Skillnad mellan Libertarianism och Liberalism?

Hej, jag kallar mig själv liberal.

Men vad är skillnaden på libertarianism och liberalism? Och vad är skillnaden på någon som är liberal och libertarianal?

Tack

Det är egentligen ingen skillnad, men att vara "liberal" säger egentligen ingenting om din ideologiska övertygelse. Alla är mer eller mindre liberala (om man anser att det är en graderad skala dvs). Liberal är därför ett urholkat begrepp, ofta något som våldsverkare i t.ex. Folkpartistet gärna slänger sig med för att framstå som progressiva. Åsikterna går säkert isär när det gäller kriterierna för vad som kan benämnas som libertarianism. Jag skulle påstå att det innebär fullständig social och ekonomisk frihet , plus en minimal stat som ser till att dessa friheter upprätthålls.

Ingenting om din utgångspunkt för liberalism är den klassiska. Astronomisk stor om du ämnar socialliberalism.

Libertarianism omfattar klassiska liberaler ("minarkister", alltså de som vill begränsa staten kraftigt till att huvudsakligen omfatta polis, militär och domstolsväsende) och anarkokapitalister, alltså folk som inte vill ha en stat överhuvudtaget. Liberalism som begrepp omfattar klassisk liberalism och socialliberalism.

Eftersom att minarkister/klassiska liberaler är en sådan snäv grupp så betyder liberalism i folkmun socialliberalism enligt mina erfarenheter. Därför brukar jag säga att jag lutar åt det libertarianska hållet för att markera att jag skiljer mig från alla trista socialliberaler.

...och anarkistiska socialister, kommunister, syndikalister, etc. Värt att nämna är att termen libertarian från början inte alls inkluderade klassiska liberaler (eller minarkistiska liberaler, vilket egentligen är två olika kategorier), utan att termen myntades för att beteckna något som var mer frihetligt än liberalism, i kontrast till liberalism - då Joseph Déjacques anarkistiska kommunism.

Idag kan man väl säga att libertarianism inkluderar de mest frihetliga elementen inom liberalismen, socialismen, kommunismen, o.s.v. medan liberal snarare är en bred politisk ideologi som sträcker sig från socialliberalism och liberalkonservatism till nyliberalism; de gemensamma nämnarna är att man ser individens frihet i relation till staten som något att värna om, i olika grad, och att människor ska ha samma rättigheter/möjligheter. Marknadsekonomi, med olika grader av statligt inflytande, är en viktig del i den liberala ideologin - men är det inte nödvändigtvis för libertarianer (där t.ex. libertarianska kommunister vill ersätta marknadsekonomin med gemensam planering i exempelvis arbetarråd).

Liberalism var en gång i tiden "klassisk liberalism", som hade tre grundpelare. Rörelsefrihet, äganderätt och livsrättighet. Men det uppstod rörelser som hade starka vinklingar på den egentliga ideologin, men ändå kallade sig för liberaler. Detta gjorde att i tex USA så började många kalla sig för libertarianer eftersom de som kallade sig för liberaler (Demokraterna) blev mindre och mindre verkligt liberala.

Kan du peka ut några livs levande anarkistiska socialister, anarkistiska kommunister eller anarkistiska syndikalister som erkänner varje individs rätt att bestämma över sig själv? Och då inte bara att man har rätten att ansluta sig till vilket socialistiskt kollektiv som helst, utan rätt att verka helt fritt enligt libertarianska principer. (Är lite fundersam efter att ha läst så många så kallade anarkister som inte stöttar secession.)

Annars får jag instämma i Guilianis definition.

Vilken tid var detta...? Sedan åtminstone Adam Smiths och John Lockes tid har ju liberalism varit mer än så; representativ demokrati, "rättvis" beskattning, statliga ingrepp där man anser att marknaden är oförmögen att leverera goda resultat (hos Smith handlade det om vägar, broar, kanaler, hamnar, utbildning, postverk, centralbank, o.s.v.). Mer här.

