Allt om Borderline

Hej. Nu var det ett tag sedan jag skrev här inne men ville bara ge återkoppling till några av dem jag pratat med förut..

Min man o jag hade en stökig period i höstas, då han är enormt påverkad av mörker och höst../vinter. Nu är det lugnt i stugan igen
Skall tilläggas att det är en mer insiktsfull man jag nu har vid min sida, mer insiktsfull än någonsin- vilket är glädjande för mej

Just nu har vi världens bästa relation. Underbart.
Det GÅR att leva med en person med borderline, vill bara poängtera det..
( nej jag sa inte att det är lätt.. )

Intressant läsning av Tom Fahlén:
Den som har en genetiskt betingad sårbarhet för att utveckla en bipolär sjukdom tycks kunna bli än mer sårbar genom de upprepade påfrestningar som han eller hon utsätts för.

Detta brukar kallas för ”kindlingeffekten”. Ordet ”kindling” skulle kunna översättas med ”sätta fyr på” eller ”tända på”. Om man försöker tända en brasa måste man oftast använda flera tändstickor. Först är det bara några få och små lågor som flammar upp, för att sedan snabbt dö ut.

Men efter några försök tar sig elden bättre och till slut slår det upp ordentliga lågor och elden är tänd.
Samma fenomen ser man vid olika djurförsök. Upprepade svaga retningar ger successivt allt starkare reaktioner. Ganska beskedliga elektriska stimuleringar av hjärnan kan, när de upprepas, till slut leda till epileptiska anfall. Man får en ”kindlingeffekt”.


När det gäller bipolär sjukdom tänker man sig att insjuknandet föregåtts av en period på flera år då upprepade stressituationer successivt ökat hjärnans sårbarhet. Förändringen kan först visa sig som en ökad känslomässig instabilitet. Och efter ytterligare en tid utvecklas den första tydliga sjukdomsperioden.

I många fall är det uppenbart att den första sjukdomsperioden har föregåtts av påfrestande händelser. Också därpå följande sjukdomsperioder kan föregås av händelser som tycks sätta igång perioderna. Men hjärnans känslighet kan därefter öka så att det sedan räcker med obetydliga och helt vardagliga händelser för att utlösa nya perioder, som nu alltså tycks komma helt automatiskt.
För att förebygga nya perioder behövs i första hand behandling med stabiliserande läkemedel.
Det räcker inte med enbart psykologiska behandlingsmetoder.


Läkemedelsbehandlingen är emellertid också ofta otillräcklig som enda behandlingsmetod. Därtill behöver man lära sig olika tekniker för att bemästra situationer som kan bidra till eller förvärra nya perioder.

Jag har nu idag fått diagnosen borderline efter en omfattande utredning på psykiatrin. Det som förvånade mig lite var att jag tidigare tänkt att jag har drag åt det hållet, men enligt psykologen samt de andra inblandade i mitt "fall" har jag klockren borderline.

Intressant det här med personligheter, att en viss personlighet anses som en störning och att någon någon gång satt fingret på vad den här personligheten innebär, och att den passar in på en hel del människor.

Det är alltid en gråskala när man ska sätta en diagnos på psykiska "problem" men i mitt fall var det klockrent borderline. Jag tänkte höra ifall det är någon kille/man som också har fått den här diagnosen och som jag kan få bolla lite tankar och idéer med samt hitta lösningar?

MVH

Min flickvän fick veta att hon har borderline för någon vecka sedan. Hon sa att en 4:a i borderline är mild nivå, och hennes nivå var 12, är det högt? hur högt?

Det finns ingen sådan skala vad jag vet, man ska uppfylla minst 5 av 9 kriterier.

Är kraftiga humörsvängningar obilgatoriskt för att få diagnosen?

Rent formellt, enligt diagnoskriterierna så är det inte obligatoriskt. I praktiken tror jag det är väldigt få som får diagnosen utan kraftiga humörsvängningar.

Kraftiga humörsvängningar och separationsångest är kärnsymptomen.

Notera att humörsvängningarna inte nödvändigtvis måste synas så mycket på utsidan. En del med borderline lyckas hålla inne och dölja humörsvängningarna ganska bra.

Notera också att humörsvängningarna ofta enbart blir synliga i en kärleksrelation.

Det är inte bara en viss personlighet, det är en störning, ett handikapp.

Hm...är du ironisk eller? ofta återkommande temperamentsutbrott / raseriutbrott är det man brukar märka först....

För diagnosen krävs att åtminstone en av sjukdomsperioderna ska ha präglats av ett stegrat stämningsläge.

bara jag som anser att borderline är en "slaskdiagnos"? lite sådär att "vi vet inte riktigt vad det är för fel på dig, men du har nog borderline"

En del anser att det var så förut. Numera ska det absolut inte vara så. Inte med en kunnig psykolog.

Jag tror snarare att det är tvärtom, man försöker undvika diagnosen borderline så långt det går och sätter hellre diagnoser som ptsd om det är en möjlighet. PTSD pga barndomstrauma tycker jag visar lite tecken på slaskdiagnos.

jag fick min borderlinediagnos när jag gjorde en jätteutredning för allt möjligt (utom neuropsykiatriska diagnoser) för att utreda om jag hade en psykossjukdom. det hade jag inte, däremot bipolär typ 2 och borderline med gränspsykos. men jag vet några med borderlinediagnos som antingen inte visar det (bara det är otypiskt borderline) eller absolut inte har borderline. så jag anser att det fortfarande är lite så.