"Flickvän" med borderline... Behöver råd!

Jag och en tjejkompis tog in en roomie i vår lägenhet för att spara pengar.
Det tog inte lång tid innan vi upptäckte att någonting inte var som det ska.

Vi bråkar om allt. Håller man inte med honom blir han riktigt förbannad. Det kan handla om bagateller som "vilken färg tycker du är finast, lila eller röd?" och så svarar man "röd" då blir han arg för att han tycker lila. Med arg menar jag arg!

Det gäller att hålla sitt eget temperament i schack och prata lugnt och helt enkelt svälja sin egen stolthet för att inte göra en ännu större affär utav det.

Tycker du om personen så kör på, men det är speciellt. Det viktigaste är nog att behålla lugnet, även om ett bråk sker och du vet att hon har fel. Behåll lugnet och vänta tills stormen är över.

Är du duktig på att svälja din stolthet och "tiga" när du vet att du har rätt.. No problem!

Uppdatera oss gärna .

Ärligt talat så spring för livet....
Jag har varit på den mottagande änden av en sådan tjejs beteende.
Jag är vare sig lättlurad eller korkad, men det tog ändå ett tag innan jag upptäckte att allt inte stod rätt till med henne. Då var det för sent...
När jag var avståndstagande och lite anti i början av förhållandet så blev hon mer och mer på, till gränsen att det blev patetiskt.
När hon, genom sitt manipulerande, lyckades få mig att falla för henne så började helvetet.
Nedvärdering, lögner, bluffande och spel bakom ryggen.
Så fort jag visade att jag ville ha henne så vände hon helt om och började utnyttja mig istället.
"Led on", skulle man väl kalla det på engelska.

Hon såg hela tiden till att ge mig precis så mkt att jag stannade kvar, men så fort det blev för intimt gjorde hon det väldigt klart att vi inte kunde bli ett riktigt par "just nu"...
Allt medan hon träffade andra killar bakom ryggen på mig för att få bekräftelse, och att hitta någon som var som jag var i början.
Jag är rätt bra på att se när folk ljuger (arbetslivserfarenhet), och jag synade hennes lögner ganska ofta men hon bara slätade över dem med nya lögner och om det inte funkade så försökte hon vända på det till att jag var helt dum i huvudet och blev förbannad och hotade med att säga upp kontakten.

Jag tröttnade till slut och frågade henne rakt ut om hon inte blivit utredd för Borderline.
Hon har mkt ångest och mår ofta dåligt, tar även "medicin" mot det.
Hon rasade ihop direkt och sa att hon trodde att hon blev felbehandlad och bad mig om hjälp.
Jag lovade att hjälpa henne, eftersom jag faktiskt brydde mig om henne, och att jag är lojal mot de som betyder något för mig.

Sen försvann hon i över en vecka.
När jag sedan frågade vad som hänt så sa hon att hon inte behövde min hjälp.
Har sedan dess fått reda på att hon träffat/dejtat en annan kille i flera månader och ljugit om det flera gånger. (Och även träffat flera andra vid sidan om honom)
Hon har t o m haft mig hemma hos henne så fort han har gått därifrån...

Det känns skit att bli behandlad på det här sättet.
Man känner sig värdelös och liten.

Men man måste bestämma sig för att det är hon som inte är frisk och har gjort fel.
Sen går man vidare och låter inte det svinet påverka en mer, någonsin.

jag har varit i ett förhållande med en sån obehaglig människa. hon tar över ditt liv fullständigt! man kan inte bli av med henne på nåt sätt, samtal med psykologer, familjerådgivning eller familjerätten hjälper INTE! hon manipulerar alla till du bara är ett tomt skal. vad du än gör, gör henne INTE gravid. Genom hela graviditeten är hon riktigt sjuk, "spelar" med barnet mot dig och hon kommer INTE göra abort för att då har hon nånting mot dig för alltid.

när man försöker fortsätta med sitt vanliga liv o umgås med vänner och familj, utföra sin hobby eller att sköta sitt arbete så fuckar hon upp ALLT...ringer hela tiden, messar hela tiden för att man inte ska ha någon chans att tänka på nåt annat än HENNE! kommer man hem 15 minuter senare än vanligt från t.ex arbetet får du ett helvete. då är du otrogen och du "bryr dig inte" om henne.

lyssna på vad jag säger! AVSLUTA detta genast och sök hjälp! du kommer INTE klara av att avsluta detta själv!

