Är det egentligen guds vilja att man ska bli litet mer sekulär i sin tro?

Ju mer jag sitter ensamt och funderar över livet kan jag tycka att det verkar som att man
inte gör något fel som sekulär. Alltså jag tror att man kanske inte behöver vara så
brinnande troende för att behaga gud.

Vad tror ni, är det ok att vara sekulär och ändå ha guds välvilja i sitt liv?
Jag tror att det kan vara så att man behöver inte springa i kyrkan jämt för att
behaga gud.

Tror man på Gud och att hans vilja sker så verkar han ju helt klart föredra sekulära samhällen då de flesta framgångsrika länder idag är sekulariserade så det är ju ett system som verkar belönad av herren.

Det beror väl helt på vad man tror? Tror man lite löst att det finns någon slags högre makt finns det ju ingen anledning att springa i några kyrkor. Är ens tro starkt kopplad till heliga texter kan det finnas mer anledning.

Mer intressant i trådstarten är att du skriver "behaga Gud". Är det anledningen till vår existens? Skulle du bli behagad av en irrationell primat om du var ett allsmäktigt väsen?

Jag tar ofta sekulära människor som modell, och jag kan tycka att det är rätt skönt att
slippa höra om gamla dogmer hela tiden. De leder ingenvart, men om man har en levande tro
så behövs inga dogmer. Man kan leva fritt, tror jag.

Jag tror bara att gud vill att vi ska vara normala människor, utan en massa konstigheter.
Livet vill vara fritt.

Det var inte det jag undrade, utan om vi finns till för att behaga Gud?

Behaga kanske är fel ord, snarare att leva tillsammans med gud är en bättre term.

Men det gör vi ju uppenbarligen inte? Så vida du inte tror att gud lever inom oss, men även då verkar det vara en gud med rätt obehagliga sidor eftersom människor kan vara mycket obehagliga.

Visserligen kan människor göra massor med dumt, men gud tillåter mer än man tror.
Han blir inte arg för minsta lilla snedsteg, gud är god, han vill oss väl, men vi måste
lära oss av våra misstag och bli bättre människor. Jag jobbar på att bli bättre varje dag.

Om man låter gud ha en del i sitt liv kommer man att få det bra, eller iallafall bättre.

Har du någon slags gudsmanual som andra inte har tillgång till?

Men om gud lever tillsammans med oss, i oss och runt omkring oss, implicerar det att gud även är delaktigt i exempelvis mord, tortyr, misshandel, våldtäkter o.s.v.

Jag kan inte svara om gud är inblandad i sånt eller inte, men han kan låta tråkigheter ha
sin gång, då människor har fri vilja.

Kyrkor är ju inte enbart institut och samlingsplats för kristen gemenskap, kyrkor fungerar imodern tid ochså som social inrättning, det finns många gudstvivlare som besöker kyrkor regelbundet.
Det blir ofta av ren tradition en kulturell handling, många skeptiker och tvivlare besöker kyrkor av ren vana/inlärning utan att lägga någon egentlig mening i det och ser det som avkoppling utan något allvar i själva gudsbegreppet utan lever sekulärt och inte alls gudstroget.
Det här har jag märkt är väldigt vanligt inom katolska kyrkan, både här i Sverige liksom i andra länder så som t.ex Italien, det mest intressanta är ofta att ses, det blir ju till slut mest socialt umgänge

På samma sätt är det omvänt, väldigt gudstrogna kan självklart känna tillfredsställelse i bön utan att sätta sin fot i kyrkor.

Det är ju inte så att kyrkan är garanti för frälsning och även om präster säger sig vara guds ställföreträdare, finns tillräckliga bevis på att det inte stämmer.

När man går till doktorn så får man ju behandling som motsvarar förväntningar, går man till frisören får man också vad man behöver, går man till bilmekanikern får man bilen fixad, går man till banken blir ekonomin omhändertagen.
Men går man till kyrka är det inte så att gud infinner sig, gud är lika abstrakt som atomerna, du ser ju inte atomer eller hur? ja man kan visualisera men det är inte samma som att gud är där.


Kyrka är och förblir en trosinrättning, där man mässar... det är om du frågar mig, inte guds hus mer än ditt kök därhemma, kärlek känner man i hjärtat.

Man blir inte frommare, inte godare för att man sitter i en katedral och frälsning kommer inte på samma sätt som man blir avhjälpt inom andra områden, däremot kan man uppleva sig sedd, uppleva sig speciell och rik att delta i högtidligheter (det är fortf. enbart attribut för att visa sig.. man vill.. ) och känna tryggheten bland sällskapen där, men inte på något sätt mer troende, snarare tvärtom, vittnar just kyrkorna om hur mycket materiell fixering som ska till för att hålla gudsbegreppet levande.

Så TS har rätt för sig, det är du själv som anvarar för vad du gör, kyrkan är mest en inrättning för show glitter och glam, om du tänker efter..

Visst får du andlig vägledning där, det är ju människor som håller kyrkorna levande