Journalister och Bruce Springsteen

Någon som vet varför det blir extra bilagor, 5 stjärniga recensioner, halva tidningen tar upp vad "Bossen" åt till frukost, så fort Bruce Sprinsteen spelar i närheten av Sverige? Är Bruce mer PK än alla andra artister eller vad är det. Att Mona Muslim är ett stort faan styrker min tro att det är PK att gilla "Bossen".

Sen att Bruce Springsteen är en bra artist håller jag fullständigt med om, har själv betalat för att se honom live, men jag fattar inte hypen bland journalisterna.

Lösnummerförsäljning. Bossen är populär och hans fans vill läsa om honom. Konstigare än så är det inte.

Bruce Springsteen är omåttligt populär i Sverige så artiklar om honom genererar läsare. Tidningar tjänar pengar på läsare och därför skriver de mycket om honom. Svårare än så är det inte så det behövs inga PK-teorier här även om FB är galna i sånt.

Det finns absolut inget mer uttjatat begrepp/uttryck än "PK". Alla använder det men ytterst få kommer längre ihåg vad det betyder. Denna trådstart är ett ypperligt exempel. Herr Flander (Flanders heter han för övrigt om det är honom du menar) kan tydligen för sitt liv inte föreställa sig att någon kan vara slätstruken och beige nog för att pöbeln (inklusive journalister och Mona Sahlin) skall ta honom till sitt svältfödda hjärta utan det måste bero på att denne är "PK". Snälla moderatorn, gör processen ytterst kort med denna tråd.

"Bruce Springsteen" är något som svenska åsnor är intresserade av.

Ja, jag är då otroligt trött på den här gitarrspelaren. Och har alltid varit trött på honom. Vad är grejen?

Han verkar vara det närmaste en kommunist som en multimiljonärartist från USA kan vara och blir då omåttligt populär i de svenska skitmedierna.

När kommer den svenske musikjournalist som berättar att kejsaren är naken..?

Det började med en rubrik i proggmusik-tidningen Musikens Makt i april 1975: "Bruce Springsteen, en frisk fläkt bland rockens avgaser." Då hade han inte ens släppt Born to Run än, men fick alltså klartecken från den svenska proggens politruker. Det här var en tid då det inte var tillåtet inom breda kretsar att ens nämna t ex Pugh Rogefeldt eftersom han gav ut sin musik på fel bolag. Notera den svenska vänsterns motsvarighet till begreppet entartete kunst: rockens avgaser. Vilket främst inte refererade till musiken, utan till att texterna inte var...'samhällsmedvetna'.

Jämför med Stig Larsson som producerar enfaldigt litterärt-bajs och hyllas som om han vore nästa potentiella nobelpristagare i litteratur, ifs så är han ju död så det blir förstås inte aktuellt.

Anledningen att det blir en så stor grej är just att han är så otroligt populär här i Sverige. Inte konstigare än så. Förstår inte vad PK har med grejen att göra.

PK är nog fel uttryck i det här fallet. Men populariteten är givetvis i hög grad en konstruktion som media har varit med om att utforma, från 1974 och framåt. Med marknadsföringen av en alternativ, avgasfri rock betonades tidigt att E-Street Band var engagerade; att de förlorat medlemmar i vietnamkriget, att Bruce talade om verkligheten... Så har det fortsatt. I dag är Bruce Springsteens konsert nyligen i Norge inte bara musik, utan en nationell manifestation mot Breivik.

Vid en soundcheck 2006 pratar Bruce lite med journalister, och detta är symptomatiskt för svensk press:
"Pete Seeger själv var en del av den politiskt engagerade folksångarrörelsen i USA, och när Bruce Springsteen lånar hans namn till sitt eget projekt så är det knappast en tillfällighet. ”The Boss” blir mer och mer konkret i sitt engagemang ju äldre han blir. Han sjunger sånger som skrevs om Vietnamkriget, men som passar lika väl in i det krig USA utkämpar i dag.

– Dagens samhälle handlar bara om nu, nu, nu. Men den som inte kan sin historia upprepar samma gamla misstag, med en viss variation. Det är precis vad som händer i Irak nu. Jag växte upp under Vietnamkriget och det känns som deja vu.

– Det försöker vi kommunicera med de här sångerna."
http://mobil.aftonbladet.se/nojesbla...ab?partner=www

Denna tidiga uppskattning av Bruce Springsteen och journalisternas plan för en rockmusik som inte var entartete kunst ledde sedan från 1974 och framåt till åratal av konstgjord framställning av svenska Springsteen-kopior, som med samma manér och röstlägen skapade en svensk, pretantiöst variant: den inbilskt dryga, livserfarna snubbens ballader... Många år av plåga blev det, med artister som Ulf Lundell och andra i en aldrig sinande ström av epigoner.

Självklart så är Springsteen mer PK än tex Skrewdriver att skriva om. Men man får inte glömma att han även är 1000 gånger mer musikaliskt begåvad och populär. Så jag ser inte hur det kan vara politiskt korrekt att skriva om honom, med tanke på att hans popularitet inte har med politik att göra. Han må vara en "arbetarklasshjälte", men det inte är det som har gjort honom känd.

Musiker har den fördelen över politiker, att man inte behöver gilla deras budskap, för att uppskatta deras talang.

Jag antar att du här menar "millenium" Stieg Larsson, och inte författaren, poeten, dramatikern, regissören mm. Stig Larsson, som enligt mig är betydligt mycket mer intressant, och vad jag vet fortfarande är i livet.