Vad nyliberaler kallar "klassisk liberalism" idag är inte riktigt vad klassisk liberalism egentligen var. Visst fanns en del exempel på tidiga "nattväktare", men detta var knappast - varken från början eller senare - något som utgjorde hela liberalismen, snarare handlade det oftast om minoriteter medan majoriteten av liberalerna hade en vidare syn på statens uppgifter och befogenheter. De klassiska liberalerna låg i många fall närmare socialliberaler eller liberalkonservativa än dagens nattväktarliberaler - eller "klassiska liberaler" - och de går knappast att kategorisera in i ett klassisk liberalism-fack om detta ska baseras på deras åsikter hellre än under vilken tid de levde och verkade.

I Frankrike började människor kalla sig libertarianer redan på 1800-talet, ifall de ansåg sig mer frihetliga än liberalerna (som då var tämligen "klassiska").

Det finns en hel drös här, till exempel. Även dessa.


Vad finns det för anledning att stötta naivitet, som drar rörelsen tillbaka till tidigt 1800-tal och utopism i stil med Fourier eller Owen? Att inte stötta en specifik idé innebär alltså inte att man inte stöttar dess målsättning; det innebär, i detta fall, snarare att man inte tror att metoden är speciellt lyckad. Du hittar inte speciellt många på t.ex. socialism.nu som stöttar Twin Oaks heller, och det är ju ett kommunistiskt experiment i "secessionsstil".

Jag skriver här som jag skrev på anarkism.org:
"Visst skulle liknande krav som OFUSS ställer kunna ställas i en revolutions slutskede, under massivt externt tryck från anarkister och deras samarbetsorganisationer, när staten är så pass försvagad att den skulle kunna tvingas gå med på dem. Men att bara göra det "out of the blue" känns lite som att gå in på banken och fråga om man skulle kunna få en miljon av dem, som ändå har så mycket pengar.

Så jag skulle kunna säga att jag håller med om era mål, men jag tror inte att era medel har någon chans att uppnå dem, tyvärr."

(Och för att förtydliga menar jag med "revolution" inte att ränna runt med facklor och högafflar, utan en revolutionär gradualistisk process där allt större delar av statens uppgifter tas över av fritt organiserade individers samarbeten - fokus bör ligga där, på steg ett, innan vi hoppar till steg tio och tror att det kommer att fungera.)

Kan du peka ut någon enskild anarko-syndikalist som står för libertarianska rättigheter, inte bara hänvisa till någon sida med en massa namn? (Gärna en svensk, om sådan existerar.)


När jag skrev att de inte stöttade det så menade jag att de inte vill att folk skall ha den rättigheten. Oavsett om strategin är bra eller inte (och där visar dina kommentarer bara hur väl du inte förstått den - alternativt hur mycket du inte vill förstå den eller bara hur dryg du är) så är det helt klart att det är något som varje individ bör ha rätt till. Men, finns det några "anarkister" som erkänner att folk har den rättigheten? Det återstår att se.

Larry Gambone, Kevin Carson, Shawn P. Wilbur, Joe Peacock, Terje Straume, Chuck Munson, Ian Mckay är bara några i raden av nutida klassiska anarkister (socialister) som helt och hållet tror på på självförvaltning som grundsats för organisering.
Självförvaltningsprincipen är central inom anarkismen, och den är strikt antikapitalistisk, hur i helvete kan en arbetare äga individuell suveränitet samtidigt som hon är tvingad till löneslaveri?
Libertarianism i sin strängaste form är socialistisk, högervarianterna som dök upp ett sekel senare är bara bogus.

Du får allt läsa på innan grodorna hoppar ur munnen.

(Idiot)

Känner inte till speciellt många framträdande anarkosyndikalister idag, men visst finns många som inte är speciellt framträdande - titta in på anarkism-delen av detta forum, till exempel. Back in the day har vi ju Rüdiger, Fridell, Jensen, o.s.v. Internationellt har du ju den kanske mest inflytelserike syndikalisten någonsin - Rudolf Rocker - som var övertygad anarkist. Vad du bör tänka på med syndikalister är däremot att syndikalism inte är anarkism, all syndikalism är alltså inte anarkosyndikalism (se t.ex. konflikten mellan Rüdiger och Holmö) lika lite som all socialism, kommunism eller prokapitalism är anarkism.


Vem på anarkism.org skriver det, menar du? Om det gäller rätten att dra sig ur samarbeten och starta egna så stöttar jag den naturligtvis till 100%; det var ju däremot inte riktigt vad diskussionen på anarkism.org handlade om, som du ser.


Vad är det jag inte förstår?


Ja, alla?