Rebellrörelsen; udda eller representativt?

http://sverigesradio.se/sida/artikel...rtikel=2444090

Dokumentären handlar om Rebellrörelsen (urspringare ur KFML 1968), en gruppering som vänstern idag mycket låssas som att den inte har funnits. Lite är dock sparat idag, bland annat denna radiodokumentär.

Framstår som en sekt och mycket skrämmande, men tror ni att detta är så unikt egentligen?

den var inte representative. Dåtidens vänster gjorde upp med den främst genom Torbjör. safves utmärkta bok Rebellerna i Sverige.

http://books.google.es/books/about/R...AJ&redir_esc=y

Rebellerna diskuteras fortfarande flitigt inom dagens vänster efetr som den var så extrem.

Extrem i jämförelse mot vad? Jämför man med tex KFML så är skillnaderna inte så märkvärdigt stora, speciellt inte politiskt. Man kanske inte kidnappade varandras barn och försökte mörda människor för att de var för "borgerliga" i KFML, men annars så känns mycket igen.

Som vad? Man hade inte person dyrkan i KFML av ordföranden.
Man studerade politisk ekonomi och filosofi, man verkade på sin arbetsplats, skola, eller bostadsområde. Det gjorde inte rebellerna de isolerade sig.

Så lite mer konkret får du allt vara.

Vill du ha källor säg bara till jag har en hel bokhylla med skiten. Men du vet vad det betyder, att du får presentera källor med.

Fast Rebellrörelsen hade väl ingen officiell persondyrkan heller. Fast det förekom ju i båda grupperna, Francisco Sarrion bland Rebellerna och Gustavsson och Holmberg i KFML (som bla Håkan Arvidsson bekräftat). Detta med självstuder fanns också i bägge grupperna, i delar av precis samma material. Vad det gäller yttre manifestationer så var nog Rebellerna än mer aktiva än KFML, de var ju enligt Sävfe ungefär lika starka.

Själv har jag nog nu läst det mesta på ämnet, och det är tydligt att de flesta vill låssas som detta aldrig skett. Man kan tänka sig vad som hänt om det skedde i en annan politisk rörelse.

Man kallade Sarrion för ledaren och jämförde hans drag i ansiktet med Maos, det var även han som var domare i de interna rättegångarna mot småborgerligt tänkande, Gustavsson och Holmberg hade aldrig någon sådan betydelse. Dessutom hade de för hård opposition mot sig, Först från rebellerna sedan en kort tid därefter från Göteborgsavdelningen som sedan blev KFML(r).

Mig veterligen så studerade Rebellerna aldrig något annat än MAO, (mest lilla och stora röda). Medan den övriga vänstern körde med Studiecirklar.

Mig veterligen så hade Rebellerna bara en yttre manifestation och det var första majmötet, som tydligen slutade tragikomiskt. Därefter slöt man sig. Om man inte räknar när de gav sig ut på slätten för att värva bönder.

Vart har du fått höra att grupperna skulle vara jämnstarka? De fanns ju bara i Uppsala även fast man hade lite kontakt med "lundapesten". På den tiden måste KFML funnits på kring 50 orter.

När du säger att vänstern inte vill tänka på det så tycker jag inte att det stämmer, Både Frank Baude och Lars Nilsson Maoisterna i Sverige skriver om det. Idag finns ju inga Maoistgrupper kvar i Sverige.

Det är väll egentligen de enda sidorna som måste förhålla sig mot Rebellerna. Finns inget skäl att syndikalister och autonomer skall förhålla sig till dem, efter som de kommer från en helt annan tankeskola. Men å andra sidan har de en hel del andra lik i sina garderober. Det är ungefär son att klumpa SMR och SD. Folk som försöker ta sådana billiga poäng bevisar bara sin egen dumhet.

Men om man återgår till din fråga om det finns flera liknande fall så kan jag bara tänka på http://sv.wikipedia.org/wiki/Perus_kommunistiska_parti svenska stödförening, de som höngde upp grisar etc kring millennieskiftet. Eller Radikalfeministerna som var som starkast på den tiden, men frågan är om de verkligen var vänster?

Flera har sett Sarrion som en av de mest ledande, andra mer som en pajas. Vad Arvidsson, Thorgren och andra talar om är att han likså såg KPML:s ledning som "ofelbara gudar", jag har inget att tvivla på i det vittnetsmålet. Men visst kan personkultuer se olika ut.

Säfve skriver själv att han uppskattar till Rebellernas styrka till c:a 500 man, och att KFML samtidigt hade kring 700 medlemmar. Dock är nog siffran på 700 förmodligen överdriven, andra skribenter har talat om 300-500 kring samma tid. Det skulle jag säga är att vara jämnstarka (och många av Rebellerna återvände ju sedan till KFML).

Det finns som du säger fragment av Rebellerna kvar om man letar riktigt riktigt noga, men jag är nog benägen att hålla med kommunisterna i dokumentären om att man helt enkelt inte låssats om att detta har skett på 40 år (Baude nämner väl inte ens Rebellerna vid namn). Så varför denna tystnad? Den borde ju vara mer intressant att berätta än andra och mindre politiska grupper. Det borde alla socialister och kommunsier se som sitn uppgift äcven om det inte går att kalla sig Maoist idag som då. (Detta med att klumpa samman är jag inte utanefter men skall ändå påtala att ditt exempel med SD-SMR skriver ju extremister, där har vi ju lite gamla maoister, om i varenda nummer).

