2012-08-03, 23:48
#1
Cannabis, ganska mycket (hade inte mycket erfarenhet heller) men har ingen aning om hur mycket.
Allting började med att jag hade varit nere på chris med några kamrater, vi hade köpt ganska mycket röka och rökte lite för mycket också. Så tiden efter var man lite seg på cannabis (kan tillägga att det är var en riktigt tung indica-blandning (white)) och då jag bara hade köpt liknande så blev det lite meh, man var helt enkelt inte sugen på att röka egentligen.
Några veckor senare med sporadiskt rökande av mindre mängder händer det att jag är ensam hemma och har väldigt tråkigt en morgon. Så, jag bestämmer mig för att spendera den med mary jane. Jag menar, det lär nog inte bli som förra gången, och det kanske blir gammalt om det ligger för länge. Det var ju inte jättebilligt heller, så vafan. Går direkt till mitt sovrum (kan tillägga att jag går omkring i morronrock klockan 12 på förmiddagen, det är så det ska vara) och rotar fram bongen. Häller i lite fräscht vatten och tänker "detta ska nog bli najs". Har laddat upp med lite filmer, finns mat att laga i kylskåpet eftersom att det säkert är jättelätt att laga mat stukad och börjar bli lite förväntansfull. Sagt och gjort, en rejäl hög white zombie läggs ner i koppen, packas lite lätt och jag för tändaren mot koppen. Andas ut och drar in en ansenlig mängd rök. Det känns att det är riktigt starkt, börjar småhosta men lyckas hålla det nere med ren viljestyrka och fortsätter att dra in. Tillslut känner jag att jag inte kan mer och tömmer bongen, är nu uppblåst till min fulla kapacitet. När jag har andats ut hostar jag några gånger och tänker satans vad det var starkt. Innan jag har hunnit avsluta tanken om vatten ser jag att koppen fortfarande ryker och tänker både att mitt rum inte borde lukta maja och att magi försvinner upp till mössen som jag antar bor över taket. Så jag torkar bort en tår och upprepar, men denna gång känner jag en extremt torr och skarp känsla i halsen, detta uppskattar den inte. När bongen är tömd försöker jag så gott jag kan hålla inne röken samtidigt som hela min kropp försöker att hosta. På något jävla sätt lyckas jag hålla inne det, och hostar ut det ut genom fönstret.
Nu tror jag mig känna lite effekt från den första hitten, lite pirrande i kroppen. Sätter mig ner (jag brukar inte känna indica-rus om jag inte sitter ner/slappnar av) lite och knapprar på datorn. Börjar bli torr i halsen, så jag kommer på tanken att gå ut till köket för att dricka lite vatten. När jag vänder mig om så ser jag att jag har lämnat både maja och bong på skrivbordet, det packas ner och göms snabbt. Nu har jag helt glömt bort vattnet, men kännar mig väldigt hungrig då jag inte ätit någon frukost än ens. Så jag går ut i köket, drar fram en stekpanna och synar kylskåpet. Hmm... där ruvar lite bacon och några ägg, det blir nog gott som synden själv. Ställer mig och börja steka lite och njuter lite av pirrandet i kroppen, ruset har börjat komma igång nu och sprider ett riktigt skön känsla i kroppen. Har förövrigt ett par hörlurar och telefonen med mig, så jag lyssnar på musik medans jag lagar mat. Mitt i lagandet så kommer det. Det är som om någon har slagit till mig bakifrån med ett baseboll-trä, det svartnar helt enkelt för ögonen. Jag lyckas få tag i diskbänken och vilar huvudet mot den och tänker "fan, det här går inte" så jag stänger av stekpannan och går ut och lägger mig i soffan istället. Kan säkert fortsätta steka maten sen, om inte så bryr jag mig inte längre.
Här ligger jag i vad som känns i en evighet, med en väldigt tung känsla av illamående i magen. Jag sover inte, men jag kan inte göra annat än att blunda och ser ett mönster från min barndom. Den sköna känslan från innan är kvar, men är så intensiv att jag finner den extremt obehaglig och vill bara att det ska sluta. Jag vet att jag tänker "nu vet jag hur folk som tror sig ha tagit en överdos CB känner sig" och nojjar om CB:t var preppat med nåt annat, visst fan knastrade det lite när jag rökte det? Så ligger jag i en stund som känns som en evighet, börjar fundera på hur man själv beter sig och om jag kanske har fått en psykos? Därefter följer en feberaktig slinga av mina tankar om vad psykos innebär, mitt hjärta slår i 180 känns det som och jag känner mig väldigt speedad samtidigt som jag mår väldigt illa. Några gånger lyckas jag övertala mig att jag inte mår illa, och då försvinner den, men så kommer den tillbaka när jag börjar tänka på den. Jag börjar tänka "visst fan har man fått en psykos", och gick igenom hur jag beter mig och vem jag är som person.
