2012-07-18, 21:31
#1
Substans & dosering: 1 mg 25C-Nbome + 40 mg 4-Ho-Met.
Längd: ungefär 8-9 timmar.
Ålder: 24
Kroppsvikt: 105
Intagnings datum: (11/7/2012)
Tidigare erfarenhet: Meskalin, Ayahuasca, Hawaii baby wood, Mushroom cubensis, Cannabis, 4-Aco-Det, 4-Aco-DMT, 4-Ho-Met, 5-Meo-Mipt, 2C-P, 25C-Nbome.
19:25: (starten)
tar 1 mg 25C-Nbome + 40 mg 4-Ho-Met oralt.
Efter 15 minuter:
Något är på G, Känner mig piggare, gladare! Det här är inte placebo. Jag konstaterar att trippen bodde vara igång snart.
Efter 30 minuter:
Trippen är igång. Det finns en djup kontrast och detaljrik verklighet. Jag ser redan potentialen i denna tripp. Starten har ingen likhet med tidigare resor. Upplever fantasier som är väldigt mystiska och obekanta, varje tripp är ensam i sitt slag. Jag ligger i sängen och håller mig till musiken som påminner mig om massa gamla minnen. Jag förnimmer hur känslorna inuti mig börjar få en närmare kontakt med omgivningen. Det känns som jag är i en stor skepp, vilse i ett stormigt hav av vågor, på väg till ett ställe som kräver inget mål. Tiden saktar ner, intrycken får full fart framåt. Ruset är visuellt i alla möjliga dimensioner.
Efter 35 minuter:
Frågor har fått egna roller/karaktärer, och blivit väldigt säkra och bekväma i sig själva, det känns som att de lever ett eget liv utanför min kropp. Vad är det som händer just nu? Vem är det som ställer frågor här? Är det jag eller det? eller dem?
-Fokusera dig nu, du upplever en förstärkning av allting, säger en röst till mig.
-Ju det stämmer rätt bra nu när jag tänker efter, säger jag till rösten. Allting känns och upplevs 10 gånger mer än vanligt, det gör upplevelsen så trovärdigt.
-Vad söker du efter, varför söker du efter fel hela tiden, säger rösten?
-Vem är det? frågar jag, är du mitt samvete? Det måste du vara…!
Efter 40 minuter:
Jag är i en egendomlig plats, det finns en oändlig sammankopplingsförmåga, jag kan känna smaken av saker och ting jag ser. det är en mäktig/fredlig plats, harmonin dominerar totalt.
Efter 50 minuter:
Målet med ego död (för mig), är tillgången till förändring.
Jag känner fortfarande fåfängligheten från gamla tankar och värderingar, (Fel = Obehag = Undvikande) dessa är egots navigatorer som byggts upp genom erfarenhet. De öppnar olika portaler där tankarna navigerar sig i. Portalerna fäster sig i undermedvetandet, tankar passerar igenom dessa portaler för att vi ska navigeras fram till ett sammanhang.
-Om du väljer något så är det redan förutbestämd, säger rösten?
-Ja, så länge jag har kvar egot som kontroll! Du har fortfarande inte sagt vem du är, säger jag?
-Det finns självklart en orsak och verkan bakom placeringen av portalerna, och jag är en av dessa placeringar, säger rösten!
-Vad gör orsak och verkan så speciell om vi inte har navigatorer till dessa portaler, svarar jag?
Och då försvinner rösten samtidigt som egot håller på lösas isär, snart kommer "jag" kunna öppna nya portaler för att få tillgången till förändring!
"Jag" börjar komma längre bort jaget. Men känner fortfarande igen tankarnas acceleration i det samma gamla spiralformiga skriptade labyrinten. När som helst kommer världen att kollapsa!
Efter 1 timme:
Navigatorn/greppet/labyrinten/egot har fallit ihop. Det finns inget fel, inga rädslor eller ångest heller. Jag är fri och ren från det gamla jaget, illusionerna, från all sorg och lidandet/hinder i tankebanor. Mina förflutna problem har ingen betydelse i denna universum.
-Tror du kommer ha kvar samma jag när du landar, säger rösten.
-Jag kommer ha med mig nya portaler, nya utsökningsvinklar, något som kommer komplettera mitt gamla jag, svarar jag.
Det är så övermänsklig och unik upplevelse. Jag ser en djup spår av geometriska strukturer när jag blundar. Det finns en färgspektrad atmosfär med snirkliga figurer som rör sig väldigt fin och mjukt.