Rebellernas fåtaliga direkta torgmöten (du glömde Slottbacksmötet) betyder inte att man inte var ute och skrek och talde bland folk, där var man detta halvår förmodligen betydligt mer aktiva än KFML, inte minst via deras "affischtidningar".

Det med personkult inom KFML har jag faktiskt aldrig hört ens med samtal med r:are, och de har ju tagit alla möjliga fulknep mot "sosse KFML" men det var nog olika hur man upplevde det.

Återigen håller jag in med dig, jag vet att inom KPML(r) så diskuterades rebellerna som ett varningens exempel speciellt när man läser "Radikalismen - kommunismens barnsjukdom" efter som det är ett så talande exempel inom landet.

Och hur jag än tänker kan jag inte komma på fler kommunistiska aktiva partier idag. De flesta som kollar sig socialister idag är bara lite allmännvänster som tycker att man kan vara snälla mot varandra. Som egentligen passar bättre in som borgerliga humanister. Set finns väldigt få av dem som har någon politisk skolning utöver låttexter.

Är inte slottsbacksmötet samma som deras 1 maj möte? Jag kan ha fel här. Visst man hade fysträning i parker som även kombinerades med högläsning ur lilla röda. Men det var aldrig frågan om något försök till massorganisering, varken genom platskamp eller genom Leninistisk folkfrontstaktik så som motsvarande FNL grupperna.

Gruppen 500 som Säfve nämner är väl bara precis i brytningen, efter slottsbackmötet är de väl bara c:a 100?

Jag hänger inte riktigt med på vad du menar med:

Så tar gärna en förklaring på det.

Passar även på att tacka för en saklig och intressant diskussion.

Jag får tacka själv, positivt förvånad att någon mer än mig var inläst på ämnet! Roligt.

Jag släpper nog på detta med personkult, jag har redan hänvisat till mina källor och har egentligen inte mycket mer att tillägga.

Jag har själv aldrig sett KPMLr nämna Rebellerna, men det kan ju ha skett. När jag läste Mot Strömmen av Baude visste jag dock inte ens vilken grupp han pekade ut som galningar i Rebellgruppen, det var först senare jag kunde lägga ihop 1 + 1 med hjälp av andra källor. Det gjorde mig nyfiken på varför han valde att uttrycka sig så.

Bland kommunistiska partier idag får vi väl räkna KP, SKP, RS och SP (om de senare fortfarande skal ses som ett parti)?

1 maj är inte det samma som Slottbacksmötet, det förra tydligen lyckat och det senare ett fiasko vad jag har läst. "Massorganisering" hade väl egentligen ingen då, men flygbladsutdelning och affischering (+ högläsning på de mest udda ställena) skall ju ha hänt iofta i Stockholm och Uppsala.

Splittringen ägde väl rum slutligen kring maj, tror inte att man tappade allt för många efter det, inte vad jag läst i alla fall. Så stödet var nog betydligt större än bara de i kollektivcellerna.

Vad jag avslutningsvis menade att jag inte tog upp Rebellerna för att via dem slå på andra former av socialistiska och kommunistiska grupper. Jag gör det av ett genuint historiskt intresseom denna tid. Och det dröjde ganska länge innan jag ens upptäckte Rebellerna, de tycks ju ha varit större än tex en så känd organisation som Grupp 8, men få känner till dem. Det kan inte bara bero på att få vill erkänna att de var med i vansinnet.

Du kan ju inte mena allvar...? En minimal, mycket kortlivad, maoistextremistisk (lol, att ens utgå ifrån en ideologi skapad för de agrara och feodala förhållandena i Kina i 60-talets Sverige!) sekt som sysslade med rituell simning i badhus, som separerade barn från sina föräldrar för att undvika det "borgerliga inflytandet", som drev borgaren ur varandra (som frikyrkorna driver ut djävulen) och som anordnade rättegångar mot sina egna medlemmar menar du skulle vara representativ för vänstern? Lägg av säger jag bara.

Som sagt, så speciella var de inte. Ledningen blev inte uteslutna ur KFML, de lämnade själva. Och inte främst av politiska orsaker. Inte små heller, i samma storlek som KFML. Jag förstår att vänsterns egen historia ofta är pikant för dem själva (se reaktionerna på Utviks bok "Med Stalin som gud"), men det är ju deras egna problem och ingen orsak till att detta utmärka exempel inte skall belysasi den historiska beskrivningen. I 40 år har man som sagt tigit om detta, kanske det är över nu. För, ve och fasa, tänk om jag sitter på mer information i detta än vad ni vet?

Kan du nämna någon annan svensk vänsterorganisation som kan jämföras med Rebellrörelsens galenskap och ultrasekterism? Det skulle väl möjligen vara Kommunistiska Partiet i Sverige (KPS) i så fall, men de var väl ännu mindre och inte fullt så stolliga.


Jag har ingenting alls emot att man lyfter fram alla fakta kring Rebellrörelsen, tvärtom är det bara bra. Det jag vänder mig emot är att du försöker få dem att framstå som representativa för vänstern som helhet och därmed använder dem som ett slagträ.