Inse 'verkligheten' under depression.

Tja, kan vara så... värt ett försök (undrar bara nu om jag kommer göra det )

Meningar som dessa för mig är att skapa falska hopp för sig själv för att leva vidare (alltså precis som jag beskriver man måste ljuga för sig själv för att kunna må bra i längden)

Är så neggo, jag vet

Fast nu vet du ju inte det! Det återstår att se. Döden är inte direkt rolig den heller...

http://9gag.com/gag/4797344

Mjae vet o vet det handlar om vad jag känner liksom, men true det är värt att försöka hitta det som är bra.

Jag känner väldigt mycket igen mig i det du skriver. Nämde du hur gammal du är? Får en känsla av att du är hyffsat ung. Jag sliter själv med samma problem då och då. För några år sedan när jag var runt 20-23 så dök man in i olika deppperioder ganska oregelbundet och slumpmässigt. Samma känslor och tankar finns dock kvar flera år senare, men det har faktiskt blivit mycket lättare att leva med det på senare år.

De senaste åren har jag lyckats identifiera tecknen ett par månader innan depressionen slår till, vilket gör att jag kan förbereda mig själv och göra vad jag kan för att minimera symtomen när det väl slår till. Det hjälper väldigt mycket att bara röra på sig, att extra mycket - oavsett hur konstgjort det kan kännas - upprätta kontakt med familj och vänner och göra produktiva saker som man tycker är roligt. Jag brukar dock inte starta för många projekt under denna period (som att byta jobb eller göra bostadsaffärer eller annat viktigt) eftersom de kan avbrytas väldigt snabbt om deppigheten slår till vilket kan leda till jobbiga konsekvenser.

Min situation kanske inte är speciellt uppmuntrande eftersom jag tror att vi som lider av detta aldrig kommer att helt bli friska från sjukdomen. Men det man kan göra är att lära sig leva med tankarna och finna strategier för att klara sig genom dessa perioder. Jag upplever också att med tiden så kommer de mer och mer sällan, vilket såklart gör saker och ting lättare.

En kollega till mig som jag brukar prata mycket om min situation med känner igen sig väldigt väl i det jag beskriver. Han är 35+ nu och sa en ganska skön sak som jag finner lite tröst i "Usch, tjugoårsåldern var fan det värsta i mitt liv. Ångest och depp hela jävla tiden. Efter 30 bryr jag mig inte längre om samma skit, tar dagen som den kommer."

Men jag är inte speciellt gammal själv så jag har fortfarande mycket kvar att uppleva och det är möjligt att man faktiskt kan bli helt fri, även om jag inte tänker räkna med det.

Är väldigt bakfull nu när jag skriver detta, så har inte alla judar i lägret. Ursäkta stavfel och syftningsfel.

Tack för att du delar din erfarenhet, jag uppskattar det. Angående vad din kollega sa till dig som gör dig att du mår bättre är en bra grej, jag känner också att jag mår lite bättre när jag tänker på hur andra har mått och sedan tagit sig igenom det... Det gör en starkare på något sätt, även om det är hemskt att tänka att man mår bättre av andras lidande.

Förlåt att jag svara så sent som nu, har inte varit inne på ett tag... Då jag nu igen mår dåligt i min situation då jag tagit kontakt med mitt EX för att jag fortfarande inte vågar släppa taget helt för att jag fortfarande är borttappad inom mig själv.

Solen är uppe men jag sitter här hemma för att jag inte kan ta kontakt med mitt ex då jag återigen försöker låta bli att kontakta henne och närmsta vän jobbar och resten av vännerna har jag inte lust med att ens försöka ta kontakt vet egentligen inte varför, men orkar bara inte.

Psykologi och psykiatri → Psykiska problem

/mod

Det är förståligt att du dras till att spela och nolifa när du är i en depression. Frågan är snarare vilket spel kör du? (Dåligt skämt) Men seriöst, kan du hitta nåt annat som får igång "belöningscentrat" och som är konstruktivt så är det väldigt bra! Typ börja tävla i boxning och springa 2 mil varje dag... även om du går på soss så är allt ett framsteg ifall du har ett leende på läpparna. Målet är att bli glad, så gör saker som du blir glad av/undvik sånt som du blir nedstämd av.

..Standardsvar som alla andra. Vet inte vad mer vi kan göra på ett forum som detta,

Men du är varmt välkommen å skriva ifall du vill snacka. Ha det så bra!!

Efter solsken kommer regn. Efter glädje kommer sorg. Efter liv kommer död. Det är det enda som verkligen är sant. Solskenet är bara en illusion som bländar oss och får oss att ta på oss solglasögon ,vilket förblindar våra ögon så att vi inte kan se klart. Först då solen har gått i moln så kan vi ta av oss solglasögonen, se klart och förstå hur verkligheten ser ut.