Efter 1 timme, 15 minuter:
Jag vet redan vad allt handlar om, men ändå inte. Allting är varken eller, Jag känner behaget i det obehagliga. Jag ser verkligheten i det overkliga. Tillståndet bjuder på en ambivalens upplevelse. Det finns samtidigt en neutral paradoxal-respons över alla ambivalensa känslor jag upplever. De är aktiva på en och samma gång, jag märker att sett och setting är mitt allt just nu. Det håller i kontrollen. Jag är total fri men fortfarande fängslad av sett & settingens mästerverk.
-Vad är det som får dig att ifrågasätta saker och ting? säger rösten.
-Jag trodde jag hade blivit helt fri! svarar jag.
-Vad ska du hämta från det tillståndet du befinner dig på? frågar rösten!
-Jag trodde du hade försvunnit! svarar jag.
-Jag kan bygga en ny barndom åt dig, säger rösten!
-Varför ska du göra det? Frågor ska ställa sig efter min begäran, svarar jag, jag vet att det omöjliga är möjligt just nu, jag vill ha kontrollen.
- Problemet är att det inte existerar något problem, Se till att välja rätt navigerare, svarar rösten.
"Det existerar en osammanhängande logik i tillståndet."
Efter 1 timme 30 min: bli fri från enheten(gud upplevelser)
Det känns som man sugs ut från kroppen till olika dimensioner bara för man inte har ett ego. Efter ego döden har jag blivit fri från alla rädslor och hinder inom mig, mitt destination är nu fängslade och är beroende av miljön, som en kompass beroendeskap av det magnetiska fältet. även om jag inte har ett ”Jag” som väljer åt mig med hjälp av mina dåtida erfarenheter, så är jag fortfarande beroende/fast av sett och settingens orsak och verkan.
Det lyser en idé inom mig helt plötsligt.
Tar jag bort all beroendeskap/fängslandet så kommer jag metaforisk vara en gud i detta rum jag befinner mig på nu!
Jag hämtade ett papper och penna. Och kommer på 3 steg för att komma ditt:
1. Bli av med egot. (ta bort gamla portaler där navigatorerna kretsar sig i)
2. Bli oberoende av sett & settingen och dess orsak och verkan.
3. Bestämma över sett & setting.
Hmm. Jag befinner mig redan i första steget! Jag måste bli ett med mitt eget inre system nu, från att vara en enhet med allt till att bli en självisk gud. Jag behöver navigatorer för att göra det, utan att bli beroende av dem. I normalt fall vill man ha en förklaring, man vill höra meningen med saker och ting, det ska alltid finnas berättelser, början och slut. För att koordinera mig skapar jag en spegel i hjärnan, där jag undviker att skapa förklaringar utan använda navigatorerna genom att skapa en oändlig spiral där det inte existerar några bestämda riktningar/mål för att spegla den delen av verkligheten jag kollar på och reflektera en känsla, en uttryck för att navigera mig vidare. En splittrad sammanhang av olika information påfyller mig. Jag koncentrerar mig djupare, jag har skapat nu en navigator för att inte undvika några hinder!(jag har skapat ett hinder över ett hinder).
-Nu finns det inga bestämda riktningar i tänkandet, ingen början eller slut, inga frågor, inga inspirationer för att jag är inspirationen nu, Det finns mycket ambivalens, paradox, men det finns inga frågor. Allting är.
Jag känner en övernaturlig kraft inom mig! Jag är minimal beroende av någonting. Men någonting saknas, en sista steg är kvar. Jag måste lära mig styra över sett och settingens natur.
Själva iden sparar/inplanterar jag som en navigator för att kunna komma ditt.
-Jag är utanför rummet men ändå där, Allting motsäger sig själv! Det finns något extra ordinarie i upplevelsen, något obeskrivligt. En känsla, en upplevelse av att kunna bestämma, är det här frivilja? Prövar blunda. Jag ser stjärnor, fraktaler, regnbågar. öppnar ögonen och känner en känsla av nyvakenhet i en ny värld/dimension, Jag upplever mig själv som gud just nu. Enda skaparen i rummet är jag? Även om det inte existerar ett jag.
Känns som livet är ett tv-spel, och jag håller i kontrollen, jag har fått tillgång till en övernaturlig kraft!
vart har felet tagit vägen frågar jag mig själv! problemet är att det inte existerar något problem! Jag ser i frekvenser där tid och rum har väldigt stor betydelse, känns som jag kan se in i framtiden, jag tänker i vågor, det glittrar i hela kroppen, Bokstäver är tyngdlösa, mina tankar värderar allting likvärdigt. Jag är i total balans utan några fördomar.
