Vilket är erat värsta minne från barndomen? [sammanfogad /mod]

Barndomens upplevelser formar definitivt en person. Min uppväxt var verkligen inte så hemsk som en del i denna tråd men den lärde mig att lita på mig själv & mina egna förståndsgåvor.
Jag var en extremt intellektuell unge som läste oavbrutet men växte upp i glesbygden bland skogsarbetarungar & sportfånar, den ena dummare än den andre.
Det enda som intresserade dem var fotboll & hockey, aktiviteter jag hatade med emfas...

Det inleddes mobbningsförsök i mellanstadiet men det bet aldrig på mig , jag visade tydligt att jag sket i dem, men lagom till högstadiet var jag nog i princip totalt utfryst av mina s.k. klasskompisar.
Dock insåg jag snart att de kände sig underlägsna mig, jag hade tur med utseendet, fanns inget fysiskt att reta mig för & jag var brutalt mycket mer intelligentare & allmänbildad än dem.
Men jag påpekade det rätt ofta i klassrummet vilket inte direkt ökade på populariteten...

Jag tillbringade mycket tid i skog & mark. Naturen skiter verkligen i dig, på ett bra sätt, så det är helt upp till dig själv hur du klarar dig där ute.
Min hårt arbetande far gifte om sig med en elak kvinna när jag var 12 & hon manipulerade farsgubben rejält. Hennes son knarkade så farsan köpte en bil till honom för att han skulle sluta knarka.
Det gick väl sådär, bilen såldes illa kvickt för att finansiera ytterligare införskaffning av olagliga, sinnesförändrande substanser.

Själv fick jag & mina bröder verkligen ingenting. Aldrig någonsin några presenter när man fyllde år & aldrig något nytt utan endast gamla leksaker & avlagda kläder från kusiner.
Skäll fick vi dock i överflöd för att vi var lata, men vi slet med potatisland, med att hämta ved i skogen, med husmålningar & gräsklippning m.m.
När styvmors barn, som var rätt mycket äldre än oss, hälsade på fick vi flytta på oss. Vi sov då utomhus eller i jaktkojor i skogen & vi fick hålla oss borta tills de hade åkt.

Min elaka styvmor ockuperade den enda toaletten i huset i timslånga duschsessioner VARENDA morgon när vi skulle till skolan med buss, vilket medförde att jag & mina bröder alltid sket & pissade utomhus. Tur att vi bodde på landet..
Till saken hör att hon inte jobbade utan lyxhustrade hemma & kunde därmed duscha precis när som helst.
När farsans företag sedermera konkursade drog hon illa kvickt.
Men karma kanske finns, hennes knarkarson kraschade en motorcykel hög som ett hus & stapplar numera runt med hjärnskada & blöjor & själv är hon fattigpensionär med cancer.

När det var dags för mönstring fick jag höra av flertalet att jag skulle få frisedel för jag alltid varit så lågpresterande på gymnastiken i skolan. Jag hatade ju bollsporter & saknade all bollkänsla.

Men jag blev uttagen till jägarsoldat som den ende i min årskull. Sportfånarna hade trasiga menisker & knastrande knän så frisedlar & depåtjänster var det enda som kom ifråga för dem.

När jag numera stöter på bekanta från min uppväxt så hälsar jag inte, & de känner ändå aldrig igen mig eftersom jag oftast bär ett kraftigt skägg.

Vad hände med din mamma då? Vart tog hon vägen?

Hon lämnade familjen när vi barn var små.

Okej, ja det kan inte varit lätt. Har du någon kontakt med henne nu? Typ fråga henne varför hon lämnade?

Hon är avliden numera, men hon lämnade familjen för att hon troligen kände sig för ung att sitta fast som flerbarnsmor ute i skogen.

Men det är väl som ursprungsamerikanerna sa, man ska inte döma någon förrän man själv trampat några mil i deras mockasiner.