Det är här det ordentligt obehagliga börjar, när jag tänker på hur man har hanterat relationer och behandlat vissa människor kommer jag underfund med något (det var ett aha-tillfälle då, som om man har gått omkring i skogen och just nu upptäckte att här fanns det tamefan träd) om mig själv. Detta fick mig att känna att allt jag har gjort och allt jag kommer att göra spelar ingen roll (även typ "ingen tycker om mig", "alla du känner bara låtsas" osv. men det är denna "inget-spelar-roll"-känsla som är klart dominant). Minns att jag tänkte typ "nu när jag vet det här kommer jag ju aldrig att kunna bli normal ju, och inte aldrig heller kunna motivera mig och då fortsatte nojan om psykoser, kunde föreställa mig hur min familj reagerade och hur man typ satt på psykhem. Är nu helt säker på att jag aldrig kommer att kunna bli någonting, är alltså helt förkrossad.
Efter en tid som känns som en evighet rycker jag till och "vaknar" upp, illamåendet är borta och är ersatt av en rejäl hunger. Psykosen är helt borta, har till och med glömt det efter några sekunder, tänker typ fan vad skönt. Kvar är bara en mysig känsla i hela kroppen, samt en lite degig känsla i huvudet. Typ som om man har klättrat upp för berget och nu kan glida ner på ett par skidor. Går ut i köket och ser att fetten i stekpannan har blivit vitt och stelnat. Vafan, tänker jag, kan la inte vara så jäkla farligt, och stänger på plattan. Inom 5 minuter har jag färdigstekt bacon med två ägg, samt lite ketchup på det.
Och det, mina vänner, var det godaste jag någonsin ätit.
Hoppas ni inte tyckte det var en extremt dålig läsning, det är nog det längsta jag har skrivit på en gång sedan jag slutade nian. Kan tillägga att jag vet att jag är jäkligt dålig på att skriva också, kommentera och ge gärna kritik. Även min första tripprapport och det hände inte igår heller. Blev inspirerad av "överdos på cannabis"-tråden. Var jäkligt svårt få in hur drogen påverkade mig genom resan, men nu ska jag ta och röka lite.
Tack och hej.
Allting började med att jag hade varit nere på chris med några kamrater, vi hade köpt ganska mycket röka och rökte lite för mycket också. Så tiden efter var man lite seg på cannabis (kan tillägga att det är var en riktigt tung indica-blandning (white)) och då jag bara hade köpt liknande så blev det lite meh, man var helt enkelt inte sugen på att röka egentligen.
Några veckor senare med sporadiskt rökande av mindre mängder händer det att jag är ensam hemma och har väldigt tråkigt en morgon. Så, jag bestämmer mig för att spendera den med mary jane. Jag menar, det lär nog inte bli som förra gången, och det kanske blir gammalt om det ligger för länge. Det var ju inte jättebilligt heller, så vafan. Går direkt till mitt sovrum (kan tillägga att jag går omkring i morronrock klockan 12 på förmiddagen, det är så det ska vara) och rotar fram bongen. Häller i lite fräscht vatten och tänker "detta ska nog bli najs". Har laddat upp med lite filmer, finns mat att laga i kylskåpet eftersom att det säkert är jättelätt att laga mat stukad och börjar bli lite förväntansfull. Sagt och gjort, en rejäl hög white zombie läggs ner i koppen, packas lite lätt och jag för tändaren mot koppen. Andas ut och drar in en ansenlig mängd rök. Det känns att det är riktigt starkt, börjar småhosta men lyckas hålla det nere med ren viljestyrka och fortsätter att dra in. Tillslut känner jag att jag inte kan mer och tömmer bongen, är nu uppblåst till min fulla kapacitet. När jag har andats ut hostar jag några gånger och tänker satans vad det var starkt. Innan jag har hunnit avsluta tanken om vatten ser jag att koppen fortfarande ryker och tänker både att mitt rum inte borde lukta maja och att magi försvinner upp till mössen som jag antar bor över taket. Så jag torkar bort en tår och upprepar, men denna gång känner jag en extremt torr och skarp känsla i halsen, detta uppskattar den inte. När bongen är tömd försöker jag så gott jag kan hålla inne röken samtidigt som hela min kropp försöker att hosta. På något jävla sätt lyckas jag hålla inne det, och hostar ut det ut genom fönstret.
