Sen kan jag tillägga att när alla resurser är slut så tappar socialisterna all makt. Då går det inte längre att driva det socialistiska systemet. Det går inte att ta ut skatt av någon, eftersom det inte finns någon som har någonting.
För det stora problemet med socialismen är att systemet förbrukar mer resurser än det producerar. Där har du nyckeln till allt. Så det är inte en fråga om det faller, utan när det faller.
Personligen tror jag att vi på 70-talet började förbruka mer än vad vi producerade. Det var egentligen då vändpunkten kom. Innan dess producerade vi mer än vad vi förbrukade. Varför tror jag då detta?
Jo, för efter detta så började man ta väldigt mycket lån för att få igång ekonomin. Helt plötsligt så förbrukade vi mer än vad vi producerade. Det var på 70-talet som svensk ekonomi toppade.
Sen har du en ganska intressant effekt när du bygger en ekonomi på lån. För det första så kan du ALDRIG låna upp till 100 % eller mer, på din säkerhet. Du kan bara låna under detta. T.ex. om du ska ta ett huslån så kanske du får låna 85 %, men aldrig 100 %.
Detta förklarar varför vi aldrig helt lyckats återhämta oss ur de lågkonjukturer som varit efter 70-talet. Det jag pratar om är t.ex. arbetslöshet, osv. Egentligen så har ju hela välfärdssamhället blivit sämre och sämre sedan början av 90-talet. Vi hämtade oss aldrig ur denna kris.
Vi har dock gjort saker på vägen för att försöka hålla denna lånebaserade ekonomi vid liv. T.ex. har vi privatiserat en hel del, men det har vi inte gjort p.g.a. att vi velat göra det. Utan p.g.a. att vi varit TVINGADE! Kom ihåg att många av privatiseringarna som gjorts var gjorda av sossarna innan alliansen fick makten 2006. Det var inte för att de ville göra detta, utan för att de var TVINGADE att göra det rent ekonomiskt. Det saknades helt enkelt pengar.
Men som sagt, detta är min egna analys blandat med lite annat...
