2012-07-23, 17:14
#13
Citat:
Ursprungligen postat av Blink
Börja med att observera vilka tankar som rör sig i medvetandet - i synnerhet när du känner ångest men även annars också. Om du är som mig har du säkert flera återkommande tankar som är kopplade till ångesten. Försök att bli mer medveten om vad som pågår i din egen hjärna. Till att börja med behöver du inte göra något åt tankarna oavsett om de är positiva, negativa eller utgör någon form av strategi för att bekämpa ångesten.
Nästa steg är att sluta kämpa mot känslorna och istället börja vara sann mot sig själv. Jag hade t.ex. återkommande ångestladdade minnen. Ibland försökte jag analysera dem, och ibland försökte jag trycka undan dem genom att intala mig själv att jag inte längre brydde mig om det som hände. Tyvärr fungerar det inte att ljuga för sig själv, och det går inte heller att förändra något genom att återuppleva minnen.
Så när ett sådant minne dyker upp behöver du bara säga - ja jag bryr mig och jag ångrar det som hände. Sedan öppnar du dig för ångesten samtidigt som du låter tankarna tystna. Du behöver varken ignorera eller återuppleva det förflutna - möt ångesten i nuet istället. Samma sak gäller vid oro inför framtiden - fantasier om framtiden är precis som minnen.
Sedan har vi ångest som varken är kopplad till framtiden eller dåtiden. Samma sak gäller då också - öppna dig och låt ångesten stanna så länge den vill samtidigt som du låter tankarna tystna. På det här sättet slutar du ge energi åt det mentala kriget som i längden får dig att må dåligt.
Ibland kan det vara svårt att låta tankarna tystna om det hela tiden kommer nya tanker. Det gör inte så mycket och du kan låta alla nya tankar passera. Glöm bara inte bort att du är den som observerar tankarna. Du är inte dina tankar.
Nästa steg är att sluta kämpa mot känslorna och istället börja vara sann mot sig själv. Jag hade t.ex. återkommande ångestladdade minnen. Ibland försökte jag analysera dem, och ibland försökte jag trycka undan dem genom att intala mig själv att jag inte längre brydde mig om det som hände. Tyvärr fungerar det inte att ljuga för sig själv, och det går inte heller att förändra något genom att återuppleva minnen.
Så när ett sådant minne dyker upp behöver du bara säga - ja jag bryr mig och jag ångrar det som hände. Sedan öppnar du dig för ångesten samtidigt som du låter tankarna tystna. Du behöver varken ignorera eller återuppleva det förflutna - möt ångesten i nuet istället. Samma sak gäller vid oro inför framtiden - fantasier om framtiden är precis som minnen.
Sedan har vi ångest som varken är kopplad till framtiden eller dåtiden. Samma sak gäller då också - öppna dig och låt ångesten stanna så länge den vill samtidigt som du låter tankarna tystna. På det här sättet slutar du ge energi åt det mentala kriget som i längden får dig att må dåligt.
Ibland kan det vara svårt att låta tankarna tystna om det hela tiden kommer nya tanker. Det gör inte så mycket och du kan låta alla nya tankar passera. Glöm bara inte bort att du är den som observerar tankarna. Du är inte dina tankar.
Om jag känner att ångesten är påväg, är det då bättre att fortsätta med vad jag höll på med istället för att hoppa upp och försöka springa runt och försöka förtränga/glömma den genom stimulering o.s.v?
Exempelvis, jag ligger i soffan och slappar, men så känner jag hur ångesten börjar komma krypande, ska jag då ligga kvar och låta den komma istället för som jag vanligtvis gjort, försökt glömma den genom någon aktivitet?
