Någorlunda lätt fusion att lära sig spela (gitarr)?

Det behöver bara vara teknik. För att öva teknik är den där boken/dvdn bibeln. Så är det bara. Ska du öva improvisation eller något annat så är den ingenting att kolla i. Där har du Scott Henderson istället, eller varför inte saxofonisten Jerry Bergonzis böcker?

Kolla även in Guthries två böcker (Creative Guitar vol 1: Cutting-Edge Techiques och vol 2: Advanced Techniques). Fast jag tror väl att de är lite mer teknikinriktade. Det var ett tag sedan jag glodde genom dom.

Jag gillar inte Petruccis teknik heller. Hans "använd alltid alternate picking" tycker jag är rent dåligt; economy picking är både lättare och (när man behärskar det) snabbare och mer precist.

Men du ska väl kunna använda båda i vilket fall? Annars skapar man ett tekniskt handikapp, på sätt och vis. Oavsett vad du egentligen föredrar så ska du kunna göra båda. Men på de övningar som är bara alternate picking så kan du köra 50/50. 50 alternate och 50 economy. Bara för att det står exakt ett sätt i boken betyder inte att du ska stanna där och inte ta konceptet vidare och utveckla det. Eller så sitter du och hittar på egna teknikövningar istället.

Men jag håller definitivt inte med dig om att economy picking skulle vara bättre eller lättare på något sätt. Det är en smaksak. Jag föredrar alternate picking, för att jag har alltid spelat så men jag både kan och behärskar economy picking. Fast det hör väl egentligen inte till saken.

Vill du inte ta emot och använda de hjälpmedel som redan finns så visst skit i det, men det blir desto mer jobb för dig och bara dig. Jag skulle dock inte se några nackdelar i att försöka ta del av så mycket information som möjligt när det gäller att utvecklas. Det finns en hel drös böcker och dvd:er som behandlar ämnet teknik, men enligt erfarenhet så är Petruccis en av de klart bästa.

Självklart. Mitt mål är ju inte heller att bli någon ny Yngwie, utan bara att kunna bli snabb nog för att spela fler låtar. Som det är nu så är ju de flesta solon utom räckhåll för mig, eftersom jag inte har snabbhet eller koordination nog. Nej, det är faktiskt inte en smaksak, det är rent fysik. Föreställ dig att du skall spela en melodi där första tonen är på B-strängen, andra och tredje på e-strängen och fjärde på B-strängen igen.

Med Petruccis "alltid alternate picking"-metod så betyder det nedåtslag på B, uppåt på e, nedåt på e och uppåt på B. Det betyder att du inför sista tonen på B är på väg med plektrumet åt fel håll och dessutom måste undvika e-strängen på väg upp till B. Då är det betydligt enklare att spela nedåt, nedåt, uppåt, uppåt.

Men vafan, det här är ju egentligen petitesser, jag gillar bara inte när folk snöar in sig på saker sådär som Petrucci gör.
Jag fortsätter nog helt enkelt att bara försöka spela andras låtar och öva på det tills jag klarar det, och få upp tekniken på det viset. Det är betydligt roligare än att sitta och traggla övningar. Jag har även tänkt köpa ett gäng backing tracks och lektioner från David Walliman, för han är en grym lärare.

Inte för att gräla med dig (det är verkligen inte mitt mål, och jag hoppas att det inte uppfattas som så heller), så är det inte helt och hållet rätt heller. Det är även en soundgrej. I det där fallet så skulle det låta lite mer legato (det gör det i vilket fall när jag spelar) och inte fullt lika "staccato" som det gör med alternate i ett sådant läge. Just av den anledningen är det bra att kunna båda också. Det är lika mycket smaksak som fysik som sound, egentligen. Det är bara att avgöra vad man prioriterar och vad som känns bäst för var och en.

Och jag förstår dig helt och hållet när du säger att du inte vill sitta och traggla övningar, för hur nyttigt det än må vara så kan det bli fruktansvärt tråkigt. Men samtidigt tycker jag att det kan vara ganska roligt, beroende hur man gör för att mäta sin utveckling. "Förra veckan kunde jag spela den här övningen såhär fort, och nu kan jag spela den såhär fort! Hjälp så fort jag utvecklas!" Det gäller väl att kunna kombinera de två, eller det gjorde det åtminstone för mig. Det blir väldigt lätt att man fastnar med alla dessa övningar så att dom till slut tappar sitt syfte. Till sitter man på sängkanten med bäst teknik i hela världen utan någonstans att använda den. Därför kan jag samtidigt tycka att du fattar ett bra beslut, men jag tycker även att det kan vara bra att kolla in böcker på ren teknik och spela några av övningarna och åtminstone läsa genom allt som står.

Men det klart bästa med Petruccis bok är hur han lägger fokus på uppvärmning. Det är det många som missar, och utvecklas skador på grund av. Jag har själv varit nära att falla i den gropen. Nåväl! Lycka till.