lära sig ekonomisk teori av övriga skolor och bygger hela sin kunskap om dem på halmgubbar som de läst någonstans på mises.org.

De flesta ekonomiska skolor är kopplade med politiska åskådningar, och beroende på vilka antaganden ekonomer gör kommer de tro olika saker. Är man exempelvis totalt ointresserad av hur effektivt en stat kan genomföra de högst teoretiska planerna Keynes lägger fram kommer man nog vara väldigt för statliga involvering. Är man intresserad av markandsproblem som sker i marknaden men inte i politiken, då kommer man nog vara väldigt för att staten lägger sig i. Tar man dock och kastar bort dessa, väldigt vanliga antaganden, och undersöker huruvida staten har en möjlighet att lägga sig i för att skapa positiva resultat, då kommer man till en helt annorlunda slutsats.

Jag förstår exempelvis inte vad någon säger när de anser att demokrati är en lösning på ett problem som vi idag har problem med. Vi har demokrati och det är inte löst, uppenbarligen inte. Eller när någon förespråkar att staten ska genomföra bra regler för bra standardisering, som om de ens vet vad bra är, som om jag ens vet det, som om det finns någon som kan göra en sådan bedömning, som om det ens går att veta. Att låta de mest rörliga beståndsdelarna och det viktigaste, implementationen, vara en orörd variabel i det man undersöker, är för mig urkorkat.


Jag blev libertarian för att jag kom i kontakt med österikiska skolan. Jag diskuterade finanskrisen, samt även uppfarten till den, och jag fann att de vedertagna förklaringarna var något absurda och blev pekad i riktningen av mises.org ganska ofta. Med ett öppet sinne var det svårt att blunda för att dessa förklaringar hade mer tyngd.

Jag skulle väl dock säga att jag är mer inne på public choice-skolan idag än en ren österikare.

Caplan själv gissar (om antalet ekonomer förvisso):

"A corollary of my respect for the Austrians is my belief that their movement is wasting precious libertarian human capital. Perhaps half of all hard-core libertarian economists are Austrians. If I'm right that they're (largely) wrong, we libertarian economists are engaging the mainstream with one arm tied behind our backs. Strategically speaking, the purpose of my anti-Austrian writings is to convince them to reallocate their human capital in more productive directions. If I didn't think the Austrians had a lot of potential, I wouldn't be trying to convert them."

Med tanke på att i princip ingeting följer från Österrikarnas grundläggande truismer och all substans kommer från separata antagande av samma typ som alla ekonomer använder, så går det troligen utmärkt att vara Österrikare i det att man accepterar dessa substantiella antagande och dess påstådda implikationer, samtidigt som man anser att praxeologin som sådan mest är innehållslöst fluff.

Den nästan automatiska kopplingen mellan att förstå ekonomin praxeologiskt, och att vara libertarian, är bara ett uttryck för det praxeologiska axiomet att en människa handlar för att eftersträva goda resultat. Logiken bevisar ju hur tvång skadar. Människor vill intuitivt få det bättre. I den mån en människa klarar av att agera rationellt och har sann information, så ser denne till att inte få det sämre, alltså förespråkar libertarianism.

Om jag ändå ska försöka ta det absurda konceptet om praxeologisk socialism på allvar, så kan jag sträcka mig så långt som till minarkism, som kontrast till anarkism. Skillnaden består i huruvida tvång kan göras till en marknadstjänst eller inte. Som minarkist menar jag att så inte är fallet, medan anarkister menar att bestraffning är en sak som man handlar med på en marknad, alltså något som brottsling och brottsoffer alltid kommer överens om ömsesidigt frivilligt. Och det är ju en ganska enkel frågeställning som man skulle kunna utreda en gång för alla praxeologiskt. När två parters intressen är motsatta, så sker ju, utan tvång, ingen transaktion. Om en sån transaktion (då ett straff) ändå ska verkställas, så krävs tvång mot ena partens vilja. Man kan ju värdera hur man vill huruvida brott ska bestraffas eller inte, men kommer inte ifrån logiken om hur det i så fall måste gå till, och att marknad inte är tillämplig där.

Liksom Jrgen satt jag förresten av ett par makroekonomiska kurser (jag skydde instinktivt ämnet som pesten men en del var obligatoriskt) utan att höra talas om nånting österrikiskt. Jag höll redan då på ytan med många saker som en libertarian förespråkar, men bara av utilitaristiska skäl. Först efter min utbildning lärde jag mig nånting om vad sånt som pengar, inflation, kapital och konjunkturcykel är. Högskolornas makrokurser är en attrapp utan seriösa anspråk på att beröra de fenomenen. Numera tror jag att varje student med lite intresse för sitt ämne, inte kan undvika österrikarna, vilket är helt fenomenalt! En bra idé är en magnet som skiljer stålflisorna från sågspånet (iofs ett citat av en berömd tysk diktator, men har var ju ibland en fyndig talare)

Det är som att säga att ingenting följer av logiken. Om A så B, nu A, alltså B. Det betyder ju ingenting, förrän man låter A och B representera någonting av relevans för det man resonerar om. Poängen är att de praxeologiska axiomen är självklara, medan de idag etablerade makroekonomiska teoriernas premisser är självmotsägelser (eller irrelevanta kopior av termodynamiken).

Det här är en felaktig bild av hur det skulle fungera. I själva verket fungerar anarkokapitalism på så sätt att om någon bryter mot en lag och vägrar inställa sig till någon domstol, så förhandlar man, som drabbad, med alla andra säkerhetsfirmor (DROs) om vilka bevis de kräver för att de inte skall betrakta min bestraffning av den här brottslingen som i sig olaglig. (Ifall man bara tar någons pengar, även om man är övertygad på rätt grund att denne stulit från en själv, så betraktar alla andra det som ett brott.) Vad som köps och säljs på marknaden är alltså rättvisetjänster för den som vill bestraffa någon, i en miljö där bestraffningen måste ha tillräckligt mycket stöd från alla andra för att den skall kunna genomföras.

Vilket är en premiss om att ett slags kollektivistiskt fenomen har en vilja och ingriper med sin handling, på ett sätt som helt saknar stöd inom praxeologin. INDIVIDER vill och handlar. "Miljö". Använd inte det diffusordet, tack!