Längd: ungefär 8-9 timmar.
Ålder: 24
Kroppsvikt: 105
Intagnings datum: (11/7/2012)
Tidigare erfarenhet: Meskalin, Ayahuasca, Hawaii baby wood, Mushroom cubensis, Cannabis, 4-Aco-Det, 4-Aco-DMT, 4-Ho-Met, 5-Meo-Mipt, 2C-P, 25C-Nbome.
19:25: (starten)
tar 1 mg 25C-Nbome + 40 mg 4-Ho-Met oralt.
Efter 15 minuter:
Något är på G, Känner mig piggare, gladare! Det här är inte placebo. Jag konstaterar att trippen bodde vara igång snart.
Efter 30 minuter:
Trippen är igång. Det finns en djup kontrast och detaljrik verklighet. Jag ser redan potentialen i denna tripp. Starten har ingen likhet med tidigare resor. Upplever fantasier som är väldigt mystiska och obekanta, varje tripp är ensam i sitt slag. Jag ligger i sängen och håller mig till musiken som påminner mig om massa gamla minnen. Jag förnimmer hur känslorna inuti mig börjar få en närmare kontakt med omgivningen. Det känns som jag är i en stor skepp, vilse i ett stormigt hav av vågor, på väg till ett ställe som kräver inget mål. Tiden saktar ner, intrycken får full fart framåt. Ruset är visuellt i alla möjliga dimensioner.
Efter 35 minuter:
Frågor har fått egna roller/karaktärer, och blivit väldigt säkra och bekväma i sig själva, det känns som att de lever ett eget liv utanför min kropp. Vad är det som händer just nu? Vem är det som ställer frågor här? Är det jag eller det? eller dem?
-Fokusera dig nu, du upplever en förstärkning av allting, säger en röst till mig.
-Ju det stämmer rätt bra nu när jag tänker efter, säger jag till rösten. Allting känns och upplevs 10 gånger mer än vanligt, det gör upplevelsen så trovärdigt.
-Vad söker du efter, varför söker du efter fel hela tiden, säger rösten?
-Vem är det? frågar jag, är du mitt samvete? Det måste du vara…!
Efter 40 minuter:
Jag är i en egendomlig plats, det finns en oändlig sammankopplingsförmåga, jag kan känna smaken av saker och ting jag ser. det är en mäktig/fredlig plats, harmonin dominerar totalt.
Efter 50 minuter:
Målet med ego död (för mig), är tillgången till förändring.
Jag känner fortfarande fåfängligheten från gamla tankar och värderingar, (Fel = Obehag = Undvikande) dessa är egots navigatorer som byggts upp genom erfarenhet. De öppnar olika portaler där tankarna navigerar sig i. Portalerna fäster sig i undermedvetandet, tankar passerar igenom dessa portaler för att vi ska navigeras fram till ett sammanhang.
-Om du väljer något så är det redan förutbestämd, säger rösten?
-Ja, så länge jag har kvar egot som kontroll! Du har fortfarande inte sagt vem du är, säger jag?
-Det finns självklart en orsak och verkan bakom placeringen av portalerna, och jag är en av dessa placeringar, säger rösten!
-Vad gör orsak och verkan så speciell om vi inte har navigatorer till dessa portaler, svarar jag?
Och då försvinner rösten samtidigt som egot håller på lösas isär, snart kommer "jag" kunna öppna nya portaler för att få tillgången till förändring!
"Jag" börjar komma längre bort jaget. Men känner fortfarande igen tankarnas acceleration i det samma gamla spiralformiga skriptade labyrinten. När som helst kommer världen att kollapsa!
Efter 1 timme:
Navigatorn/greppet/labyrinten/egot har fallit ihop. Det finns inget fel, inga rädslor eller ångest heller. Jag är fri och ren från det gamla jaget, illusionerna, från all sorg och lidandet/hinder i tankebanor. Mina förflutna problem har ingen betydelse i denna universum.
-Tror du kommer ha kvar samma jag när du landar, säger rösten.
-Jag kommer ha med mig nya portaler, nya utsökningsvinklar, något som kommer komplettera mitt gamla jag, svarar jag.
Det är så övermänsklig och unik upplevelse. Jag ser en djup spår av geometriska strukturer när jag blundar. Det finns en färgspektrad atmosfär med snirkliga figurer som rör sig väldigt fin och mjukt.
