Hur upptäckte utomjordingar jorden?

Du börjar nysta i fel ände. Först bör vi väl försöka bekräfta att det faktiskt FINNS utomjordingar. Därefter kan vi börja fundera på om de har upptäckt oss, och DÄREFTER hur.

Det finns hur mycket bevis som helst som tyder på att utomjordingar är och har varit här länge. Problemet är att vanligt folk eller vetenskapsmän inte ens kan ta i det med tång. Eller ni skeptiker.. Allt avfärdas som trams, pseudovetenskap, flum, fantasier, osv.. Det är sorgligt att sensationsprogram som Ancient Aliens är de enda som lyfter de här frågorna.. Och då blir det billig tv av det. Billig tv är ju synonymt med lögner, hittepå och flum. Enligt er logik är billig tv = allt måste vara falskt.

Den dagen universiteten får en akademisk institution med doktorander som studerar de här frågorna, oj vad ni kommer vända kappan efter vinden! Er tilltro till myndigheter och vetenskapliga institutioner är skrämmande naiv..
Men strunt samma, nu ska vi inte diskutera bevis i den här tråden. Men är ni så okunniga om ämnet att ni ger er in i en diskussion, utan att ha någon som helst aning om vad vi diskuterar, och gapar och skriker att det inte finns några bevis... ja då kan man inte annat än ge er en stor

Vad förväntar ni er? Ska jag ge mig in i en diskussion om knyppling och gapa och skrika om att det inte alls finns något som tyder på att korsstygn och överlappning är effektivast vid broderi? Vad tycker ni tanterna i syjuntan borde göra? Jo, be mig ta reda på saker innan jag ens öppnar käften..

Varsågoda, skapa era egna trådar om pyramider, ancient aliens, bevis för utomjordisk närvaro, kärnvapen, konstiga ljus i himlen ja vad ni vill. Men här inne snackar vi om hur utomjordingarna ens lyckades lokalisera oss. Jag förväntar mig inte att ni ska veta det. Men vi kan länka till olika sorters forskning, kanaliseringar, historiska fynd, stjärnkartor, sekretessbelagda dokument, allt möjligt som kan ge en hint om hur det gick till. Givetvis får man spekulera, föra fram teorier och lägga ihop pusselbitarna.



Edit: Som en historisk referens kan vi blicka tillbaka på medeltidens (1200-1500 talet) astronomi. Där var inte astronomin en vetenskaplig vetenskap i den bemärkelsen att den frodades på universiteten. Det var förvisso begåvade människor som sysslade med det, men likväl var det "flum", "underground" och skit, betraktat av dåtidens statsapparater och maktelit. Vanligt folk var helt övertygade om att Gud skapade hela kalaset, jorden var i mitten av pitten och dylika felaktigheter, detta ivrigt påhejat av en stark kyrka med monopol på högre bildning samt läs och skrivkunskap.

Det sorgliga med er skeptiker (inte alla, men många!) är att hade ni levt i Europa för 600 år sedan hade ni tyckt att dåtidens astronomer var knäppgökar med sina absurda upptäckter. Historien upprepar sig, ulven byter kläder, människor totalt övertygade om sin egen förträfflighet och världsuppfattning gör allt för att avfärda andras. Inte en enda gång har jag hört en skeptiker artigt fråga: "Intressant teori du har, kan du berätta mer? Jag vill gärna höra."
Istället går ni på mot-offensiv direkt. Förlöjligar, hånar eller dunkar böcker i huvudet på oss i ett desperat försök att stärka er egen övertygelse.

Om 600 år är det NI som var de stora förlorarna i historien. Det var NI som försökte stoppa framstegen. Det var NI som försökte stoppa sanningen från att komma fram. Det var NI som hade den felaktiga världsbilden. Hämnd ljuva hämnd....

Fortfarande så att det inte finns bevis för utomjordiskt liv. Men jag kan väl bjussa på ett hugskott: Vid längre spektrografiska analyser av Jordens atmsofär så upptäckte utomjordlingarna dess sammansättning ändrades. Förmodligen var det intelligent liv som hade börjat förorena atmosfären. (Det är dock inte samma sak som att de faktiskt åkte hit, än mindre lade sig i.)

Jag tycker mig känna igen att en sådan hypotes har florerat på nätet någon gång för sådär ett år sedan. Den presenterar i alla fall något som är möjligt att mäta på ljusårs avstånd.

Hur är det då med atombomber? De första atombomberna var i storleksordningen 20 kt. (1 kt motsvarar energin i 1000 ton TNT=trinitrotoluen). 1 kt~4,2 TJ (terajoule) -->c:a 100 TJ för de tidiga atombomberna. Själva kärnreaktionen rörde sig om mikrosekunder men pga lite studsande av fotoner inom bomben varade strålningsemissionen i storleksordningen 1-2 sek. Säg 1 s så har vi effekten Q/t=100 TW (terawatt) eller 10^14 W, inga fingar i smeten där.

Hur står detta sig mot solen då? Solens utstrålade effekt är 3,839×10^26 W. Solens effekt är alltså ungefär fyra biljoner gånger större än de tidiga atombomberna. Fyra miljoner miljoner gånger!

Även om man skulle vara väldigt välvillig och bara mäta tiden för själva kärnklyvningen i en atombomb som var i mikrosekundintervallet så har vi ändå att solen är fyra miljoner gånger starkare i varje ögonblick.

Går detta att urskilja för en fjärran observatör? Jag tror inte det, inte rent intensitetsmässigt, möjligen om atombomben sänder ut ett annat spektrum än solen men åter så är det myggstick i förhållande till vår goa varma stjärna.

Har observatörerna däremot hängt i jordens närhet en längre tid blir det en helt annan femma men då hade de ju säkert upptäckt oss om vi så försökte gömma oss.

Jag har för mig att Tsar Bomba hade en effekt som för en kort tid var hela 0,85% av Solens. Den elektromagnetiska pulsen då? Dessutom så borde väl de nattetida brandbombningarna av Tyskland och Japan under kriget ge effekt också. Kärnvapentestet Starfish Prime på 400 km höjd borde vara relativt lätt att upptäcka. Spektrografi kan även användas för att upptäcka liv som sådant. För vissa gaser är så instabila att de kräver tillförsel från liv, t.ex. metan från kofisar.

Jo Tsar Bomba var ju gigantiskt mycket fetare men nu spekulerades det om att våra interstellära vänner fick upp ögonen för oss redan efter de första atombomberna som var mycket mindre. EMP vete katten, bränner man av bomben på normal höjd så får man ju inte någon sådan som märks särskilt lång från detonationspunkten. Ska man få rejäl EMP så gäller det att smälla bomben mycket högt upp i atmosfären. Smäller man den utanför atmosfären blir det ingen stark puls heller. Lagom är bäst där.

Kanske röntgenstrålningen från Starfish Prime skulle kunna uppfattas på långt håll som något onormalt fast jag tror även den drunknar i bruset från solen. Det hela hänger väl på vilken vinkelprecision observatören har i sin utrustning.