Djurs äganderätt

I en granntråd här på L&A läggs det fram övertygande argument för att djur mycket väl kan - och bör - tillerkännas rättigheter av moraliska agenter, såsom t ex att slippa lida, eller rent av slippa dödas annat än i självförsvar.

Nå, vad hindrar då oss moraliska agenter (som är de som kan tillerkänna spädbarn, mongon och djur rättigheter de inte är medvetna om eller kan hävda osv) från att tillerkänna djur besittningsrätt eller t o m äganderätt till land, eller åtminstone en viss funktion av ett markområde?

Det dimhöljda berget kanske är i djurisk mening homesteadat, eller iaf "besuttet" som parningsområde (eller nåt) av de gorillor som parar sig där, ska då en annan, tekniskt överlägsen varelse, som människan, kunna driva ut dem med våld bara för att... hon kan?

Som UFO-referens ( ) kan man ju tänka sig en gästande alien-ras som konfronteras med vårt primitiva nyttjande av resurserna.

Och snälla, ni objektivister mfl som inte erkänner det meningsfulla i att erkänna djurs rättigheter behöver väl knappast svara, då det inte är ett moraliskt problem för er.

Visst djurs rättigheter är självklart en viktig fråga som blev ignorerad sedan neolitiska revolutionen fram till 1900-talet och på många platser är synen olika. Men det betyder ju hur långt vi vill gå. För i slutändan bryr vi oss om djuren som vi anser är söta.

Och tycker icke-libertarianerna att de ska få bostadsbidrag?

Frågan är totalt irrelevant ur ett libertarianskt perspektiv. Samma fråga kan ställas på exakt samma sätt till en socialist, en fascist, en konservativ o.s.v. Var går gränsen mellan en alien och en skattebetalare?

Frågan var riktad till de libertarianer som uttryckt en vilja att tillmäta djur rättigheter. Du är inte en av dem, toker.

Inget hindrar oss. Det är ju tvärtom ganska rimligt att lämna platser som har ett rikt/viktigt djurliv i fred, göra dem till "nationalparker" eller liknande. Var gränsen går där, för ett "rikt/viktigt djurliv", blir naturligtvis tämligen godtycklig (typ som vad som är "bra för våra barn"). Även om detta inte de jure behöver vara ett erkännade av djurs besittnings-/äganderätt så är det ju de facto just detta; vi väljer att bygga X någon annanstans, då detta område är speciellt viktigt för bergsgorillor eller valfri annan population.


Nej, det är den definitivt inte. Frågan är irrelevant ur ett skit-i-djuren-perspektiv, oavsett om skitaren är liberal, socialist, kommunist eller konservativ.

Frågan saknar fullständigt kontakt med libertarianismen, precis som t.ex. frågan om huruvida magnetarer verkligen existerar. Såtråden borde flyttas till lämpligt forum, som biologi eller filosofi.

Libertarianer anser att var oich en ska tillåtas avgöra denna fråga. Icke-libertarianerna vill att deras avgudade stora ledare, Fredrik Reinfeldt, ska diktera över dem hur att göra med detta. Och när han ersätts av någon annan, att denne ska diktera detta. Icke-libertarianism betyder ju att frånsäga sig rättigheten att ta ställning till någon sakfråga, för att istället förslava sig under någon annans härskarmakt.

Nä, libertarianism har mycket väl nåt att säga om detta. Om man inte avskriver idén om att djur kan/ska ha vissa rättigheter pga att de inte är människor så är det inte orimligt att djur skulle kunna ha viss äganderätt. Som BRT säger lämna bergsgorillor ifred mm.

Jag tycker det inte alls vore orimligt att tillskriva vissa djur besittningsrätt av viss mark. Det vore inte alls orimligt att anse att t.ex. orangutanger skulle ha större rätt till de indonesiska regnskogarna än kinesiska palmoljeföretag.

Visst skulle man kunna ge djur "äganderätt" över vissa områden om man vill, men jag skulle inte välja ordet äganderätt i detta sammanhang. Djur kommer aldrig att förstå mänsklig äganderätt ordentligt. Därför kommer de heller aldrig att kunna göra det som krävs för att upprätthålla sitt ägande mot de som försöker kränka det, ansvaret för det måste därför rimligen falla på den mänskliga initiativtagaren.

Enligt vad jag kan se så har dock djur en förmåga att hävda äganderätt, en äganderätt som visserligen inte alls fungerar som vår motsvarighet. Ett visst mått av självägande kan vi se alla djur försvara när någon försöker döda dem. Och enligt vad jag kunnat se hos hundar så verkar de även ha en sorts äganderättsprincip över föremål; jag känner två hundar som bor tillsammans som verkar ha bestämt att så länge ett föremål (t.ex ett ben) är i munnen på den ena så får den andra inte ta det. Så fort man släpper är det dock up for grabs. Första tanken hos mig är då att det rör sig om vanlig våldsmakt från hunden av högre rang, men det visade sig att hunden av högre rang gav den andra hunden samma respekt tillbaka, trots att hon vet att hon lätt skulle kunna ta benet med våld.

Varför de gör på detta vis vet jag inte. Men att en äldre hund som någon gång har bitit den yngre hunden (som i sin tur aldrig har gjort motstånd) för att hävda sin rang låter den yngre ha saker i fred, trots att den äldre emellanåt desperat vill ha dessa saker när den yngre råkar besitta dem, låter i mina öron bara rimligt om det rör sig om någon sorts primitiv äganderätt.

Ja, det är väl precis detta som skalbagge skriver i TS? "Vad hindrar då oss moraliska agenter..."

Sedan är väl själva poängen med en rättighet att andra ska upprätthålla, eller hjälpa till med att upprätthålla, den? Om t.ex. den mänskliga äganderätten var begränsad av att den enskilde ägaren skulle "kunna göra det som krävs för att upprätthålla sitt ägande mot de som försöker kränka det", då vore väl "rättigheten" ganska värdelös? Alltså, du har rätt till din TV - men bara så länge du personligen kan försvara den från människor som vill stjäla den. Det är ju detsamma som att säga att du inte har någon rätt till den alls, utan att alla andra har lika stor rätt till den - givet att de kan ta den från dig. Rättigheter består alltid av andras vilja och förmåga att skydda dig från inkräktare, och bestraffa eventuella kränkningar; annars är "rättigheten" en chimär utan praktisk betydelse.

Ja, jag kom på det efter att jag hade postat. I övrigt håller jag med det du skriver.

Tycker mig ha räknat till åtminstone fyra libertarianer i tråden, som stöder tanken på markäganderätt för djur.

Är det någon av er som har någon tanke om hur detta skulle kunna se ut? Naturligtvis skulle det, i praktiken, bara gälla vilda djur.

Jag antar att detta också skulle kunna innebära en lösning på naturreservats-problemet (då man inte kan hindra någon från att homesteada orörd natur enl vanlig Lockeansk homesteading). Djurrättsaktivister skulle då kunna hävda gorillornas hävdvunna brukarrätt till det dimhöljda berget gentemot människor ifärd med att öppna gruvdrift där, eller något. Med den föreslagna "flashback"-landägarrätten skulle man kunna kräva, att en ny verksamhet inte stör gorillornas syften med sin besittning.

Svårt att se att det skulle kunna gälla annat än snygga djur, eller skulle vi vara beredda att erkänna fladdermössens besittning av grottor osv...? Insekter?