Efter 1 timme, 15 minuter:
Jag vet redan vad allt handlar om, men ändå inte. Allting är varken eller, Jag känner behaget i det obehagliga. Jag ser verkligheten i det overkliga. Tillståndet bjuder på en ambivalens upplevelse. Det finns samtidigt en neutral paradoxal-respons över alla ambivalensa känslor jag upplever. De är aktiva på en och samma gång, jag märker att sett och setting är mitt allt just nu. Det håller i kontrollen. Jag är total fri men fortfarande fängslad av sett & settingens mästerverk.
-Vad är det som får dig att ifrågasätta saker och ting? säger rösten.
-Jag trodde jag hade blivit helt fri! svarar jag.
-Vad ska du hämta från det tillståndet du befinner dig på? frågar rösten!
-Jag trodde du hade försvunnit! svarar jag.
-Jag kan bygga en ny barndom åt dig, säger rösten!
-Varför ska du göra det? Frågor ska ställa sig efter min begäran, svarar jag, jag vet att det omöjliga är möjligt just nu, jag vill ha kontrollen.
- Problemet är att det inte existerar något problem, Se till att välja rätt navigerare, svarar rösten.
"Det existerar en osammanhängande logik i tillståndet."
Efter 1 timme 30 min: bli fri från enheten(gud upplevelser)
Det känns som man sugs ut från kroppen till olika dimensioner bara för man inte har ett ego. Efter ego döden har jag blivit fri från alla rädslor och hinder inom mig, mitt destination är nu fängslade och är beroende av miljön, som en kompass beroendeskap av det magnetiska fältet. även om jag inte har ett ”Jag” som väljer åt mig med hjälp av mina dåtida erfarenheter, så är jag fortfarande beroende/fast av sett och settingens orsak och verkan.
Det lyser en idé inom mig helt plötsligt.
Tar jag bort all beroendeskap/fängslandet så kommer jag metaforisk vara en gud i detta rum jag befinner mig på nu!
Jag hämtade ett papper och penna. Och kommer på 3 steg för att komma ditt:
1. Bli av med egot. (ta bort gamla portaler där navigatorerna kretsar sig i)
2. Bli oberoende av sett & settingen och dess orsak och verkan.
3. Bestämma över sett & setting.
Hmm. Jag befinner mig redan i första steget! Jag måste bli ett med mitt eget inre system nu, från att vara en enhet med allt till att bli en självisk gud. Jag behöver navigatorer för att göra det, utan att bli beroende av dem. I normalt fall vill man ha en förklaring, man vill höra meningen med saker och ting, det ska alltid finnas berättelser, början och slut. För att koordinera mig skapar jag en spegel i hjärnan, där jag undviker att skapa förklaringar utan använda navigatorerna genom att skapa en oändlig spiral där det inte existerar några bestämda riktningar/mål för att spegla den delen av verkligheten jag kollar på och reflektera en känsla, en uttryck för att navigera mig vidare. En splittrad sammanhang av olika information påfyller mig. Jag koncentrerar mig djupare, jag har skapat nu en navigator för att inte undvika några hinder!(jag har skapat ett hinder över ett hinder).
-Nu finns det inga bestämda riktningar i tänkandet, ingen början eller slut, inga frågor, inga inspirationer för att jag är inspirationen nu, Det finns mycket ambivalens, paradox, men det finns inga frågor. Allting är.
Jag känner en övernaturlig kraft inom mig! Jag är minimal beroende av någonting. Men någonting saknas, en sista steg är kvar. Jag måste lära mig styra över sett och settingens natur.
Själva iden sparar/inplanterar jag som en navigator för att kunna komma ditt.
-Jag är utanför rummet men ändå där, Allting motsäger sig själv! Det finns något extra ordinarie i upplevelsen, något obeskrivligt. En känsla, en upplevelse av att kunna bestämma, är det här frivilja? Prövar blunda. Jag ser stjärnor, fraktaler, regnbågar. öppnar ögonen och känner en känsla av nyvakenhet i en ny värld/dimension, Jag upplever mig själv som gud just nu. Enda skaparen i rummet är jag? Även om det inte existerar ett jag.
Känns som livet är ett tv-spel, och jag håller i kontrollen, jag har fått tillgång till en övernaturlig kraft!
vart har felet tagit vägen frågar jag mig själv! problemet är att det inte existerar något problem! Jag ser i frekvenser där tid och rum har väldigt stor betydelse, känns som jag kan se in i framtiden, jag tänker i vågor, det glittrar i hela kroppen, Bokstäver är tyngdlösa, mina tankar värderar allting likvärdigt. Jag är i total balans utan några fördomar.
