Vem är lyckligast?

Hej fina flashbackmedlemmar !

Tänkte passa på att fråga er vem är lyckligast av dessa?

Personen som accepterar döden och accepterar att universum är för stort för mänskligheten att greppa och accepterar ondskans närvaro hos alla människor.

eller....

Personen som ständigt söker efter sanningen?
Söker svar på frågor som t.ex. vad händer efter döden? Och försöker få svar om man är "ensam" i universum?

Har själv en inre konflikt om jag ska acceptera saker för det vad de är eller ifall jag ska leva genom livet sökandes efter något som jag kanske inte kan få svar på.

Om jag ska vara ärlig, dom som inte tänker så jävla mycket är nog lyckligast :s

Person 2 blir person 1 efter x antal år av sökande. Ironiskt va?!

Klart är det är så att ifall man inte tänker så slipper man obehagliga tankar. No brain no pain.

och det klart man tröttnar på mänsklighetens svaghet och blir misantrop efter några jordsnurr.

Men man blir inte "tillfredställt" vare sig av att människor beter sig som skit eller att man lever för kort för att kunna uppleva nya naturvetenskapliga upptäckter eller kunskap om människans uppkomst osv.

Jag tror på en person 3 som inte tänker på det alls utan som är lite för sinnessvag för att inse att det finns ondska, våld och död.
Men av dina två alternativ så är nog person 2 lyckligast eftersom den ändå har någon form av hopp.

Jag har själv otroligt svårt för människor som är sk. "sinnesvaga".
Det är tröttsamt att inte kunna ha vettiga debatter om viktiga ämnen.
Människor som tycker att censur och politisk korrekthet är så viktigt.

Tror knappast att man kan vara en lugn och harmonisk människa om man är så nervös och känslig.

Att inte försöka att söka svar på svåra frågor är dumdristigt, men att köpa och ta till sig tankesystem som uppfanns för tusentals år sedan av människor vars livssituation och därmed världsbild var helt annorlunda är inskränkt och rent ut sagt idiotiskt.

Att tänka och fundera är stort, men att tänka och fundera fritt är större.

Den som är iq-befriad!

Vill minnas att jag läst/hört en dikt, eller ett citat som löd ungefärligen; The beast is happily unknowing, the human is sadly knowing.

Felformulerat - någon som kan fylla i eller posta hur den egentligen löd?

Det rätta svaret på frågan borde väl vara personen som får flest endorfinkickar i hjärnan, och man måste nödvändigtvis inte "tro rätt" eller "göra rätt" för att få sådana.

Precis. Personer som inte påverkas av det förflutna och inte heller funderar på det framtida kan ju enbart koncentrera sig på det som händer här och nu, då blir hjärnan upptagen med annat istället för att fundera och se saker utifrån sig själv så att den blir medveten om allt det negativa med en själv.

OnT:

Lyckligast i den meningen, måste ändå vara den person som är helt och hållet är övertygad om att dennes livsåskådning är den rätta, och därmed finner ro i sin tillvaro vad gäller dessa svåra frågor. Detta oavsett vilken livsåskådningen är.