Nu tror jag mig känna lite effekt från den första hitten, lite pirrande i kroppen. Sätter mig ner (jag brukar inte känna indica-rus om jag inte sitter ner/slappnar av) lite och knapprar på datorn. Börjar bli torr i halsen, så jag kommer på tanken att gå ut till köket för att dricka lite vatten. När jag vänder mig om så ser jag att jag har lämnat både maja och bong på skrivbordet, det packas ner och göms snabbt. Nu har jag helt glömt bort vattnet, men kännar mig väldigt hungrig då jag inte ätit någon frukost än ens. Så jag går ut i köket, drar fram en stekpanna och synar kylskåpet. Hmm... där ruvar lite bacon och några ägg, det blir nog gott som synden själv. Ställer mig och börja steka lite och njuter lite av pirrandet i kroppen, ruset har börjat komma igång nu och sprider ett riktigt skön känsla i kroppen. Har förövrigt ett par hörlurar och telefonen med mig, så jag lyssnar på musik medans jag lagar mat. Mitt i lagandet så kommer det. Det är som om någon har slagit till mig bakifrån med ett baseboll-trä, det svartnar helt enkelt för ögonen. Jag lyckas få tag i diskbänken och vilar huvudet mot den och tänker "fan, det här går inte" så jag stänger av stekpannan och går ut och lägger mig i soffan istället. Kan säkert fortsätta steka maten sen, om inte så bryr jag mig inte längre.
Här ligger jag i vad som känns i en evighet, med en väldigt tung känsla av illamående i magen. Jag sover inte, men jag kan inte göra annat än att blunda och ser ett mönster från min barndom. Den sköna känslan från innan är kvar, men är så intensiv att jag finner den extremt obehaglig och vill bara att det ska sluta. Jag vet att jag tänker "nu vet jag hur folk som tror sig ha tagit en överdos CB känner sig" och nojjar om CB:t var preppat med nåt annat, visst fan knastrade det lite när jag rökte det? Så ligger jag i en stund som känns som en evighet, börjar fundera på hur man själv beter sig och om jag kanske har fått en psykos? Därefter följer en feberaktig slinga av mina tankar om vad psykos innebär, mitt hjärta slår i 180 känns det som och jag känner mig väldigt speedad samtidigt som jag mår väldigt illa. Några gånger lyckas jag övertala mig att jag inte mår illa, och då försvinner den, men så kommer den tillbaka när jag börjar tänka på den. Jag börjar tänka "visst fan har man fått en psykos", och gick igenom hur jag beter mig och vem jag är som person.
Det är här det ordentligt obehagliga börjar, när jag tänker på hur man har hanterat relationer och behandlat vissa människor kommer jag underfund med något (det var ett aha-tillfälle då, som om man har gått omkring i skogen och just nu upptäckte att här fanns det tamefan träd) om mig själv. Detta fick mig att känna att allt jag har gjort och allt jag kommer att göra spelar ingen roll (även typ "ingen tycker om mig", "alla du känner bara låtsas" osv. men det är denna "inget-spelar-roll"-känsla som är klart dominant). Minns att jag tänkte typ "nu när jag vet det här kommer jag ju aldrig att kunna bli normal ju, och inte aldrig heller kunna motivera mig och då fortsatte nojan om psykoser, kunde föreställa mig hur min familj reagerade och hur man typ satt på psykhem. Är nu helt säker på att jag aldrig kommer att kunna bli någonting, är alltså helt förkrossad.
Efter en tid som känns som en evighet rycker jag till och "vaknar" upp, illamåendet är borta och är ersatt av en rejäl hunger. Psykosen är helt borta, har till och med glömt det efter några sekunder, tänker typ fan vad skönt. Kvar är bara en mysig känsla i hela kroppen, samt en lite degig känsla i huvudet. Typ som om man har klättrat upp för berget och nu kan glida ner på ett par skidor. Går ut i köket och ser att fetten i stekpannan har blivit vitt och stelnat. Vafan, tänker jag, kan la inte vara så jäkla farligt, och stänger på plattan. Inom 5 minuter har jag färdigstekt bacon med två ägg, samt lite ketchup på det.
Och det, mina vänner, var det godaste jag någonsin ätit.
Hoppas ni inte tyckte det var en extremt dålig läsning, det är nog det längsta jag har skrivit på en gång sedan jag slutade nian. Kan tillägga att jag vet att jag är jäkligt dålig på att skriva också, kommentera och ge gärna kritik. Även min första tripprapport och det hände inte igår heller. Blev inspirerad av "överdos på cannabis"-tråden. Var jäkligt svårt få in hur drogen påverkade mig genom resan, men nu ska jag ta och röka lite.
Tack och hej.
