2012-07-18, 01:11
  #1
Jag vill här framlägga tesen att mobbning och medlidande har samma psykologiska effekt. Nämligen att de båda får oss att känna oss bättre än andra människor. Mobbaren väljer ut ett offer och trycker ned dessa och konstaterar på detta vis sin överlägsenhet. Den som känner medlidande för utsatta gör detta också för att känna glädje över att man lyckligt lottad i relation till den utsatte, inte i ett genuint intresse för den utsatte. Genom att hjälpa den utsatte demonstrerar man också sin överlägsenhet mer konkret.

För att ytterligare bevisa min tes, låt mig ställa följande fråga: varför mobbar man aldrig de som är mest utsatta, t. ex invalider? För att det behövs inte! Man behöver inte trycka ner personen för att känna sig överlägsen, det gör man ändå. Till och med skolgårdens till synes mest känslokalle mobbare lät dessa individer vara ifred, och kanske till och med tog upp dem i gemenskapen så att gruppen tillsammans kunde bekräfta sin egen överlägsenhet.

Invändningar?
Citera
2012-07-18, 02:14
  #2
Medlem
Nä det verkar vara en korrekt tes.

Jag snubblade själv över att det är ett slags tabu område. Man känner sig skyldig
Citera
2012-07-18, 04:04
  #3
Medlem
Håller med om att man ser ner på någon om man har medlidadande med dem. Förväxla dock inte medlidande med det likartade medkänsla som är en ädel känsla.
Citera
2012-07-18, 04:19
  #4
Medlem
det är lite som när man ser en tiggare - först medlidande - sedan arghet (för att den personen rörde ens innersta urkänslor)
Citera
2012-07-18, 05:20
  #5
Medlem
Talar ni som erfarna mobbare? För det är väl ganska naturligt att "vanliga" människor är snälla mot alla som verkar förtjäna det.

Men en mobbare trycker väl alltid ner dom svagaste? Med det menar jag dom socialt svagaste, dom som är redan utanför som inte har backup av kompisar, som inte verkar vara ett hot och som har en eller flera signaturer som gå att störa sig på, tex. Svett,fula kläder,svag,presterar dåligt,nerstämd.
Det finns nog garanterat mobbare som ger sig på invalida också, både dom som har hjärnskador och dom som kanske bara saknar kroppsdelar, det handlar nog mest om vilken miljö mobbaren kommer ifrån.
En mobbare är sällan en person som har ett enkelt liv, snarare en som aldrig fått den uppmärksamheten man behöver, elak farsa eller bara helt enkelt en taskig uppväxt.


Sen är jag inte direkt en psykolog, men en mobbare är skadeglad, som fruktar sig på att skada andra, medan en med medlidande tar skada av det. För mig är det inte lika.
Citera
2012-07-18, 11:05
  #6
Medlem
olika sidor av samma mynt där bägge utnyttjar folk för att förhöja sig själv - ena gör det genom våld och andra genom att vara 'öm'.
Citera
2012-07-18, 12:36
  #7
Medlem
Nietzsche skrev om detta i The Gay Science:

Citat:
Benefiting and hurting others are ways of exercising one's power upon others; that is all one desires in such cases. One hurts those whom one wants to feel one's power, for pain is a much more efficient means to that end than pleasure; pain always raises the question about its origin while pleasure is inclined to stop with itself without looking back. We benefit and show benevolence to those who are already dependent on us in some way (which means that they are used to thinking of us as causes); we want to increase their power because in that way we increase ours, or we want to show them how advantageous it is to be in our power; that way they will become more satisfied with their condition and more hostile to and willing to fight against the enemies of our power.

Whether benefiting or hurting others involves sacrifices for us does not affect the ultimate value of our actions. Even if we offer our lives, as martyrs do for their church, this is a sacrifice that is offered for our desire for power or for the purpose of preserving our feeling of power. Those who feel "I possess Truth" — how many possessions would they not abandon in order to save this feeling! What would they not throw overboard to stay "on top" — which means, above the others who lack "the Truth"!

Certainly the state in which we hurt others is rarely as agreeable, in an unadulterated way, as that in which we benefit others; it is a sign that we are still lacking power, or it shows a sense of frustration in the face of this poverty; it is accompanied by new dangers and uncertainties for what power we do possess, and clouds our horizon with the prospect of revenge, scorn, punishment, and failure. It is only for the most irritable and covetous devotees of the feeling of power that it is perhaps more pleasurable to imprint the seal of power on a recalcitrant brow — those for whom the sight of those who are already subjected (the objects of benevolence) is a burden and boredom. What is decisive is how one is accustomed to spice one's life: it is a matter of taste whether one prefers the slow or the sudden, the assured or the dangerous and audacious increase of power; one seeks this or that spice depending on one's temperament.

An easy prey is something contemptible for proud natures. They feel good only at the sight of unbroken men who might become their enemies and at the sight of all possessions that are hard to come by. Against one who is suffering they are often hard because he is not worthy of their aspirations and pride; but they are doubly obliging toward their peers whom it would be honorable to fight if the occasion should ever arise. Spurred by the good feeling of this perspective, the members of the knightly caste became accustomed to treating each other with exquisite courtesy.

Pity is the most agreeable feeling among those who have little pride and no prospects of great conquests; for them easy prey — and that is what all who suffer are — is enchanting. Pity is praised as the virtue of prostitutes.

Även denna bit från Beyond Good and Evil behandlar detta:

Citat:
Among helpful and charitable people, one almost always finds the awkward craftiness which first gets up suitably him who has to be helped, as though, for instance, he should "merit" help, seek just their help, and would show himself deeply grateful, attached, and subservient to them for all help. With these conceits, they take control of the needy as a property, just as in general they are charitable and helpful out of a desire for property.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in