Randy Barnetts naturrätt

Randy Barnett, som är professor i lag, har en ganska bra och intressant teori om naturrätt som han beskriver i boken The Structure of Liberty: Justice and the Rule of Law. På hemsidan finns det en kortfattad version av argumentet, men Barnett har även tagit upp resonemanget i några föreläsningar som libertarianism.org nu gjort tillgängliga. Den skiljer sig från Rands syn på ett antal punkter, men har det gemensamma att syftet med rätten är att låta människor kunna leva lyckliga liv.

Barnetts argument går ut på att naturrätt är de objektiva regler som måste finnas i ett samhälle för att folket där skall kunna uppnå ett specifikt mål, vilket är den klassiska definitionen enligt Pufendorff m.fl. Som sagt så ser Barnett som det självklara målet, som vi alla vill uppnå, just att kunna leva lyckligt, samtidigt som man bor nära andra individer. Det som gör hans bok speciellt är att han föreslår att metoden för att lösa den här frågan - vilka lagar ger folk möjlighet att leva lyckliga liv nära andra människor - är att lösa tre universella problem som finns i alla samhällen:

1) hur ska man få fram allas kunskap att använda resurser på bästa sätt,
2) hur ska man interagera på ett sätt så att folks intressen är harmoniska, samt
3) hur kan man begränsa problemen som uppstår när någon har makt.

Dessa tre problem är nog bekanta för de flesta; det här med incitament är ju en vardagsfråga för alla libertarianer.

Barnetts lösning på dessa problem är ett samhälle med libertariansk lag (för att lösa de första två problemen) och ett polycentriskt rättssystem (för att lösa det tredje problemet).

Barnetts argument - förutom de om polycentrism - borde vara bekanta för de flesta (det är mest vanliga ekonomiska argument), så det som kanske är av största intresse är just hans syn på naturrätt. Som ett system av lagar för att uppnå vissa generella önskemål. Enligt Barnett är detta, om inte den enda, så väl en vanlig historisk syn på rättigheter. Med det här perspektivet skulle förstås även utilitarism vara en naturrätt, för de som verkligen vill maximera sin lycka. Oavsett vad så är det ett perspektiv som gör naturrätt enkelt att förstå och som något uppenbart bra att sträva efter. Något att emulera, eller vad tycker ni?

Bortsett från att jag inte ser hur "libertariansk lag" ger 2 och egentligen inte ens 1 (beroende på hur det ska tolkas), och att jag som regel är motståndare till polycentriska rättssystem (vilket i sig egentligen inte är sant, jag har bara ett icke-traditionellt angreppssätt där monocentrism möjliggör polycentrism, samtidigt som maktproblematiken överlag minimeras), så är det ju vettigt att han inser att naturrätten inte är naturlig utan konstruerad. Och ja, detta pragmatiska angreppssätt är klart något vi bör anamma. Vem bryr sig om en given rättighetssyn är "sann", när det enda som i praktiken har någon betydelse är huruvida den är "bra".

Tillägg:

För att vara mer nyanserad: visst förstår jag resonemanget, däremot ser jag inte att det ena nödvändigtvis följer ur det andra. Att det skulle fungera i någon utsträckning ifrågasätter jag givetvis inte.

Om du vill ha mer förståelse av resonemanget kan du alltid läsa boken.

Vad är det för skillnad mellan naturlig och konstruerad menar du? Är det onaturligt att vilja leva ett lyckligt liv? Om inte, hur blir det då onaturligt att sträva efter det?

1) Absolut; tror dock jag passar. Har lite för mycket att läsa, och det känns som ett långskott att den boken ska vara en oslipad diamant. Tråkigt att inte kunna läsa saker för läsandets skull längre.

2) Väldigt intressant fråga, som vi nog inte ska lyfta i sin helhet här (då vi har att göra med en fråga vars natur diskuterats i bra många decennier vid det här laget). Men för att göra det enkelt: även om vi så antar att alla vill vara lyckliga så följer inte att a) alla har rätt att vara lyckliga, eller att vi ska ha ett system som maximerar lyckan för alla. Dessutom: Inget säger att jag är som lyckligast när du är lycklig; det är önsketänk.

Inte heller säger någon att man skall kunna få maximera andras lycka, och inte heller frågade jag om man skulle ha rätt till att sträva efter att vara lycklig. Jag frågade om skillnaden mellan naturlig och konstruerad.

Då vet vi något mer om dig och vad du blir lyckligast av, samt hur du föreställer dig situationen när du är som lyckligast.

Jag trodde skillnaden skulle framgå. Men visst: Grovt förenklat, det naturliga är (obestridligen), det konstruerade görs. T ex., alla människor vill vara lyckliga, om alla människor har rätt X blir alla lyckliga; alla människor har rätt X.

Görs fågelskit, eller är det? Som i, är en handling något konstruerat eller är det naturligt?

Absurt nog är frågan komplicerad att svara på, då svaret beror på våra onto/epistemologiska antaganden*. Men för att hålla det enkelt betraktar jag bajsande som högst naturligt. Ser dock inte riktigt vad du egentligen är ute efter.

Rättigheter är skapade av människan, inte av naturen, och vi kan skapa dem på olika sätt med olika mål.

* fågelskit kan absolut betraktas som ett görande, då vår förståelse av fågelskit inte är fågelskit s.a.s.

Utgångspunkten jag tog upp var att det var naturligt att sträva efter sin egen lycka, och då borde det för ett flertal vara naturligt att hitta institutioner som låter alla sträva efter sin egen lycka, som Barnett föreslår. Du menade att han förespråkade en konstruktionsrätt (om inte att du använde det ordet), medan han visar att hans användning av ordet naturrätt följer vad många klassiska naturrättsfilosofer följt. Då är frågan vad du menar med konstruerat och naturligt. Och om du menar att det är konstruerat när något görs, så uppstår frågan - vad innebär det att något görs, menar du att det är när någon gör något?

Släpper det spåret och skriver såhär istället. Jag är inte på humör för att fastna i det onto/epistemologiska träsket, då det blir väldigt mycket besvär till väldigt liten nytta.

---

Jag menar också jag att det torde vara naturligt för de flesta att skapa institutioner som ökar deras livskvalitet. Min poäng är att dessa institutioner just är skapade. Vi ger människor rättigheter; människan har inte rättigheter. Institutioner kan givetvis vara mer eller mindre i linje med vår essentiella natur (i den bemärkelse vi kan sägas ha en sådan), vilket så klart kan användas för att hävda att vissa är mer naturliga än andra (även om jag finner sådana resonemang högst tveksamma), men det är oavsett inte skäl att blunda för att rättigheter inte finns oberoende av människan, utan på grund av människan.

För att ta ett illustrativt exempel: Din bil är din bil om samhället ser bilen som din. Ser samhället bilen som samhällets ja då är bilen samhällets. Äganderätten är alltså inte naturlig, utan konstruerad. Att, som flertalet här, hävda: men bilen är ju min är vansinne. Helt uppenbart är den ju just inte det, hur mycket personen i fråga än redogör för "objektiva rättigheter" och allt vad det heter. I den mån Barnett även han är naturrättare i traditionell mening riktar jag samma kritik mot honom.

Som tillägg kan också sägas att jag helt klart köper att rättighetssystem uppkommer naturligt. Om nu det mot förmodan skulle vara intressant att veta.