Vill bara fötydliga att man HAR inte borderline.... det är en personlighets störning så det är något man är... precis som smart, kreativ osv :)

Jag är också borderline och håller inte riktigt med.... Har haft ett förhållande på 5-6år och ett på 3år.
självklart har killarna fått stå ut med mycket.... men är man självmedveten och jobbar med sig själv mycket och ofta så kan man tidvis fungera riktigt bra! jag tvekar alltid innan jag går in i en relation för jag är vääääl medveten om att jag inte är lätt att ha å göra med under mina "dåliga perioder"...

[quote=Slowbro]Jag har haft en flickvän med borderline, det var en av mina bästa och värsta upplevelser. Det är ungefär så många tjejer med borderline beter sig också, ena stunden får de omgivningen att må otroligt bra, euforisk nästan. Medan nästa stund få dig att må skit. Du kommer även att få ha väldigt mycket sex, vi hade sex åtta gånger på en dag som mest, allt på hennes initiativ.

Det värsta däremot är att borderline karaktäriseras av en

Citat:

Ursprungligen postat av kultiz

Jag har borderline och jag tycker inte direkt att du ska "fly för livet" som vissa skriver. Det beror på vilken typ av borderline hon har. Finns ju den utåtagerande och den inåtagerande typen .

Hej,

Jag blev nyfiken .. Kan du berätta mer om hur den inåtagerande och utåtagerande typen funkar , enligt
din erfarenhet? Jag lever med en man som har borderline, men skulle nog påstå att han är en mix av båda .. Men berätta gärna, om du vill..

Fint slut på 2012 om inte annat!

Måste bara skriva det en gång till:



-Skaffa ALDRIG barn med en Borderline, barnen är helt chanslösa mot det elaka och humöret som skiftar.


Som att livet inte är nog tufft, du måste skydda barn mot föräldern också....

Jag var ihop med en kille med borderline i två år. De var fruktansvärt, jag blev helt nedbruten mentalt. Han var notoriskt otrogen, ljög, beskyllde mig för allt, skiftade i humör, hotade om självmord, förbjöd mig prata med andra killar. Om jag inte svarade på sms på 10 minuter så beskyllde han mig för att knulla andra. Osv osv.
Svåraste var att lämna honom. Först grät han och sa i flera dagar hur han skulle ta livet av sig för han kunde inte leva utan mig, och hur jag aldrig kan ha älskat honom om jag ger upp så lätt och att jag bara vill bli av med honom för att knulla runt. Sen vägrade han lämna min lägenhet. Sen ville han inte lämna tillbaka mina nycklar (för han planerade att snoka i min lägenhet när jag reste bort, berättade en bekant).

När han väl var ute ur min lägenhet började han istället prata om mig som "horan" och hotade med att döda min nya kille. Nu verkar han ha lugnat sig dock.

Så, om man väljer att vara med någon som har borderline tänk på att du måste vara överseende med mycket och inte ta åt dig för mycket av det personen säger/visar.

folk med borderline har samma känslomässiga reaktioner som ett barn, även om de intellektuellt står på en vuxens nivå, tror det kan se helt olika ut beroende på vem det är som är drabbad, men som vanligt är det de som är bråkiga och utåtriktade som syns, folk som hotar med självmord är bara patetiska, en människa som verkligen mår dåligt och på allvar funderar på att ta självmord säger ingenting och verkar ofta inte nere utåt, tvärtom så försöker de spela glada
att hota med att man ska ta livet av sig är bara jävligt elakt mot nära och kära

Det där är en gammal missuppfattning baserad på flummiga psykodynamiska teorier, som många psykkologer fortfrande tror på. Borderline är en sjukdom, delvis, eller helt och hållet, medfödd.

Det är en personlighetsstörning i den bemärkelsen att den påverkar personligheten för den som har sjukdomen, men det är inte personlighetsstörning i bemärkelsen att den är inlärd. Den som har borderline har biologiska problem i hjärnan och problemet är till större delen genetiskt orsakat.